Sommaren är död, länge leve hösten!

Sommaren är död, länge leve hösten!

Sommarläsningshögar är alltid trevliga och mer eller mindre överambitiösa. Det här är min höstläsningshög. För visst är det väl ändå så att hösten är en ypperlig lästid?

Mitt George R. R. Martin-projekt symboliseras av första delen i serien, men jag tänker mig nog att läsa mer än så. Och så får det bli lite höstig Stephen King-läsning, Dolores Claiborne är påbörjad. 

Mycket nytt kommer det också förstås. Som en historisk true crime från Denise Mina som hunnit landa hos mig och ligger överst i högen, den är redan läst och recenserad här i onsdags. Höstens största längtbok är Elin Olofssons fjärde roman, Krokas som också ligger där. Och så blir det äntligen en fortsättning på Stephanie Tromlys Det är dags att inte freaka ut (Det är försent att vilja hoppa av)

Det finns en del som kommer men inte finns i min hög än också, som Margaret Atwoods (utöver nyutgåvan av Tjänarinnans berättelse förstås), Hjärtat stannar sist och Häxyngel. Om vi tittar på det engelskspråkiga så kommer Stephenie Perkins med nytt liksom Kristin Cashore. Cashores roman, Jane, unlimitedverkar riktigt lovande, jag kommer slänga mig över den om någon vecka när den finns här på riktigt. Och så är jag förstås nyfiken på John Greens Turtles all the way down.

Så läslivet behöver inte alls bli tråkigare för att sommaren lagt sig ner och dött, snarare tvärtom. Särskilt om hösten ska envisas med att vara såhär sjukt regnig…

Uppdatering: Boken längst ner är en av alla dessa varianter av Jane Austens Övertalning som jag läser – The one that got away av Melissa Pimentel.

6 Replies on “Sommaren är död, länge leve hösten!

  1. Jag har också reflekterat över att höstbokhögar är lite mindre överambitiösa än sommarbokhögar… Min höstbokhög som jag hade för september och oktober är jag mer än halvvägs igenom redan och kommer behöva förnya innan månaden är slut, tror jag. Det känns skönt för omväxlings skull.
    Tack för tipset om Cashore, hade missat det!

    1. Det är faktiskt väldigt skönt med de lite mer nedtonade högarna och läslugnet hösten i alla fall ger mig. Jag märker också att jag har lättare att se högen som inspiration och förslag snarare än krav än vad som är fallet med den oändliga sommarhögen. Märkligt…

      1. Ja. Det kan kanske höra ihop med en allmän samhällelig stress om sommaren och semestern, den är ju så kort och en ska hinna med så mycket på de där veckorna…

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.