Först hade jag lite svårt att hålla ordning på dem alla, att hålla isär. Sen insåg jag, när de utkristalliserade sig allt mer, att det var just det som var grejen – att de hängde så tätt tillsammans.
Accra, Lagos, London, New York. Fola, Kweku, Olu, Taiwo, Kehinde och Sadie. Allt sammanbundet i den familj de var och de delar som blev när de slets sönder. Det är väldigt smärtsamt sorgligt och vackert. Hur Fola ligger där i sängen och försöker känna i sin kropp vem av dem som dött. Det är Kweku. Allt börjar med att Kweku, pappa, dör ensam en morgon i sin trädgård. Med beskedet om hans död färdas vi och möter hans familj, de som blev kvar. Och alla kommer de nära tillslut. Jag kan inte sluta tänka på dem. Jag undrar väldigt mycket över hur det ska gå för dem.
Till en början tog vi tid på oss boken och jag, jag kom inte riktigt in och famlade lite inför vilken sorts roman det var egentligen. Men sen flödade det, sista halvan tryckte jag i mig bara för att jag inte kunde låta bli. För att få fortsätta umgås med dem allihop, och för att få se lite av hur det skulle gå. Och nu önskar jag att jag inte haft så bråttom, att jag hade dem kvar en liten stund till…
[su_note note_color=”#dafdf5″]
KOMMA OCH GÅ
Författare: Taiye Selasi
Förlag: Månpocket (2013)
Översättare: Ing-Britt Björklund, originaltitel: Ghana must go
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket, Enligt O, Lyrans noblesser[/su_note]
Den här ligger hemma och väntar på att bli läst. Vi får se när det blir men senast under årets semestern.
Jag kan se den passa alldeles utmärkt som sällskap en semestervecka i sommar 🙂