Ensamma tillsammans

Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt är en intressant resa in i två personers möte och relation (eller egentligen en av personernas upplevelse av den). När vi lär känna dem får vi veta att Johan spelar poker och målar, Eva tycker inte om prylar. Båda har de valt att börja plugga på psykologlinjen, det är där de möts.

Jag gillar en hel del i den här boken, som pluggandet, det var länge sen jag kände den där lusten att studera. Det är som ett kroppsligt begär efter att återvända till universitetet jag känner när jag läser inledningen av den här boken. Studentlivet. Kanske säger det mer om mig och mitt just nu, men sanningen är den att jag alltid älskade att studera, forska, skriva. Att jag sen fick nog och egentligen inte alls vill tillbaka till det förgångna är en annan sak, men boken väckte något.

En annan detalj jag gillar är Johans målerier, det finns något fascinerande med människor som målar på väggarna helt enkelt. Och det är framförallt i början när konsten är en till synes mycket inrutad fritidssysselsättning som den talar till mig. Kanske skulle en välja en vägg och gå lös…

En sak jag har lite svårare med är att jag aldrig känner Johan eller Eva, snarare tvärtom på något sätt. Jag förstår dem aldrig riktigt, de känns inte i hjärtat och jag relaterar inte till dem. Kanske är det för att Johan som berättar är så kallt analytisk att inga känslor slipper igenom. Kanske är det hela poängen, att de utforskar sina egna djup utan att hitta något? Men jag vill så gärna lära känna dem när vi hänger med varandra i boken. Jag vill känna.

ENSAMMA TILLSAMMANS
Författare: Jörgen Löwenfeldt
Förlag: United stories publishing (2017)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Som ett sandkorn
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge