Jeanette Winterson – jag är kär i dig! Jag älskar ditt sätt att leka med orden och få mig att tro att jag hänger med för att sen kasta ut mig från en klippa utan att först kolla om jag är simkunnig. Jag förstår nog fortfarande inte riktigt hur det hänger ihop i Lighthousekeeping men det spelar liksom ingen roll. Silver finns där och Pew och den där Babel Dark som är så underbart komplex, det är de alla… Det räcker så. Inte behöver jag förstå och se tvärsäkra kopplingar. Bara jag får gömma mig i ditt språk och i dina berättelser och tänka att världen är sån.
Det går inte riktigt att förklara Lighthousekeeping – det är berättelsen om Silver som förlorar sin mamma och växer upp i en fyr. Om Pew som berättar historier, om prästen som lever dubbelliv som ljus och mörker, om Jekyll och Hyde, om Darwin och en grotta full av sånt som blivit kvar, förvarats. Det handlar om kärlek och besatthet, ensamhet och sorg. Och så är där ett språk så fantastiskt att det är som en eller två karaktärer.
Berätta en historia till Jeanette, bara en till…
Lighthousekeeping av Jeanette Winterson. Harvest Books
Jag älskade, ÄLSKADE, The Daylight Gate men tyckte Oranges is not the only fruit var bedrövligt tråkig. Så frågan är om jag ska testa henne en tredje gång.
Jag älskade också The daylight gate bortom all reson, gillade inte The passion alls lika mycket men
Lighthousekeeping är riktigt fin, inte lika bra som The daylight gate men det kan jag inte med att begära, att en författare ska skriva två fulländade böcker… Jag tycker du ska ge den här en chans!
Jag lyssnade på Fyrväktaren i höstas och tyckte väldigt mycket om den. Jag såg Silver som beskrivningen av människans själ, som hela tiden söker efter ljuset. Pew såg jag mer som ett tillstånd än som en person. Ett tillstånd där själen andas ut och säger Puh! Eller Pew…
Vilken fin tolkning! Den inbjuder till många sådana den här boken 🙂
Jag har varit förtjust i Winterson länge. Hon är en makalös författare.
Verkligen makalös!