Orlando

Äntligen har jag läst Orlando, och vilket äventyr det är!

Alla känner till förutsättningarna? Om Orlando som föds som man, lever ett poetiskt och utsvävande liv, bär sina egenheter med stolthet och en morgon vaknar som kvinna. När berättelsen lämnar henne har flera hundra år passerat och Orlando börjar bli trött.

Orlando är min första traditionella roman av Virginia Woolf. Med början, mitt och slut menar jag. Att läsa Mot fyren var till exempel mer som att trassla in sig i ett garnnystan och lita på att författaren ska tråckla ut mig därifrån igen om jag bara håller i en tråd tillräckligt hårt.

Handlingen gör det möjligt för författaren att reflektera kring könsroller och det eviga i kvinnors underordning. När Orlando först förvandlas är hen rätt nöjd med sin nya status som kvinna men väldigt snart står det klart hur begränsad kvinnans frihet är. I de reflektionerna känner jag igen Virginia Woolf, den arga Virginia Woolf från exemplevis Ett eget rum. Men här finns också andra Virginior, den lekfulla och den konstnärligt fria som jag tycker så mycket om.

Jag tycker också mycket om Orlando för dess grundförutsättningars skull och för tonen, språket, sättet att berätta (det är ofta helt omöjligt att veta hur snabbt eller långsamt tiden går, blinkar man kan man missa ett könsbyte osv). Ska jag säga något negativt så är det att den inte är helt jämn. Det finns rätt långa stycken som känns om inte onödiga så i alla fall för långa och lite långtråkiga. Men som helhet är Orlando precis allt det jag hoppades på. Välskriven (förstås) och tankeväckande om såväl tid som kön och identitet.

ORLANDO
Författare: Virginia Woolf
Förlag: Norstedts klassiker (1982) / Random house (2012)
Översättare: Margaretha Ekström
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge