Allra först måste jag säga att jag nästan är chockerad över att det är samma författare som skrivit den här boken som också har skrivit den relativt lättglömda Allt jag önskar. Visst den senare är helt ok och jag tänker ha med den på bokcirkeln på jobbet i höst för att det finns en del att diskutera, men Författaren i familjen är ju en pärla i en helt annan dimension. Den är smått fantastisk. Och så är det den som är debuten…
Med nästan osynligt små medel skapar Delacourt en familj jag aldrig kommer glömma, älskarinnan, Dumbo, brodern med vingarna och syster stenhjärta. Så fina de är, och så eländigt sorgliga och små. Bokens jag har verkligen förmågan att se sina föräldrar som människor i all sin nakna litenhet, det är också en förmåga som jag själv önskar mig. Det där att förlåta eftersom vi ju faktiskt kräver för mycket, det finns inget att förlåta… Över huvud taget är människosynen i den här boken fantastisk vacker och inspirerande. Jag önskar att jag vore mer som Eduard, en bättre människa.
Jag älskar dessutom att få lära mig att vår superhjältekraft är att rädda människor med hjälp av våra ord!
Författaren i familjen av Gregoire Delacourt. [Sekwa]
Visst är den fin! En av årets bästa. Håller med om att den var oväntat bra, trots att jag också tyckte att Allt jag önskar var helt okej.
Jag har läst en hel del böcker som du tipsade om i början av sommaren och denna var riktigt, riktigt fin. Tack för tipsen!
Just hemlånad från bibblan 🙂
Låter bra, hoppas du också gillar!
Jag har precis läst klart boken och älskar den! Sorglig, kärleksfull och med ett hoppfullt slut.
Precis så! Den är så djupt sorglig men ändå blir jag glad när jag tänker på den.