Jag har gått omkring i flera år och undrat om inte Supernatural skulle kunna vara något för mig. Lite Buffy, lite Torchwood, typ. Men sen har jag inte velat köpa en hel säsong och chansa när jag redan har så sjukt mycket dvd:er (också) här hemma. Sen kom Netflix…
Första säsongen har faktiskt lite Buffy-kvaliteter, på det sättet att monster spelar mindre roll än vad det verkar vid första anblick. Supernatural är ingen rakt igenom fantastisk serie, men när den lyckas göra det den är bra på är den en smått fantastisk upplevelse i alla fall för mig.
Så vad är den bra på då? Lite bra är den på att skrämma lättskrämda tittare som jag men den slutar ganska snart försöka vilket jag är tacksam för. Sjujäkla bra är den på relationen mellan bröderna och deras pappa, den allt överskuggande kärleken som skymtar i sprickorna till en variation av manligheter som visas upp. Supernatural är en roadtrip med skuldkänslorna, sorgen, ilskan, rädslan och mörkret i baksätet och det älskar jag reservationslöst. Säsongens sista avsnitt (och 2:a säsongens första) är riktigt bra, jag kan inte låta bli att bli varm i hela kroppen över hur snyggt och förfärligt de här karaktärerna slits i stycken, känslomässigt. Och jag älskar dem faktiskt. ”Rädd för att bli ensam”-Dean som inte gärna visar brorsan hur mycket han bryr sig men som gång efter gång är beredd att offra allt för honom. Truliga Sam som i och för sig stör mig som broodande killar i tv brukar men jag fattar ju också att han har en del att brooda över… Och världens sämsta och samtidigt bästa pappa som håller sig undan och ger order men som till slut förstår och bevisar för den som beviset behövs för. Jag älskar dem!
Kvinnorna då, utropar vän av ordning, är inte du en sån däringa feminist som ska diskutera kvinnoroller och könsmaktsordning och sån skit så fort du sett eller läst nåt? Och jo, det är jag och det ska jag. Serien handlar om tre män som förlorat den kvinna de älskat mest, och visst är det väldigt testosteronosande. De kvinnor som finns med (vid sidan om, likt alla karaktärer som inte heter Winchester) är dock en acceptabel blandning – de får vara komplexa, svårdefinierade och framförallt viktiga. Men alltid lämnade bakom. För det här är berättelsen om bröderna Winchesters resa och jag är ok med det, så länge de inte blundar för hur det ser ut med tjejers utsatthet och det faktum att kvinnor kan vara aktörer och det tycker jag faktiskt serien lyckas helt ok med. Det här med att den kontinuerliga berättelsen uteslutande handlar om bröderna och deras pappa utgör ett problem på det sättet att inga andra karaktärer, vare sig kvinnor och män, blir fördjupade. Det är lite synd, men jag köper det som sagt. Med det inte sagt att jag inte önskar mig några kvinnor i sagogrytan i kommande säsonger. Men jag kräver också att dessa kvinnor på inga villkors vis får finnas med som kärleksintressen för Sam eller Dean. Det är så oerhört vilsamt att slippa den där ”ska de, ska de inte”-förväntan från exempelvis Castle, Bones och allt annat liknande som visas på tv. Att få åka med på resa genom USA och inte försöka tolka alla blickar och beröringar till att bli sexuella – så sjukt vilsamt kan jag säga.
Har du sett Supernatural? Fortsätter det bra? Jag tänker i alla fall titta vidare!
Uppdatering: har sett inledningen på säsong 2 och ett av de första avsnitten handlar om en skräck-clown (alltså en vanlig clown, det behöver ju inte göras så mycket för att skrämsla till en clown…)! The horror!
Jag älskar serien även om jag nog fortfarande tycker bäst om första säsongen
Kan tänka mig att det är svårt att hålla fast vid känslan från första säsongen, tittar vidare och hoppas på i alla fall nästan lika bra 🙂
Jag älskar Supernatural!
Jag är så delad till den här serien. Jag och pojkvännen har sett till och med femte. Jag gillade inte skådespelet vid första avsnittet säsog 1, sedan har jag ändå älskat storyn och historierna och fortsatt kolla och är tekniskt sätt fast! Jag älskar ju det övernaturliga. Jag tror dessutm att jag gillar glimten i ögat när man väl lärt känna karaktärerna och ändå är jag delad till att allt blir så komplext efter någon säsong eller två… Gosh. (;
Ja, du hör ju… ^^
Jag ursäktar ev. stavfel/slarvfel. (; (: Hope it’s okey (jag är ju bara mänsklig).
Jag gillar egentligen karaktärerna och den långa handlingen bättre än de enstaka avsnitten i sig. Har sett halva andra säsongen och tycker att den är fortsatt bra, hoppas på att få fortsätta gilla 🙂
Jag är som sagt lite delad, men är mestadels positiv till deta hela ändå. Jag och ”Superatural” har en komplex relation, men den fungerar förvånansvärt bra trots allt. (; (: Jag kan ju inte sluta kolla på serien, men har lite synpunkter på den då och då liksom. Jag är inte lika hooked som i t.ex. ”Doctor Who”.
