Julie Otsuka skriver som ingen annan. I och för sig tänkte jag mycket på Ru när jag läste Vi kom över havet, men det berodde mer på temat än på skrivsättet. Och jag kan fortfarande inte, efter två lästa böcker förklara vad det är hon gör så bra. Men bra är det.
När kejsaren var gudomlig utspelar sig under några år i direkt anslutning till Pearl harbour-attacken. Japanska amerikaner förs bort, flyttas till läger och ska sedan återintegreras i ett samhälle som lärt sig hata dem. Mitt i detta möter vi en liten familj. En stoisk men sönderfallande mamma, en ansvarstagande men vass dotter, en naiv men heroisk son, och en pappa som tvingas vara frånvarande. Och det är så hjärtskärande normalt och vardagligt alltihop. De lagar mat, äter mat, pratar om vardagligheter, drömmer om djur och hoppas på att allt ska bli som vanligt igen. Och så är de så galet förstående. De står mitt i en storm av förföljelse och förtryck och håller med om att det är så det måste vara.
Det här är en bok om hur allt är försent, hur det är att bli en symbol för allt som är fel och ont, och det är en bok om att överleva det och skapa sig ett själv mitt i det tunga. Det är en väldigt bra bok om det.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
NÄR KEJSAREN VAR GUDOMLIG
Författare: Julie Otsuka
Förlag: Albert Bonniers förlag (2014)
Översättare: Ulla Roseen, originaltitel: When the emperor was divine
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Bokmania, C.R.M Nilsson[/su_note]
