Flickorna

Låt mig presentera ett styck babblig och osammanhängande recension av en bok som måste förklaras så eftersom den lämnade mig litegrann i osammanhängande småbitar. Jag älskar det!

flickornaNär jag precis hade läst färdigt Flickorna i somras kunde jag inte formulera meningar för att beskriva den, ens för mig själv. Jag hittade bara enstaka ord som egentligen inte täckte in ens en bråkdel, men de var allt jag hade. “Obönhörlig” till exempel. Här finns ingen nåd att få och även när jag begriper att jag borde lägga boken ifrån mig, för att den där scenen (den obeskrivligt hemska) närmar sig, så läser jag vidare. Av tvång. Det finns som sagt en scen jag verkligen inte ville släppa in i min tankevärld, jag såg den komma men jag läste  ändå, rakt in i tårarna och mörkret.

Obönhörlig. Och “grym”. Inte bara när det gäller vad de gör på slutet, morden, utan också den där vardagstillvaron som drivit dem dit, som driver Evie. Det där grymma i att vara tjej (på 60-talet och idag) och inte äga sin kropp eller sitt själv. Flickorna handlar om det, och om att ta makten. Flickors utsatthet och kraft.

Det hemska och jobbiga och bra ligger nog i att det är så lätt att känna igen sig i Evie, hur hon reagerar och agerar. Och hur Evie relaterar till och hör ihop med Suzanne som är drivande i det hemskaste, hur vi relaterar och hör ihop med henne.

Flickorna bygger på, men handlar inte om, Charles Mansons sekt “Familjen” och jag har (mot bättre vetande) läst nog mycket om dem för att veta att berättelserna hör ihop, de hänger ihop. Tack och lov har jag läst nog lite för att veta om Russell (vilket äckel han är, feg in i det sista) bär verkliga likheter med Manson och hur kvinnorna relaterar till sektkvinnorna i verkligheten. Men det känns sant, inte nödvändigtvis i relation till Mansonmorden, men i relation till den egna berättelsen.

Flickorna är en bok jag inte kommer släppa, det är en film som kommer veva om och om och om igen (varför läste jag den där jäkla mordscenen!?!) för att den når in på djupet, till den där platsen längst där inne där en sällan låter något komma in, in till kärnan.

FLICKORNA
Författare: Emma Cline
Förlag: Natur & Kultur (2016)
Översättare: Erik MacQueen, originaltitel: The girls
Köp den t.ex. här eller här.
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge