Ärlighet varar längst och allt det där. Jag hade inte tänkt läsa Rörelsen, inte än i alla fall. Efter den monumentala besvikelsen som fortfarande är min upplevelse av Himmelstrand så kände jag inget vidare sug. Inte förrän det finns en avslutande bok i alla fall. Jag vill inte ha en bok till där jag investerar energi i att försöka lista ut ”hur det ska gå” och så landar det ingenstans. Så jag hade inte tänkt läsa Rörelsen.
Men så blev den Augustnominerad och så stod den där outlånad på biblioteket och så gick det som det gick.
Rörelsen är inte Himmelstrand. Den är begriplig. Den är en sorts låtsassjälvbiografi om trollkarlen och blivande författaren John Ajvide Lindqvist. Den kopplar till den där andra platsen som husvagnarna försvinner till, som barnet är på, där ondskan bor i Himmelstrand. Den öppnar för en förklaring som kanske ska komma och den vrider och vänder på verklighetsuppfattning och förankring. Det gillar jag.
Tycker jag bättre om Rörelsen än Himmelstrand? Ja. Tycker jag om den? Sådär. Jag älskar Låt den rätte komma in, Hantering av odöda, Människohamn och Lilla stjärna (särskilt den senare tycker jag är fantastisk om än förfärlig), Rörelsen är underhållande, spännande, lite läskig och allt den ska vara, men den berör mig inte på djupet. Av vilken annan författare som helst hade jag förstås varit nöjd nu, men med en favoritförfattare som JAL… Jag väntar nog ut den här serien och ser fram emot nästa andlöst fantastiska projekt som jag är säker på kommer sen.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
RÖRELSEN
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2015)
Del 2 i serien Den andra platsen. Del 1: Himmelstrand
Köp den t.ex. här eller här.[/su_note]
Vet du, jag kände lite likadant. och tänkte att det måste vara för att den är så otroligt meta som den är Augustnominerad, vilket naturligtvis är roligt oavsett.
Håller med er båda två, och tycker att: Vad fasen, måste en skräckroman vara meta för att bli nominerad? Himla synd i så fall. Vad händer med intresset för människor, liksom?
Väldigt synd! Att det är meta gör det naturligtvis intressant men det blir ju inte automatiskt bättre. Jag föredrar när böcker utgår ifrån människorna och har tydligare riktning, och när det finns en värme mitt i allt det skrämmande. Sådär som han brukar skriva…
Ja, det är roligt men det hade varit ännu roligare om han nominerats för någon av sina tidigare böcker, om de vågat det…
Ja, visst har man ju kanske orimligt höga krav och förväntningar. Men det är ju John Ajvide liksom.
Det är ju det! Och visst är det orimligt att kräva precis det en själv vill ha, författare måste ju få experimentera också… Jag hoppas att experimenten som är den här trilogi ska leda vidare mot annat som är precis så bra som jag kommit att förvänta mig 🙂
Min största (och första) Ajvide Lindkvist-besvikelse stavas Himmelstrand. Allt fram till den har varit fantastiskt, men Himmelstrand gjorde mig ofantligt besviken. Känner också ”sådär” inför Rörelsen, men gläder mig till att du tycker den är bättre än Himmelstrand.
Framförallt litar på jag att trilogin som helhet kommer hänga ihop nu när jag läst Rörelsen och ser att det nog faktiskt hänger ihop. Men min besvikelse på Himmelstrand är fortfarande stor och hänger kvar, troligen för att jag var så oförberedd (jag tycker ju också att allt fram dit var riktigt, riktigt bra).
Jag hade inte ens fattat att Himmelstrand var första delen i en serie. Tänk så mycket insikt alla bloggar ger :). Jag gillade inte heller Himmelstrand (kanske hade den varit bättre om inte alla personer varit konstiga, om han istället tagit fyra helt vanliga familjer) men kommer förstås att läsa den här. Gillar om saker börjar knytas ihop.
Jag tror att ett stort problem för mig var att jag inte visste när läste den att Himmelstrand inte var fristående. Jag väntade hela tiden på att få en förklaring i slutet och så blev det bara konstigare när jag väl kom dit. Och så håller jag med om människorna, det hjälper om i alla fall någon är ”normal”.