Den här veckan skriver vi om kärlek och hat på Kulturkollo, utmaningen följer samma tema:
Vilken är din bästa kärleksskildring och vilken karaktär (från bok/tv/film) älskar du allra mest att hata?
Jag skulle vilja vara lite originell här och komma med något alldeles eget, men jag har nog alldeles för lite fantasi för det tyvärr. Min allra bästa kärleksskildring är nog en skriven av Jane Austen trots allt. Övertalning tror jag, för att den är så lågmäld och ändå större än allt, precis som vardaglig kärlek är. För att följa det historiska temat så väljer jag inte en utan en hel bunt karaktärer att älska att hata – varenda kotte i Svindlande höjder helt enkelt, hu!
Åh, Jane Austen! Det är riktig kärlek det, när man får dåndimpen och blir knäsvag när huvudpersonerna inte ens hållit hand än! 🙂
Precis, överkomplicerad och okomplicerad på samma gång – underbart!
Håller med om Jane Austen. Snacka om att handla om kärlek och Svindlande höjder var länge sen jag såg.
Allt av Jane Austen är ren kärlek för mig (utom möjligen Förnuft och känsla som jag inte är så förälskad i som de andra)
Jane Austen igen, och jag får på nytt ställa mig frågan varför jag aldrig läst något av henne.
Men då har du flera riktigt fina läsupplevelser framför dig, det är inte det sämsta 🙂
Jag är ju inte mycket för den där swoon-känslan 🙂
Jag är det inte när jag läser nutida skildringar, men när det kommer till Jane Austen är jag med på lite swoon 🙂
en borde lära sig att dåna och gråta lite snyggt
Ja, det är egenskaper jag måste jobba på också 😉
Kan inte placera Svindlade Höjder, mitt minne är dåligt.
Jag skulle vilja säga att du inte behöver friska upp minnet, det går bra att leva utan att ha Svindlande höjder färsk i hjärnan 😉
Kan bara hålla med dig i båda fallen!
Fint, jag vet att det råder djupt delade meningar om Svindlande höjder och de som inte känner som jag älskar den verkligen, skönt att du är med mig 🙂
Svindlande höjder, vilken klockren förklaring. Hur man kan misslyckas så på alla plan förvånar mig.
Övertalning är en favorit för mig med. Så finstämd på något sätt.
Fint att vi tycker lika om både det ena och det andra 🙂 Jag tycker också att Övertalning är finstämd, den är så lugn och eftertänksam, säkert mycket på hur Anne (och Wentworth) är som person(er).