Steglitsan

Vad i hela friden ska jag skriva om den här boken? Den tog mig över en månad att läsa, den var supertjock och handlar om en person jag inte gillar, som väljer fel och ställer till det för sig, i ca 15 års tid. Jag borde inte gilla Steglitsan alls. Men det gör jag.

Jag var aldrig sådär såld på Den hemliga historien som man bör, jag var nog 15 år för sen med att läsa den. Jag tyckte om den, men den glimrar inte i mitt minne som den borde. Det kommer Steglitsan inte heller göra men den kommer stanna kvar där, som ett fint och lite omvälvande läsminne, precis som DHH.

Jag gillar som sagt inte Theo. Han är gnällig och dryg, totalt inkapabel att ta ansvar och fatta egna beslut. Delvis förlåter jag honom förstås eftersom han länge är så himla ung och har varit med om något bedövande förfärligt. Men när han ligger på den där hotellsängen mot slutet och tycker synd om sig själv, då hjälper jag honom inte riktigt längre. Det finns inte heller direkt några andra personer att gilla, inte ens hundarna är särskilt sympatiska! Men det går att tycka mycket om en bok som handlar om drygosar också. Och det allra värsta med Theo är att jag känner igen mig lite i honom. Han är förstås mer ohjälplig och utblommad men jag har också de där asociala dragen. Men tack och lov har jag haft människor omkring mig som gett mig trygghet och möjligheter vilket gör hela skillnaden, Theo är så jämrans ensam.

Steglitsan är värd varenda timme, varenda magknip och varenda äckelkänsla. Jag hade önskat mig lite mindre droger och spyor, de är inte romantiserade på något sätt men de är tröttande och äckliga. Knarkande huvudkaraktärer stör mig mer än otrevliga dito. Med den lilla invändningen är jag alltså glad att jag tog mig igenom och att jag varit med på resan.

Steglitsan av Donna Tartt. Månpocket

9 Replies on “Steglitsan

    1. Jag håller med dig, ordrik och lite väl omständlig på vissa håll. Ingen felfri bok men en läsupplevelse…

  1. Har du tänkt läsa Tartts Den lille vännen? Skulle vara kul att höra dina tankar om den! ..eftersom det är den enda Tartt jag har tagit mig igenom. hittills. Har påbörjat DHH två gånger.. och tänker mig läsa Steglitsan någon gång.

    1. Jo, någon gång vill jag absolut läsa den. Det får nog dröja ett tag dock, orkar inte något Tartt-projekt på ett tag nu. Men du tycker den är värd att läsa? Har förstått att det är den av hennes böcker som många menar är minst bra och eftersom jag inte tokälskade DHH har jag skjutit Den lille vännen lite framför mig…

      1. Smaken är ju som baken, men tycker att den är läsvärd, ja! Mastig (för en långsamläsare som jag) men fin, en bok som växer efter läsning.

        1. Jag pratar alltså om Den lille vännen i minirecensionen ovan. Tycker absolut du ska läsa den när Tartt-suget sätter in nästa gång! 🙂 (hon ger ju inte ut böcker på löpande band precis)
          Steglitsan är på väg hem till mig i detta nu i pocketverision! (4 för 3 på adlibris!) Pepp!

        2. Det är klart du gör, det är jag som rör till saker 🙂 Det låter väldigt bra om Den lille vännen, det är bra att ha den på lager eftersom den kan dröja väldigt länge till en ny bok av Tartt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.