Fiktiviteter läser Den femte sanningen, del 1

Kampen gott folk, kampen! Och några till utropstecken på det!!!

För det första är mitt bibliotekslånade exemplar Den femte sanningen en horribel och själsdödande utgåva. Jag läser i och för sig mest e-bok på engelska, men använder den svenska tegelstenen för att hålla ordning på var jag är. Titta på den! Och inuti är det tätskrivet (det kan jag ju styra i e-boken vilket är en av anledningarna till att jag köpte en sån) och väldigt tätt på andra sätt också. Och samtidigt luddigt och pladdrigt. Eller något.

Hela delen (Fria kvinnor 1) där Anna och Molly samtalar med Richard om det förgångna och politik och sonen längtade jag vidare till nästa del eftersom de pratade så mycket. Jag gillar inte pratigt. Sen kom jag till anteckningsboksdelen och längtade tillbaka till samtalen… Och jag tänkte vid upprepade tillfällen (varje dag) att “nu ger jag upp” och “jag måste ju inte bara för att jag bestämt mig”, men det finns något där ändå, som fascinerar. Jag vill vidare. Och så tänker jag att jag gjort det värsta nu. Efter del ett vet jag nu hur upplägget ser ut och vad jag kan förvänta mig. Jag tror det kommer bli lättare att ta in vad de verkligen säger och beskriver nu, när jag är inne i det. Jag håller tummarna för att det är så.

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

4 reaktioner på “Fiktiviteter läser Den femte sanningen, del 1

  1. Kan hålla med om att Lessing blir tung emellanåt. Utgåvorna kan också vara förfärliga. Har ”Under huden” i en massiv, limmad utgåva (så sidorna lossnar lätt). Tätt tryckta sidor, knappt ngn marginal. Svårläst. Allt för att spara sidor vid tryckningen…. Det mesta kom i nya utgåvor efter nobelpriset. Trots allt Lessing är Lessing!

    1. Det är synd att de ska vara så svårlästa också pga utformningen! Men jag kämpar på, det känns som att det kommer vara värt det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge