Det ringer om död. Obönhörligt.

Bodil Malmsten kom till mig sent och relativt nyligt. Jag läste den första av hennes loggböcker 2013 och fastnade direkt. För den där friheten och vildheten i tankens skull. För att hon tänkte som jag så ofta och inte var rädd för att berätta om de där tankarna. För modet att säga det där som kanske är obekvämt men livsnödvändigt att kommunicera. Bodil Malmsten var (det är galet att behöva skriva var och inte är!) aldrig rädd för känslor även om de ibland var ilskna och icke-tillrättalagda, hon var så mycket mer än sin litteratur, och då var den ändå fantastisk. Allra mest tycker jag (av det jag läst alltså, jag har så mycket kvar) nog om diktsamlingen Det här är hjärtat från förra året. Om död, sorg och döende. Det är också ur den samlingen jag lånat min inläggsrubrik, från den här dikten:

Personer som säger
Gå bort
när de menar dö.
Jag hatar dem
De ska dö
Alla ska dö
 
Du har inte gått bort
Du är död
 
Alla som varit med om det vet
Det ringer om död
Obönhörligt
Imorgon också
Om en månad
Om ett år
 

Bild Lars Sundh

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Helena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge