Lila hibiskus

lila-hibiskusJag vet inte om jag någonsin tidigare läst en bok som så väl visar och förklarar patriarkatet. Tillsammans med det koloniala förtrycket och hur det, likt patriarkatet, dröjer sig kvar, till synes för evigt.

Min läsning har från första sidan genomsyrats av en ilska så stor att jag har svårt att ta mig upp ur den. Vid ett tillfälle var jag tvungen att göra paus och fråga min man (som redan läst boken) om det möjligen inte kunde vara så att det slutar med att de gör gemensam sak och dödar den jäveln. Pardon mitt språk. Den där pappan i den här familjen är så genomvidrigt piedestalsatt på grund av sitt arbete med tidningen där han gör viktiga saker och på grund av sin hängivna katolicism vilken ger honom uttalad rätt att krossa människor. Och de här två storheterna, journalism och kristendom, ger honom i omvärldens ögon, tillsammans med det faktum att han är man, total rätt att göra vad han vill med sin familj. Och det gör han. Och hela tiden urskuldas han (han har det ju så jobbigt, är satt under sån press och det allra värsta med det är naturligtvis att det är sant. Också). Det är så väldigt synd om honom hela tiden. Tycker läkarna som räddar livet på hans sönderslagna familjemedlemmar, tycker prästen som ser dem tryckas ner, tycker de själva för att de lärt sig att tycka så.

Ni ser ju. Jag klarar inte av att skriva om den här boken eftersom den fortfarande har mig i ilskegreppet. Om jag ska försöka lugna ner det hela med en jämförelse kanske. Jag har nu läst tre böcker av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag tycker allra mest om den här. En halv gul sol är naturligtvis mer storslagen men jag tycker om att Lila hibiskus är mer fokuserad på Kambili och ger tonårsflickan en egen röst och tolkningsföreträde. We should all be feminists är en väldigt enkel och slagkraftig feministisk pamflett, men Lila hibiskus är detsamma i en fiktiv men verklig kontext. Den eldar ännu mer under den feministiska kampkänslan om en bara orkar läsa 277 sidor stället för 50.

Om några dagar, när jag förhoppningsvis lugnat ner mig lite, kommer jag skriva vidare om Lila hibiskus och dess släktskap med Allt går sönder av Chinua Achebe, på Kulturkollo. Håll utkik.

LILA HIBISKUS
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Förlag: Albert Bonniers förlag (2003)
Översättare: Ragnar Strömberg, originaltitel: Purple hibiscus
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Eli läser och skriver, Lyrans noblesser, och dagarna går…

Uppdatering: här hittar du inlägget på Kulturkollo.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

7 reaktioner på “Lila hibiskus

  1. Adichie <3 har läst alla hennes böcker och jag är förvånad över hur jämn kvalité de håller. Brukar rekommendera kunder som inte har läst henne innan att börja med Lila hibiskus just för att den är så kort och koncis, den visar allt som är fint med hennes författarskap och gillar man den kommer man definitivt känna större vilja att ta sig igenom de lite längre böckerna.

    1. Hon är verkligen fantastisk och Lila hibiskus känns som en väldigt bra början när man ska ge sig in i hennes skrivande, det går inte att få nog.

    1. Det är bara riktigt bra böcker som ger en möjlighet och utrymme att bli sådär tvärilsk. För mig är det nog bara Tjänarinnans berättelse som kommer i närheten av ilskeattack.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge