Can you keep a secret?

Så har jag läst min allra första Kinsella-bok. Och det känns faktiskt lite skönt att jag inte tyckte så ofantligt mycket om den. Jag börjar ju annars bli lite orolig för mig själv, som läser historisk romantik, chick lit och gudvetallt. Ska inte jag vara den där som läser fiktivt mörker svartare än mörkret? 

Men en av feelgood-drottningarna alltså och det var som sagt sådär. Jag har i och för sig lyssnat på ljudboken så känslan av att huvudpersonen är mer än lovligt trög och lite dum i huvudet (hur korttänkt och spånig får man vara med ett sånt jobb egentligen?) kan bero på uppläsningen (som jag annars tycker är väldigt bra). Storyn är lite långsökt förstås, Emma hamnar bredvid främmande man på flyget, flyget drabbas av turbulens, Emma blir livrädd och berättar tvångsmässigt alla sina hemligheter för mannen. Främmande mannen visar sig sedan, naturligtvis, vara Emmas chef. Och så vidare.

Emma är som sagt lite väl trög, hennes kusin är vidrig, föräldrarna korttänkta, Jack är rätt trist där han nog är menad att vara Mr Darcy-hemlighetsfull. Emmas ena lägenhetskompis är lika vidrig som kusinen och dessutom spritt språngande galen. Det finns inte många att tycka om här och det är lite synd.

Jag har säkert valt fel Kinsella, Lotta har till exempel läst och skrivit om många andra som ska var bra och det kan mycket väl hända att jag testar vidare längre fram. Men just nu känns det bra att jag inte sväljer vilken måbraläsning som helst utan urskiljning. Kanske är det dags att gå in i mörkret igen. Sa hon och började lyssna på en modern Jane Austen-variation med glassigt omslag…

[su_note note_color=”#dafdf5″]
CAN YOU KEEP A SECRET
Författare: Sophie Kinsella
Förlag: H. F Howes (2006)
Inläsare: Gracie Thomas[/su_note]

7 svar på ”Can you keep a secret?”

  1. jag har jobbat med några Kinsella och tycker ärligt att de inte är någe vidare alls. det FINNS bra chicklitt och feelgood. läs det istället. eller varför inte bara ta YA? Dessen är ju helpysig. för lite svärta behövs, men svärta är INTE synonymt med att folk är elaka.

    Svara
    • Visst finns det mycket bra feelgood, jag är relativ nybörjare på det men älskar exempelvis Mhairi McFarlane, Lucy Dillon och Sarah Dessen, mycket för deras förmåga att balansera mys och svärta. Jag tycker det är kul att testa lite olika författare och särskilt de stora, för att se hur de skriver. Och så har jag märkt att jag kräver oerhört lättlyssnat när jag ger mig på ljudböcker 🙂

      Svara
  2. Jag måste erkänna att det här faktiskt är min favorit av Kinsella. Kanske något för Kulturkollos skämskudde-vecka? Men jag läste den för x antal år sedan och garvade mig igenom den. Jag skulle nog inte alls gilla den lika mycket idag, misstänker jag efter att ha läst två av hennes Shopaholic-böcker förra året. Huvudpersonerna är ofta mer än lovligt tröga och ställer till det för sig så att jag som läsare behöver en skämskudde att gömma mig bakom.

    Svara
    • Haha, där ser man 🙂 Jag tycker av princip inte att man ska skämmas över något man läser och gillar men ibland är det svårt 😉 Jag såg den där Shopoholic-filmen för något år sen och tyckte den var rätt söt, det kan vara min Kinsella-skärmskudde…

      Svara
  3. Jag tycker den här var rolig! Däremot gillar jag inte Kinsella så mycket, jag är trött på henne. Det är härligt att se dig navigera fram i pastellträsket…. 😉

    Svara
    • Jag är också nästan lite trött på henne redan men det är ändå inte omöjligt att jag testar någon till av de fristående som avkopplingsläsning i ljudboksform längre fram. Jag navigerar vidare bland pastellerna, det känns tryggt att du är med 🙂

      Svara

Lämna ett svar till Lotta Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.