När en läsare nu för tiden tar sig an Ull (Wool) av Hugh Howey känner hen gärna ett visst förväntanstryck på sina axlar (eller var det nu sitter). Det här är en bok som ska älskas, besinningslöst och utan återvändo. Som Hungerspelen och Förr eller senare exploderar jag. Det här är ingen mellanbok. Så ni får förstå att när jag började läsa Ull var det med ett stort mått av förväntan, och ett litet mått rädsla.
Låt mig vara ärlig. Början är seg. Inte allra första början om mannen som klättrar mot silons topp på ett underbart sorgesamt och långsamt sätt. Det älskar jag! Men det som kommer efter, detta oändliga trapptravande för att vi ska få se silon från insidan och lära oss något om hur det är uppbyggt. Det är riktigt, riktigt segt. Sen, när typ tredje delen börjar, tar det fart. Med Jules. Saker börjar avslöjas, Howeys IT-enhetshat blomstrar och det rullar på ganska snabbt. Sen tycker jag att det tappar fart mot slutet igen men det är nog bara jag.
När det gäller Ull så vill jag inte avslöja nästan något om handlingen, det är en sån bok en måste få utforska själv. Människor bor i en silo, det är rätt instängt men de har inget val. Typ. Det låter ju inte överdrivet lajbans men jag tycker att det är bra, inte fantastiskt, men bra. Jag är alltså en avfälling som inte tokälskar den här boken. Jag gillar den skarpt och kommer absolut läsa vidare i serien för att få fördjupa mig och för att få veta hur det går förstås. Jag rekommenderar Ull varmt till alla som gillar dystopier/postapokalyps, samhällsanalyser och kvinnor som får fatta egna beslut och vara sig själva. Jag rekommenderar också lagoma och realistiska förväntningar…
Ull av Hugh Howey. Norstedts förlag
Läs också Bokstävlarnas recension som fick mig att begripa att jag måste läsa.
Det är alltid lite jobbigt och lite lättande att läsa en lite mindre extatisk recension av en väldigt hyllad bok. Jag blir ju lite rädd att jag inte ska tycka att den är fantastisk, samtidigt så tas ju förväntningarna ner lite vilket ofta är bra. Bara de inte tas ner så mycket så man inte löngr vill läsa boken 🙂
Läsa tycker jag absolut att du ska, Ull är en riktigt bra och lite annorlunda bok. Jag kan inte tro att du ångrar att du lägger lästid på den.
Jag har fortfarande förväntanstrycket över axlarna (?….eller möjligen i magtrakten?). Wool ligger nedladdad i läsplattan och väntar på semestertider. Trycket minskade dock lite när jag läst ditt inlägg. Det är nog bra. För övrigt har jag en akut dystopi-övermättnad. Vet inte om det är bra att ta sig an den här boken med den känslan, egentligen.
Min dystopikvot är också fylld just nu men jag tycker ändå att Ull kan läsas också i det tillståndet iom att den inte följer formulär 1A.
Vad skönt! Nu sänkte du mina förväntningar på den här boken till en mer normal nivå 🙂
Härligt att höra 🙂
Jag har också hört hyllningar som är lyriska. Faktiskt lite skönt att läsa en som är lite mer moderat…
Hoppas du läser boken sen så vi får se vilket läger du tillhör, de som älskar, de som gillar eller de som ogillar (finns de ens?)
Jag har kollat lite på den där men av någon anledning får alltid titeln mig att avstå. Är fortfarande tveksam till om en bok som heter Ull kan vara bra (om det inte skulle vara en manual för fårklippning). Skulle ju iofs kunna låna den, det är riskfritt.
Låna den du, ullen har ingen direkt framträdande roll vilket är bra för historien men också än mer mystifierande när det gäller titelvalet (som också stött bort mig ganska länge).
Om det kan vara till tröst så tyckte jag inte alls att del två i trilogin var lika bra. Misstänker att det var de där höga förväntningarna som drabbade mig där … Så rekommenderar lite lagom förväntningar om du har tänkt att läsa vidare.
Jag ska absolut läsa vidare, redan i sommar tänkte jag, och lagoma förväntningar är modellen denna gång, tack för hjälpen med det också 😉
Jag har nyss läst ut boken och mitt omdöme är faktiskt något svalt, jag hade samma höga förväntningar som dig och kom inte in i den. men när jag väl sänkte dom så blev Ull en riktigt bra bok som var spännande och intressant. Men inte WOW hela vägen igenom, ibland kom det ett litet wow i vissa stunder dock. Men som sagt det är en bra bok som är värd att läsa!
Precis så, känner också nu efter någon månad att det inte är en oförglömlig bok men jag vill fortfarande gärna läsa vidare i serien.