Utmattning, läsning och inte läsning

Jag berättade häromdagen att jag testar ett litet projekt för att öva tankarna på att kunna läsa igen. Det har jag slutat med nu. Jag kom väl till insikt om att det var ett av alla sätt jag stressar upp mig själv på.

Det jag gjorde innan jag slutade var att läsa poesi (Edith Södergran), som poesiterapi. Jag har läst och läst och läst om tills jag typ klarar att hålla ihop ord ett med ord två, rad tre med rad fyra och sen har jag antecknat vad orden betyder och vad det säger mig. Väldigt basic, väldigt jobbigt när det hakar upp sig hela tiden och jag påminns om att jag inte ens kan läsa en jävla dikt, ganska dumt med andra ord. Så gör inte det om du hamnar här.

Men det där är också lätt för mig att säga nu eftersom anledningen till att jag slutade inte alls var någon gudomlig insikt. Det var att jag kom på den bästa idén i världshistorien. Det slog mig att jag har ett lager av bästa tänkbara böcker som jag borde kunna läsa också i denna tid av total ofokus. Sagan om Isfolket. Böcker jag läst kanske tio gånger tidigare (minst), böcker jag kan utantill, på gränsen till ordagrant, böcker jag kan läsa lite sådär på en höft och ändå känna att jag hänger med i. Så jag plockade en på måfå, “läste” den och kände att jo, det här kommer funka igen så småningom. Just nu kan jag inte läsa på vanligt sätt, men jag känner ändå någon sorts trygghet i att det kommer tillbaka. Och när jag längtar som mest kan jag alltid återvända till Isfolket. Det gör jag inte för jag är inte så sugen, men jag vet att jag kan.

Så min lärdom så långt – försök inte så himla mycket! Och jag ska inte blir irriterad på mig när jag ändå gör det. Jag kan återvända till det jag känner och låtsasläsa lite om det behövs för sinnesrons skull. Sen struntar jag i det där med böckerna och ser på tv-serier istället (vilket låter sjukt hurtigt och helt ignorerar det där i hjärttrakten placerade läslängtet, men ändå…).

Men poesiterapin var förstås inte helt bortkastad, jag fick återuppleva dikter som denna och det är aldrig fel:

Höstens dagar
Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund…
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden…
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla…

Älskade Edith, jag kommer tillbaka igen när jag kan göra dig rättvisa!

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

12 reaktioner på “Utmattning, läsning och inte läsning

  1. Oj vilken igenkänning i det här inlägget! Tack för att du delar med dig. Efter min stresskrash hade jag jättesvårt att läsa. Länge. Så jag gav upp och väntade på att läslusten skulle komma av sig själv. Och det gjorde den så småningom. Kollade, precis som du, på en massa tvserier och det är ju också historier. Jag tror att det var de historierna som till slut väckte läsningen till liv också.
    Himla bra att du försöker vara snäll mot dig själv. Det är nog det bästa sättet att återhämta sig på, vad jag vet i alla fall 🙂

    1. Jag tror också på det där med att historier väcker suget efter andra historier. För tillfället fixar jag inte riktigt att fokusera helhjärtat på tv-serier heller men jag tittar på sånt en kan titta lite ofokuserat på, det är fantastiskt när det funkar 🙂

  2. Den näst största utmaningen är att att inte ha några utmaningar, och den största utmaningen blir att förlåta sig själv när man ändå utmanar sig… Jag vet att du kommer hitta läsandet igen, men var snäll mot dig själv och låt det ta tid. Tänker på dig! Kram
    Bakbokmat recently posted…Äppelchutney My Profile

    1. Tack! Det är verkligen den största utmaningen och jättesvårt, det gäller att vila i en känsla av att det kommer bli bra till slut. Kram

  3. Åh jag har precis varit där och det är märkligt hur måendet visar sig i läsandet. Ett tag kunde jag inte läsa alls ( två månader ca ), sedan hetsläste jag som en galning ( hela Sagan om drakens återkomst typ 25 böcker eller vad det är ) men kunde inte skriva om det. Dels för att jag inte riktigt kom ihåg vad jag läst och gjorde jag det kunde jag inte formulera mig i skrift. Det var när båda sakerna började fungera igen som jag märkte att jag var på väg tillbaka. Stressa inte över det ( skitsvårt jag vet ), utan ligg och slötitta på dokumentärer om Alaska eller nåt annat som inte kräver fokus tills vidare. Läsandet kommer så småningom tillbaka. Krya på dig!
    Bokhuset recently posted…Stjärndamm av Lars WilderängMy Profile

    1. Men åh vad skönt att få höra det, att du tagit dig ur den här situationen! Jag vet ju att jag kommer göra det också, men det är väldigt skönt att få höra om hur det kan bli bra från någon som gjort resan. Tack!

  4. En varm rekommendation at läsa såhär i utmattningens tider är Väggen av Pia Dellson. Små korta haikuliknande textrader med hög igenkänningsfaktor som förklarar, gör det begripligt, ger tröst och hopp.

    1. Å ja, den är så väldigt, väldigt bra! Verkligen på pricken, och det känns fantastiskt att någon annan upplevt detsamma för det betyder att jag/vi inte är så himla unik som det ibland känns och att det där alla läkare osv säger om att det kommer bli bra stämmer. Jag hittade Väggen häromdagen och slukade den på några sittningar, älsk <3 Det kommer en recension här om några veckor, men den förtjänar att lyftas redan nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge