We are completely beside ourselves

Det här är en svår recension att skriva eftersom det finns en twist i We are completely besides ourselves som jag inte får avslöja och som spelar en avgörande roll för allt som händer efter att den avslöjats i boken (och dessförinnan också förstås). Det jag vill tala om måste jag helt enkelt hålla tyst med. Och det är ju en lite besvärlig utgångspunkt för en recension.

Rosemary berättar i alla fall. Och hon börjar i mitten någonstans. Hon berättar om sin uppväxt med systern Fern och brodern Lowell och hur de båda försvann ur hennes liv. Hon försöker berätta om sina föräldrar så att jag ska förstå men det gör jag förstås inte. Det händer saker här som jag inte kan greppa eller förlåta, oavsett om det är fiktivt eller inte. Det är det förstås, men det spelar inte riktigt någon roll eftersom fiktionen bygger så mycket på sånt som hänt och händer och sånt som är jobbigt att ta moralisk ställning till.

Utan att avslöja mer kan jag säga att We are completely besides ourselves är en intressant bok, en sorglig, ilskeframkallande och bra bok. Den slutar inte där den slutar och sånt har jag alltid gillat. Min enda invändning är att jag tycker att slutet är lite för tillrättalagt, det är som om författaren inte riktigt litar på att jag är ok med ett öppnare slut. Jag försöker tänka mig bortanför det, försöker se det som aldrig avslutas av en punkt. 

We are completely beside ourselves är en tänkebok, en bok som inte lämnar sin läsare oberörd, en bok att rekommendera helt enkelt.

WE ARE COMPLETELY BESIDE OURSELVES, Karen Joy Fowler
Serpent’s Tale, 2013

Andra som skrivit om boken: Bia bloggar

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Helena

3 Comments

    • Twisten är så himla bra genomförd eller skriven eller vad en säger. Innan den kommer anar en ingenting och när det är där är allt hur självklart som helst. Mycket snyggt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge