Folkkraft av Dennis Bergström

Folkkraft av Dennis Bergström

Jag ska inte låtsas att jag begriper mig på det här, att jag förstår vad det betyder. Jag får anstränga mig jättemycket för att hänga med, för att försöka förstå hur allt hänger ihop, och allt som oftast sitter jag här med en känsla av att det inte gör det. Det är nog det jag gillar allra mest med poesi över huvud taget och med Folkkraft. Att jag får anstränga mig, utmana mig själv och i efterhand inte riktigt veta vad som precis hände. Det finns för lite sånt i livet.

Dennis Bergström skriver prosadikter, lite längre resonemang utan rim och radbrytningar. Jag tycker väldigt mycket om den formen, att läsa och, när jag pluggade skrivande och gav mig tid till det egna skönlitterära, att skriva. Det finns på något sätt ännu färre begränsningar i prosalyriken.

Jag gillar som sagt det som utmanar mig, jag gillar att här finns ord som kastar mig ur läsningen, ord som inte alls är lyriska (kanske blir de för många tillslut, men jag tycker om att de finns där). De som sen följs av formuleringar som för mig tillbaka igen. De är svårt för mig att få ut en historia av det här, eller många. Jag känner lite att det i mångt och mycket handlar om ett hantverk med ord. Att sätta ihop ord med varandra så att de bildar något nytt. Där det är huvudsaken. Det får mig att sakna att skriva poesi. Jag saknar experimenterandet och pusslandet, jag kanske borde…

FOLKKRAFT
Författare: Dennis Bergström
Förlag: Smockadoll förlag (2017)
Köp den t.ex. här eller här.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.