Mödrarnas söndag av Graham Swift

Åh vad jag tycker mycket om riktigt bra kortromaner! Mödrarnas söndag är verkligen en riktigt bra kortroman.

Det är så mycket som är bra här. Den drömska tonen mitt i det väldigt påtagligt vardagliga. Allt som bara händer och är liksom livsomvälvande i smyg. Det sensuella. Det sorgliga. Det vackra. Den där vårdagen som känns i huden och hjärtat.

Egentligen har jag bara en negativ sak att säga, eller mer av en fråga att ställa – vadan denna oerhörda fascination inför säd och manliga uttömningar hos författaren? Han får mig inte riktigt att tro att det verkligen är Jane som är så ockuperad av tanken på det. Är det någon sorts försök att visa på Pauls betydelse för berättelsen också när han inte är där? Det känns i så fall lite överflödigt med tanke på hur närvarande han är, också när han lämnat huset. Som en skugga litegrann vid sidan av bilden.

Jag tycker så förtvivlat mycket om Jane, trots att hon är otillgänglig, trots att jag bara får titta in i hennes tankevärld den där söndagen. Jag tror att det är just det, att jag får en glimt och sen inget mer. Jag tycker om att läsa när jag får skriva lite själv.

Hela tiden jag läste tänkte jag också på släktskapet med en annan fantastisk kortroman. Ian McEwans På Chesil Beach. Den hade kanske kunnat handla om Paul och Emma. Om inte om vore…

MÖDRARNAS SÖNDAG
Författare: Graham Swift
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Översättare: Hans-Jacob Nilsson, originaltitel: Mothering Sunday
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går…, Just här- just nu 
Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Share on LinkedInPin on Pinterest

4 reaktioner på “Mödrarnas söndag av Graham Swift

  1. Jag håller helt med dig. Det där ältandet i början av boken kändes inte som tankar från en ung kvinna, utan mer som en gubbsjuk författare. Jag tänkte nästan sluta läsa boken på grund av det där helt onödiga och inte trovärdiga språkbruket, men fortsatte. Tack och lov. För vilken fin bok det är. Du har verkligen fångat känslan i boken så träffsäkert i din inledning av recensionen.
    Och tack för länken 🙂

    1. Jag fastnade också på det där så att jag funderade på att ge upp, för att det litegrann bröt illusionen för mig. Säger som du, tack och lov att jag tog mig förbi det 🙂

    1. Jag tyckte den förde en fin diskussion kring hennes underläge utifrån klassaspekten, men visst hade det fått vara ännu mer av det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge