Farväl till Peter Capaldis doctor, så synd att du aldrig fick en chans…

Farväl till Peter Capaldis doctor, så synd att du aldrig fick en chans…

Först och främst utfärdas spoilervarning för hela nya Who här, jag försöker vara så spoilerfri som möjligt, men jag kommer oundvikligen avslöja saker.

När jag började titta på säsong 10 av nya Doctor Who drog jag en lättnadens suck, äntligen fick Peter Capaldis Doctor glänsa lite, utvecklas, leka doktor på riktigt. Sen kom munkarna och allt var sämre än vanligt igen.

Det finns de som tycker att det gnälls för mycket på Stephen Moffat, jag tycker tvärtom, han får alldeles för mycket cred. Han skriver kvinnoroller så sjukt irriterande dåligt, och hans avsnitt (borttaget Empty child/the doctor dances och Blink, och möjligen någon till) är helt enkelt inte särskilt bra. 

Jag vet inte var jag ska börja här, men jag tror det får bli hos Bill…

Bill är ny companion den här säsongen, hon är färgad och homosexuell. Det kan tyckas elakt att beskriva en karaktär så begränsat, men det är så hon framställs i serien. Bill är ett alibi. Bill finns där för att Doctor Who sedan återupplivandet fått (mycket välgrundad) kritik för bristen på mångfald. Så man skapade en karaktär som skulle vara bärare av allt det som saknats och gjorde inte så mycket mer med henne.

Och om det vore så att Bill är ett dåligt exempel, men hon är ju inte det, hon är den följeslagare jag gillar bäst (tillsammans med Nardole som jag älskar) från Moffats era. Ingen kan ju någonsin mäta sig med Donna Noble, det vore orättvist att begära, men varför alla dessa kvinnor som väntar på män (Moffats första var väl Madame de Pompadour i avsnittet The girl in the fireplace)? 

Men Moffat (och hans medförfattare, det vore förstås orättvist att skylla allt på honom även om han är ansvarig för serien) har inte bara problem med kvinnor, han har misslyckats med att skriva en doctor jag kan bry mig om också. Visst var det överdramatiskt när Russel T Davies lät Doctor 10 utbrista ”I don’t want to go” när regenereringen var oundviklig. Faktum är dock att det var precis så jag också kände. Och de händelser som ledde fram till detta, den Doctor han förvandlades till mot slutet var så underbart mörk och svartsynt, trasig. Sen dök Matt Smith upp med naiviteten hos en glad sjuåring och bara log med hela ansiktet, det gjorde att mitt intresse dalade. Visst finns där smärta och trasighet också hos Matt Smiths Doctor, främst mot slutet, men det känns mer som något en skicklig skådespelare lyckades förmedla än meningen. Jag tycker att min Doctor dog med David Tennants och det var jag inte beredd på.

Men den här säsongen då? Peter Capaldis sista. Det finns trots allt förmildrande omständigheter. De inledande avsnitten smakade mer och så tycker jag om avslutningen. Det är djupt sorgligt men också väldigt roligt. Allra mest tycker jag om utforskandet av doctorns relation till Missy/The Master. Det har ju varit bakomliggande genom hela nya Who. Jag älskade det när David Tennants Doctor och John Simms Master slogs och förlorade och mindes och sörjde. The Master är ju förryckt och ond, men han är också så lik doktorn. Slutet som Moffat snickrar ihop här i The doctor falls är väldigt snyggt och skådespeleriet är underbart.

En fråga bara, varför i hela världen kände BBC att de behövde spoila sin egen serie i en trailer i inledningen av säsongen? Det som avslöjas där om en återkomst förstör ju överraskningsmomentet de byggt upp i näst sista avsnittet. Varför?

Jag älskar Peter Capaldi (i allt, men kanske ändå allra mest i Torchwoods tredje, fantastiska säsong Children of earth) och gillar hans Doctor, men jag tycker att det är synd att han aldrig riktigt fick chansen att göra honom så extraordinär som jag tror att han hade kunnat.

Med allt detta sagt så går jag vidare i serien med mycket större hopp än jag känt de senaste åren. Moffat byts ut som showrunner och The Doctor regenererar äntligen till en kvinnokropp. Det finns hopp om livet igen…

Vill du läsa mer (kärlek och klag i härlig harmoni) hittar du alla inlägg om Doctor Who på tv-sidan. Bläddra och klicka på.

4 Replies on “Farväl till Peter Capaldis doctor, så synd att du aldrig fick en chans…

  1. Åh så mycket känslor. Jag måste fundera lite så jag återkommer ( håller inte med om allt ). Under tiden kan du ju kika in hos Oarya och se min snygga bakgrund på ”arbetsplatsen”. På mitt dagliga bankjobb har jag samma tema men annan bakgrund. Lägger ut den på insta senare idag så kan du njuta lite extra. 😉

    1. Snygg bakgrund! Återkom gärna med dina tankar om säsongen och serien, det är bara bra om du inte håller med om allt, jag ser gärna saker ur ett annat perspektiv, inte minst om det kan få mig att tycka lite mer om de senaste säsongerna.

  2. Jag har inte ens orkat se den här säsongen… Allt kommer bara längre och längre ifrån ”min” doktor och jag vet att jag kommer bli så besviken. Det här brukade vara så himla bra!

    1. Ja, det är sorgligt. Men jag tycker att den här säsongen är en uppryckning i relation till hur det varit, så kanske du skulle kunna ge dig på den men med sjukt låga förväntningar då…

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.