Det kändes lite som när jag tippade/önskade rätt inför Nobelpriset i höstas när jag läste Meg Rosoff samtidigt som hon tilldelades ALMA-priset. Lite coolt att vara lite med i svängarna för en gångs skull, men framförallt för att jag kan veta att det är värdiga pristagare. Och Meg Rosoff är, baserat på denna enda läsupplevelse, väl värd att uppmärksammas.
How I live now är en dystopi. I en nära framtid förmörkas horisonten av orosmoln och ett stundande krig. Daisy skickas till sina engelska släktingar för att pappa i Amerika har nog med nya familjen och inte orkar hantera en ätstörd, surmulen tonåring. Hos kusinerna hittar hon hem. När kriget verkligen bryter ut är det först väldigt avlägset, kusinerna lever sitt långsamma bohemliv i skymundan av allt. Och Daisy och Edmund hittar varandra. Sen kommer kriget närmare. Och sen blir det outhärdligt.
Den här boken fick mig att gråta på en tågstation och på ett tåg. Det är så hemskt alltihop. Det här är en bok om krig och vad en människa är, hur lätt hon trasas sönder och hur mycket styrka det finns innanför skalet. Det är vackert men det är också väldigt smärtsamt att stirra döden (vilket är vad kriget är och vill) i vitögat i tider som dessa.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
HOW I LIVE NOW
Författare: Meg Rosoff
Förlag: Penguin UK (2013)
Inläsare: Amber Sealey[/su_note]
Jag läste också denna alldeles nyligen, den var verkligen gripande och tänkvärd. Ser fram emot att läsa mer av Rosoff inom en snar framtid!
Ja, jag vill gärna läsa mer Rosoff, den här gav verkligen mersmak!
Filmen är riktigt obehaglig vet inte om jag vågar läsa boken om jag ska vara ärlig
Och jag vet inte om jag vill se filmen, tänker att sånt som var nätt och jämt hanterbart i bokform måste vara förfärligt tungt i filmformatet…
Jag älskade den här boken när jag läste den för några år sedan! Det är så mörkt att man inte ser handen framför sig, men däri ligger mycket av storheten. Jag gillar även Daisys sarkasm och humor.
Det är verkligen i mörkret storheten ligger, att hon inte väjer för det på något sätt utan låter dem klampa rakt ut i det. Daisy är väldigt osentimental och sarkastisk, rakt på sak, och det är det som gör det så mörkt men också överlevbart.
Hm, är det en tillfällighet att en bok om en flicka som skickas iväg undan kriget träffar en karaktär som heter Edmund, eller är det en blinkning till Narnia tro?
Det är nog inte alls omöjligt. Mina Narnia-kunskaper är såpass rostiga att jag inte kan säga om det förekommer fler sammanträffanden eller blinkningar…
Fint tippat! Denna ska jag absolut läsa. Jag har liksom tittat lite på hennes böcker i några år men de gamla utgåvorna (i alla fall de på svenska) ser ju så fruktansvärt tråkiga ut att det är lätt att döma boken efter omslaget.. Fint att de kommit i nyutgåva nu med lite uppdaterade framsidor, hoppas det ökar utlåningen på dem! (hos oss har de stått still lääänge innan hon nu fick priset).
De har stått väldigt stilla hos oss också men jag hoppas det kan bli ändring på det i och med priset. Håller absolut med att det är en välgärning med nyutgåvor, jag har själv väntat länge med att läsa för att de tidigare omslagen helt enkelt inte lockat mig till böckerna.