Några lästips från fiktiva tioåringen

Några lästips från fiktiva tioåringen

Att jag har en tioåring här hemma och att han läser rätt mycket har jag skrivit om på Kulturkollo redan. Nu tänkte jag att det är dags för ett uppdaterat lästips från nämnde herre, via mig då. Det här har vi och han läst och gillat på sista tiden:

Trollspanarna av Annika Widholm (med illustrationer av Jonna Björnstjerna), Hegas 2017
Tredje boken i en serie om Hanna och Malva som gärna (men inte helt frivilligt) spanar på allehanda läskigheter. Här är det troll, men också spöken och zombier förekommer tidigare i serien. Stor text, lagom många bilder och bladvändarspänning gillas. Kan med fördel läsas under några annars tråkiga timmar när likaledes tråkiga föräldrar förhindrar skärmanvändning.

Rådisgänget av Håkan Ahrling (med illustrationer av Peter Häggström), Idus 2017
Den här boken, om vännerna Danne och Rolle och deras råttor, lämpar sig nog bäst att läsa tillsammans. Det händer mycket här, och kanske särskilt inuti pojkarna i boken och oss läsare. Viktiga frågor som liv och död tas upp och lockar till samtal.

Handbok för superhjältar av Elias och Agnes Våhlund, Rabén & Sjögren 2017
Något motvilligt (mamma bibliotekarien drar ju hem så hemskt mycket som kan upplevas som tillrättalagt eller i alla fall vuxenvalt) tog han sig an de två första delarna i serien om Lisa som vantrivs i skolan och tar saken i egna händer. Båda var utlästa på någon timme och jag har nu på utfärdad order reserverat bok tre som kommer i april.

I ljudboksform har det lyssnats på Rick Riordans böcker om Percy Jackson och Warriors-serien av Erin Hunter (tills de svenska ljudböckerna tog slut).

Tioåringen har förstås också läst senaste boken om Kapten Kalsong (säkert påeldad i sin kärlek till denne hemske, men oemotståndligt rolige, figur av att vi såg och gillade, filmen i december). Det har också blivit en del manga, just nu i form av Shaman king, alla som finns översatta till svenska är redan utlästa, men det funkar att läsa på engelska också faktiskt (troligtvis för att alla överallt i alla Youtube-klipp om spel pratar engelska…). Och så slukas allt som Hegas ger ut om Batman, Batwoman och de andra superhjältarna.

Som kvällsläsning (efter den förfärliga Krypens drottning (jag tänker inte ens länka för att skydda er från den boken)) har vi just nu:

Den röda pyramiden av Rick Riordan, Modernista 2015
Att vi läser den här beror förstås på hur mycket Riordans Percy Jackson-serie uppskattades. Den röda pyramiden är första delen i en tegelstenstrilogi som heter Kanekrönikan. Temat är egyptisk mytologi och syskonskap. Den är en ren fröjd att högläsa, tioåringen gillar och vi föräldrar tycker att Riordan är något av en mästare på att bygga en historia. Det känns lite lyxigt att befinna sig i början av en så bra berättelse.

Det var några tips från den fiktiva tioåringen och hans mamma. Vi vill gärna ha fler lästips om du har några på lut, överskölj oss gärna i kommentarerna.

Uppdatering: Tioåringen kräver efter genomläsningen av texten att jag visst ska länka till Krypens drottning eftersom ”de som läser kanske har barn som gillar den”, precis som jag har… Så här kommer den – länken till Krypens drottning och den lika förhatliga första delen i serien, Kryp.

3 Replies on “Några lästips från fiktiva tioåringen

  1. Av ren nyfikenhet: varför gillar du inte Kryp och Krypens drottning? Jag jobbar som barnbibliotekarie men kommer ändå inte läsa varken den ena eller andra pga tidsbrist men kul att veta vad du ogillar?

    1. Jag tror att det egentligen började med att den ser ut och verkade (på baksidestexten) vara lite som Collins böcker om Gregor som vi älskat här hemma och sen var det verkligen inte så. Själva historien är väldigt utdragen, lite seg och ändå liksom plottrig på något sätt. Författaren lägger väldigt mycket fokus på detaljer, och det brukar ju kunna funka för att bygga karaktärer och så men här är det alla detaljer vilket gör att helheten blir lidande. Sen är alla väldigt osympatiska också och jag är inte helt säker på att det är meningen att jag ska tycka det. Tioåringen gillar böckerna, men inte som han gör med de riktigt bra (Riordan, Collins, Barbro Lindgren). Jag kan tänka mig att de funkar bättre som tystläsningsböcker kanske (men samtidigt finns det en hel del här som man behöver prata om), som högläsare fastnade jag väldigt ofta i knaggliga meningar och konstiga namn. Med detta sagt så vet jag att jag kommer bli tvungen att läsa en tredje del också, men jag måste inte längta 😉

      1. Ok! Tack för svar! Då behöver jag inte vara rädd för att ha råkat ge något barn en helt olämplig bok då – utan mest tråkig och långrandig ( det lät ju verkligen inte kul) och hade helt rätt då i att själv inte öda tid på dessa!

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.