Jaktturen

Tristan följer med grannarna på jakttur, mer eller mindre uttvingad av hustrun för att de ska börja passa in i samhället. Låt oss säga att han inte direkt trivs med tillvaron. Innan berättelsen börjar råkar han skjuta en kanin och det är med den han sen kommunicerar genom hela romanen. Kaninen ligger i jaktväskan med långsamt tickande hjärta, döende får vi tro. Och han ställer frågor om människorna och ger mer eller mindre genomtänkta råd.

Gåtfull och finstämd står det på baksidestexten och det håller jag med om att den är. Det finns ständigt nya gåtor bakom hörnet och det är alldeles uppenbart att allt inte kommer fram, ibland är det till och med otydligt varför de berättelser som berättas berättas. Om du förstår hur jag menar. Jaktturen är ett nedslag i ett liv, några avgörande timmar som förändrar allt men på ett lågmält sätt…

[su_note note_color=”#fcfcf0″]
JAKTTUREN, Agnès Desarthe
Sekwa, 2014
Översättare: Marianne Tufvesson, originaltitel: Une partie de chasse

Andra som skrivit om boken: Anna på Kulturkollo, [/su_note]