Jag hoppas du får lov att vara fortsatt fast i ”Supernatural” (precis som jag) i vilket fall. (:
Jag följer Supernatural och älskar verkligen relationen mellan bröderna. Lite, lite, eller kanske en del kan jag tycka det har blivit lite för..udda på sista tiden. Jag kan inte säga så mycket utan att avslöja något. Men jag hoppas du skriver vidare om vad du tycker om den längre fram så får jag se om du håller med eller tycker helt annorlunda :).
Trots uddheten (haha snyggt ord) så gillar jag den ännu i alla fall! 🙂
Jag kommer fortsätta rapportera så länge jag tittar och med era påhejningar i ryggen känns det som att jag kommer stanna hos Winchesters ett tag. Jag är verkligen nyfiken på den där uddaheten också…
Det är nog väldigt blandad kompott beroende på avsnitt. Generellt gillar jag nog seriens början bättre, men samtidigt brukar humorn glimta till även i de senare säsongerna. Jag gillar också karaktärerna så även om det känns som om den stora övergripande handlingen greppar efter halmstrån kan jag inte sluta titta.
Så ja, jag gillar nog fortfarande Supernatural, även om jag samtidigt önskar att de snart ska avrunda serien. Det finns en charm med avslut också.
Ett värdigt avslut är alla bra serier värda, det blir bara jobbigt när de går på lite slentrian och det aldrig avslutas. Även om en gillar karaktärerna och kanske har svårt att lämna dem.
Serien har verkligen sina ups and downs säsongsmässigt, jag har sett alla säsonger och kan inte sluta. Kvinnor i deras liv kommer och går, både starka och underbara, och mindre underbara. Vartefter serien lider kommer det komma flera återkommande kvinnliga roller som du kommer älska. 🙂
Det låter ju riktigt bra det!
Jag älskar serien upp till säsong 5. Relationen mellan Sam och Dean är verkligen fantastiskt skildrad och hur de hela tiden kämpar i motvind gör ju att jag hejar stenhårt på dem.
Efter säsong 5 finns det glimtar av vad jag verkligen gillade med serien, men det märks att det var meningen att det skulle vara sista säsongen, så de famlar lite av och till. Det finns fortfarande en del fantastiska storylines, men jag tycker inte det är lika bra.
Jag har hört det där om att säsong 5 var tänkt som en avslutning (lite som väl Buffys femte också var) och att det inte blir lika bra sen. Ska absolut fortsätta titta tills det inte känns bra längre, förhoppningsvis har jag länge kvar
Har nyligen också börjat titta och är nu i mitten av andra säsongen och jag gillar den verkligen. Fågelskrämman i första säsongen var något av det hemskaste jag sett! Hhua!
Gillar också att den har något mer ”djup” i och med deras inte helt enkla relation till varandra.
Då är vi ungefär lika långt in i serien nu du och jag. Fågelskrämman var riktigt, riktigt otäck, det absolut läskigaste i serien såhär långt för mig. Gillar också det komplicerade mellan bröderna, hur de får kämpa med den där relationen samtidigt som den är självklar.
Jag är ett fan av ”Supernatural” mycket tack vare brorsorna Winchester som man verkligen lär känna och bry sig om – därför har jag kollat vidare även om det vinglat till ibland, storymässigt. Det jag älskar mest är humorn – som är precis min stil – och att serieskaparna verkligen har enorm fantasi och inte är rädda att använda den. Det är några avsnitt som är helt underbara för att de liksom, ja, men de bryter ner den fjärde väggen lite grann. Mer vill jag inte säga, men se vidare och se om du håller med! Sams frisyr är ju en följetong i sig… Och de fördjupar sig mer och mer i andra karaktärer också, inte bara bröderna – karaktärer som man älskar. Eller, i alla fall jag.
Du har en spännande, rolig, sorglig och knäpp resa framför dig, tillsammans med Sam, Dean och Impalan och jag är lite avensjuk att du får uppleva det för första gången (det kan ju inte jag längre…)
Åh vad det låter bra! Humorn är verkligen en stor bit av det som är bra också för mig, den där sarkastiska självdistansen! Jag är väldigt glad att jag hittat fram till Supernatural till slut 🙂
Japp! Och där var jag övertalad 😀
Fint! Mission accomplished 🙂
Första säsongen är klart bäste. Sen blir det för mycket följetong (gillar mer moster of the week), och än värre att handlingen spårar ut (men det sker först lite längre fram): de dör, återuppstår, Lucifer/änglar, träffar Gud, dödar döden osv…. Men de första säsongerna är riktigt bra.
Jag gillar serien mer och mer ju längre in i mytologin den rör sig, seriens inledning är bra, men för mig som fascineras av den kristna mytologin och sagor om mänskligt mörker så blev det väldigt starkt och bra några säsonger in.