Om jag stannar

Kanske är det ödet att jag tänkte på och talade om M i morse, innan jag läste Om jag stannar. M gick hastigt bort för femton år sen och jag kan fortfarande inte begripa att det kan gå så fort samtidigt som det var då jag lärde mig att det är det det gör, går fort.

Om jag stannar är den sortens bok som kräver en joggingtur följd av rabarber- och jordgubbspaj för att överleva. En gråta från början till slut-bok. En bok som krossar hjärtan.

Det är en bilolycka. Mias föräldrar dör direkt och lillebror svävar i mellanlandet mellan nu och efter. Mia befinner sig utanför allt och betraktar. Hon ser läkarna kämpa för att hålla henne kvar, familj och vänner som trängs i väntrummet. Hon ser sig själv och livet som det varit och aldrig mer blir. Och någonstans där ska hon välja att orka eller inte. Hjärtekrossare som sagt. Och fasansfullt förfärligt. Och helt knäckande fantastiskt bra.

Om jag stannar kan vara den bästa bok jag läst om livet (mest) och döden. Och ja, jag räknar med den då också. Om jag stannar är en lågmält vittnesbörd om hur livet också ser ut och att det är så jävla orättvist. Vardagligt och vackert. Jag har gråtit mig igenom 190 sidor för Mias skull, för hennes mänskliga föräldrar och lille Sammy. För Alex och farmor och farfar och Kim. För alla som jag skymtar och tycker om. För mig och dem jag förlorat, för sånt jag aldrig haft och för att det faktiskt är orättvist. För alla. Gör det du också, du kommer ångra dig och sen inte.

Om jag stannar av Gayle Forman. B. Wahlströms

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.