Att hela de levande

Att hela de levande är en sån där bok som lär mig mycket, känns mycket och som jag på några plan önskar att jag aldrig läst. Den är bra, men oerhört smärtsam.

att-hela-de-levandeSimon omkommer i en bilolycka och sen handlar resten av boken om hans föräldrar, läkarna, beslutet och transplantationerna. Det är lite distanserat, utifrånperspektivet är påtagligt och gör att det över huvud taget är hanterbart att läsa samtidigt som det nog också är det som gör att när väl känslorna glimtar igenom så blir de överväldigande.

Att som mamma läsa om en mamma som tvingas fatta ett sådant beslut, och leva med vad det betyder. Det går inte.

Jag kan inte låta bli att läsa vidare om Simons mamma, pappan som inte kan hantera, flickvännen och lillasystern som finns där i periferin någonstans. Jag kan också tycka att det är lite intressant att lära känna vissa läkare, men här hade det kunna skäras ner lite. Eftersom vi bara får glimtar av dem kunde jag nöja mig med färre personer som glimtas.

Det finns en tröst i att få ge liv genom döden också, det vet jag av egen erfarenhet, men sorgen måste få ta plats och det gör den här. Om än i små uttryck och försiktigt. Den stora flodvågen sköljer in utanför bild och bortom de här timmarna vi får ta del av. Jag hoppas att det går bra för dem, att de förmår ta hand om varandra.

ATT HELA DE LEVANDE
Författare: Maylis De Kerangal
Förlag: Sekwa (2015)
Översättare: Magnus Petersson Originalets titel: Réparer les vivants
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Boktanken
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge