Etthundra mil

etthundra-milJa, men jag fick väl lov att läsa den då. När ni nu tjatar så mycket. Om hur mysig den är och hur rolig och trivsam och allmänt perfekt. Ni fattar ju att jag blir sjukt irriterad och vill motbevisa er.

Det är förbålt superirriterande att den verkligen är sådär mysig och fin och bra. Hrmpf… För jag tvingas naturligtvis kapitulera efter några kapitel (men är den inte lite seg i början eller var det bara jag som var sådär envist motvillig, jag kände att det tog ett tag innan boken släppte in mig). Jag påstår inte att jag älskar Etthundra mil på det sätt som jag förstått att många andra gör, men jag trivs i dess sällskap. Och ungarna fastnar jag verkligen för, särskilt Nicky. Hans berättelse, hans person och hans relation till lillasyster gör hela boken för mig, jag bryr mig föga om de vuxnas stök men om barnen bryr jag mig på riktigt.

Jag sänder er alla ett motvilligt (det är jobbigt att ha fel, ok) tack för att ni lyckades tjata mig till att läsa boken.

ETTHUNDRA MIL
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz Publishing (2014)
Översättare: Emö Malmberg, originaltitel: The one plus one
Köp t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Carolina, Linda på Kulturkollo, Lotta, Nobelprisprojektet
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Helena

6 Comments

  1. Ja, kanske. Men är det inte lite väl stereotypt? Klassskillnaderna är stora i England, särbegåvade barn är ganska ofta lillgamla och alla hundar pruttar ibland men – nja. Inte hennes bästa enligt mig.

    • Jo men visst är det stereotypt, men inte så irriterande som jag i all min fördomsfullhet trodde 😉 Jag har inte läst någon av hennes övriga, men kan nog tänka mig att göra det någon regnig dag när andan faller på. Vilken är hennes bästa tycker du?

    • Det är bra avkopplingslitteratur, perfekt för somriga och lata dagar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge