Jessica Jones – jag älskar dig!

jessica_jones_ritter

Det finns så mycket jag tycker om med den här mörka, mörka sagan som är Jessica Jones. För det första brukar jag ju falla för mörka, mörka sagor men här handlar det nog ändå allra först om att jag faller för Krysten Ritters (älskade henne redan i Veronica Mars!) Jessica. Och att det finns en hel del andra karaktärer som får utvecklas och bli egna vid sidan om.

Vi har till exempel den oerhört enerverande grannen vars mörker får sippra fram mer och mer och bli en oundgänglig del av sagan. Den andra skuldridna grannen som vaktar Veronica, motvilligt, och så gärna vill göra världen bättre (tänk om han fått superkrafter istället!). Alla mer eller mindre förfärliga föräldrar! Lukes hantering av förlust, Trish – jag älskar Trish! Jeri Hogarth! Visst är det rätt coolt att det är så många kvinnokaraktärer och att de flesta av dem är såna som annars brukar spelas av snubbar. De super, är otrogna och allmänt sviniga, och här får de vara det. Wow! Kvinnor i huvudrollen och de måste inte alls vara sympatiska, det är minsann rätt ovanligt det (mer om det skriver jag nog när jag recenserar Roxane Gays Bad feminist nästa måndag).

Ur det perspektivet är det synd att megaskurken, tankestyraren, är man. Hur coolt hade det inte varit om också Kilgrave fått vara kvinna? Hur coolt som helst faktiskt. Men det har också sina viktiga poänger att han nu är sinnebilden av den riktigt slemmige mannen, stalkern, den riktigt vidrige, fege som vägrar ta ansvar för det han gör. Dålig barndom liksom, ja vem har inte haft det i marvel-världen? Faktum kvarstår att Kilgrave är en av de obehagligaste karaktärer jag någonsin sett. Troligen för att manipulativa, fega män är något av det läskigaste jag vet. Och för att David Tennant gör honom väldigt bra. Jag vill nu aldrig se David Tennant mer i någonting. Och jag som älskade honom så mycket efter Doctor Who

Jag tycker om mycket här. Att komplicerade relationer får ta plats. Att trasiga människor (alla) ändå kan fungera och leva fungerande liv (Trish), att det finns hopp också när det inte finns hopp. Att de kan älska varandra mycket utan att ställa krav på varandra, och där är nog syskon/vänskapsrelationen mellan Trish och Jessica en av de bästa på länge, jag vill att säsong 2 ska fokusera på deras relation (och jag hyser gott hopp om det med tanke på vilken huvudtråden borde bli).

 

Läs Fannys text om Jessica Jones på Kulturkollo!

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Helena

3 Comments

  1. Jag håller med du. Trodde det skulle va svårt att följa David Tennant som ond efter fina doctor who rollen, men oj så bra han gör det. Och alla andra med, älskart.

    • Ja, jag trodde också det skulle vara svårt att tro på honom som ond men det var sannerligen inget problem 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge