Kungadottern

Jag älskade verkligen Elisabeth Östnäs debutroman Feberflickan, och möjligen var jag lite, lite besviken när jag fick veta att hennes nya bok (som jag längtat efter!) var en ungdomsbok som utspelar sig på vikingatiden. Inte besviken för att jag trodde att det skulle vara dåligt, besviken för att det var något annat.

kungadotternMen jag förväntade mig naturligtvis att det skulle vara bra så jag svalde den där besvikelsen ganska enkelt ändå och läste boken. Och nu vet jag inte vad jag ska säga. Kungadottern är så väldigt bra på så väldigt många sätt, jag vet inte var jag ska börja helt enkelt.

Vi börjar ändå med det som ligger närmast mitt historikerhjärta och mitt ”älskare av historiska romaner”-hjärta, känslan för tiden. Jag vet inte på något sätt hur det var på vikingatiden, att leva och växa upp, men Elisabeth Östnäs ger mig illusionen av att veta och jag får känslan för hur det var. Det är precis som det ska vara och jag är så väldigt glad över det, att det inte är någon fantasyvikingatid där allt kan vara lite hur som, det här är den verkliga världen där jag kan få förståelse för hur blot och offer var relevant och logiskt.

Sen har vi Turid. Som jag älskar Turid! Hon pratar så mycket om Ingeborg, styvmodern, och hur kantig och vresig och besvärlig hon är och så är hon så uppenbart för mig precis på pricken likadan. Hon kommer växa upp till det där obändiga, rakryggade. Hon är den skakiga och besvärliga och den jag omöjligt kan låta bli att förälska mig i. Hon är den jag vill följa länge.

En annan sak jag gillar mycket är att Turid har hemligheter som sipprar fram, utan att på något sätt vara en opålitlig berättare. Det ligger i sakens natur att allt inte kan berättas samtidigt och det är ett berättartekniskt knep som Elisabeth Östnäs behärskar så fint, det får berättelsen att växa efterhand som jag får fler bilder och når djupare in.

Jag älskar att det kommer fler delar i den här serien, det får gärna vara minst tio, tjugo stycken för min del. Och gärna snart också, en i månaden är väl inte orimligt?

SAGAN OM TURID: KUNGADOTTERN
Författare: Elisabeth Östnäs
Förlag: Berghs (2015)
Första delen i en serie
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Bokstävlarna
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

15 reaktioner på “Kungadottern

  1. Håller verkligen med om det där med känslan för tiden! Jag håller på och läser Stadsserien av Per-Anders Fogelström och där känner jag liknande känslor.

    Om du har några tips på andra böcker som fått dig känna så tar jag gärna emot dem!
    bok-Amanda recently posted…Som eld – Sara LövestamMy Profile

    1. Om jag var du skulle jag testa Connys Willis. Tidsresa men roliga! Annars gillar jag Moberg. Hilary mantel är fantastisk. Sarah Waters är grym:)

      1. Kan bara hålla med om Elisabeths tips. Har bara läst Domedagsboken av Willis men älskar den. Och Mantel, Willis och Moberg. Margaret Atwoods Alias Grace är också en stor favorit.

        1. Och vad gäller Willis, jag tycker att hennes Blackout och All clear är helt fantastiska. Tror du skulle gilla! Mörkare och andra världskriget. Men läs dem!

        2. Har dem hemma och har tänkt läsa hur länge som helst utan att det blivit av, men när du säger sådär kan jag nog inte skjuta på det längre.

  2. Så roligt att du gillade! Jag har verkligen respekt för ditt historiska kunnande! Är väl bara En gammal skandal där vi tyckt lite olika :). Och flera delar kommer, det är mest brödjobb för harlequin som sitter emellan 🙂

    1. Härligt att höra att det blir mer, jag får väl ge mig till tåls lite 😉 Och den där gamla skandalen ja, men det ska ju finnas ett undantag för att bekräfta en regel också 🙂

  3. Kan bara hålla med!! Och jag som har läst del två kan skvallra om att den här historien blir bättre och bättre. Precis som du har jag tagit Turid till mitt hjärta och vill vara med på hennes väg i världen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge