Först David Bowie, som jag vet betytt oändligt mycket för många, som jag tyckte mycket om, beundrade och någonstans trodde var evig. Det var tungt. Men nu, idag, mitt i djupaste köldknäppen, när det är sådär frostfruset överallt att man (jag) inte orkar ens tänka på att gå ut. Då förlorar vi Alan Rickman…
Jag har några människor jag inte känner som betytt väldigt mycket för mig, Freddie Mercury var en, Philip Seymour Hoffman var en och Alan Rickman var en. Sådana där människor jag inte riktigt kan förklara varför jag förälskat mig i men som likväl är viktiga. Jag kan omöjligen ta till mig att Alan Rickmans röst (den rösten!) tystnat. Omöjligen.
Det är så sorgligt! Vilken jävla vecka.
Riktigt tung, och inte är den slut än *sa hon och gömde sig under täcket till söndag kväll*
Jag veeeeet… det bara finns ju inte.
Helt obegripligt värdelös vecka!
Något otroligt fel på denna vecka. Det är så sorgligt.
Verkligen, hoppas på många lugna, vackra, fina veckor framöver…
Han är en sån för mig också, som jag verkligen är ledsen över 🙁
Han var en sån jag valt film efter, är han med så är det bra oavsett om filmen funkar i sig. Det känns verkligen sorgligt.
Förstår precis hur du känner dig. Älskade Alan Rickman och hans underbara röst. Älskade honom i Die Hard, som sheriffen i Robin Hood, Sense and Sensibility, Dogma, Love Actually och självklart i alla Harry Potter-filmerna.
Det är fint ändå i eländet att vi har så mycket att gå tillbaka till. En favorit för mig är också att lyssna till honom framföra poesi (finns på youtube).