De här böckerna om Mumindalen och alla däri, de kan inte beskrivas eller recenseras. De kan inte reduceras till några ord på en blogg. När jag har suttit med Sent i november har det hänt mer än en gång att jag nästan börjat gråtà av ren lycka över att det här finns. De här orden är skrivna och älskade och det betyder att jag inte är ensam i världen om att vara egen. Onkelskruttet, Hemulen, Homsan, Filifjonkan, alla som vandrar till huset och finner det tomt. Alla som sätter sig där och väntar på att muminfamiljen ska återvända från fyrön. De är som jag, olika delar av mig, några sidor av mig. Och de är så mycket novemberstämning, på ett bra sätt (jo faktiskt). En annan sak den här boken är är medicin, det borde vara självklart att skriva ut det här på recept till alla utmattade, trötta och ledsna därute. Det läker.
[su_note note_color=”#dafdf5″]
SENT I NOVEMBER
Författare: Tove Jansson
Förlag: Bonnier Audio (2009)
Inläsare: Mark Levengood
Del 9 i serien. Del 8: Pappan och havet[/su_note]
Det här var så vackert skrivet och jag håller verkligen med dig, kan bli så starkt berörd av att den här världen över huvud taget finns och över att den existerar enbart tack vare en enda människa och hennes fantasi. Vill inte tänka på var vi hade varit utan Mumindalen.
För mig som är helt ny i muminvärlden blir detta ibland nästan överväldigande fantastiskt. Jag inser nu att jag tycker oerhört mycket om Tove Jansson, hennes Sommarboken läste jag för många år sen nu och älskade just för att den var så vilsam och finstämd i all enkelhet, precis som muminböckerna.
Å, vad fint du skriver!
Tack 🙂
Underbara böcker som inte kan reduceras till recensioner, håller fullständigt med dig.