Något så vackert

nagot-sa-vackert

Något så vackert av Christina Bergil är en sån där bok som jag valde att läsa trots att den handlar om en av de saker som var det som drev mig in i den där utmattade ”jag vill bara läsa fluff”-dimman. Den handlar om cancer.

Lise är 28 år när cancern slår sig ner i henne och redan från första sidan står det klart att den inte ska flytta ut förrän hon är borta. Och det är riktigt vidrigt att följa henne. Jag kan förstås inte låta bli att koppla Lise till någon jag känner som just nu allt för ung kämpar med den där jävla sjukdomen i sin kropp. Vi hoppas att den ska låta sig förintas, men vi känner den också allt för väl, cancern. Den närheten gör Lises vardag, hennes döende så väldigt just vardagligt, påtagligt. Jag kan känna hennes mående i min egen kropp. Och det är ett gott betyg till boken om än inte helt hälsosamt för mig.

Jag känner så starkt för Lise, och också hennes mor även om hon bara får en skärva av berättelsen. Pappan har jag inte mycket till övers för men jag kan känna honom och hans sorg också även om han är irriterande självisk. Möjligen kan jag tycka att sidoberättelsen från DDR blir lite mycket, det hade kunnat vara en egen bok. Men den stör mig inte, drar inte ner upplevelsen. Kanske fungerar den istället som andningspaus från Lises hemska verklighet, för den tackar jag.

Något så vackert är en andlöst vacker berättelse. Jag rekommenderar den varmt för alla som orkar. Språket är vackert, karaktärerna komplexa. Det finns så många lager här och så mycket att vända och vrida på om Lise, om pappan, om…

NÅGOT SÅ VACKERT
Författare: Christina Bergil
Förlag: Ord & visor förlag (2014)
Köp t.ex. hos Bokus, Adlibris

Leave a Reply

Your email address will not be published.*