25 april 2024

Två sanningar och ett ljug

Veckans tema på Kulturkollo har vi döpt till Är det sant? och kretsar kring sanningar, lögner och källkritik. Veckoutmaningen följer förstås i dessa spår och det är dags att berätta tre (av någon anledning matrelaterade) saker om mig själv, två är sanna, ett är rena påhittet. Kan du gissa vilket som är vilket? Spekulera i kommentarerna, rätt svar kommer finnas här på söndag.

Påstående 1: Jag är rätt restriktiv med att testa ny mat, kör gärna på sånt jag vet att jag kommer gilla på restaurang. Jag var också över 20 år innan jag testade och tyckte om tacos, köppizza, indisk mat och typ allt med vitlök…
Påstående 2: …men min favoriträtt idag är ändå sushi
Påstående 3: I den där barndomen när jag inte åt alla de där sakerna som andra ungar gillar idag så var favoriträtten ärtsoppa, gärna kall direkt ur en burk. En gång fick jag det till och med i julklapp och höll det som årets bästa klapp.

Uppdatering och avslöjande: Det är såklart (som många av er gissade) påstående 2 som är påhittet. Det är ju som Robert W skriver i kommentarerna, jag gillar inte alls rå fisk med sjögräs och kallt ris, vem gör det liksom 😉 Tack för att ni var med och gissade!

21 tankar på “Två sanningar och ett ljug

  1. Jag tror påstående 2 är ljug, tror inte alls på att du gillar sushi 🙂
    Och 3:an bara måste vara sann, för jag älskar burk-grejen. När min bror var liten var det allra bästa han visste makrill i tomatsås. Och hans högsta önskan var att få en hel säck såna konserver bara för sig själv. (han fick det aldrig… vår barndom var troligen svår)

    1. Mina varmaste beklaganden till din bror! Jag hade en bunt tanter i släkten som kokade soppa till mig för att de tyckte att det var roligt att jag älskade det så mycket. Men bäst var alltid burksoppan.

    1. Jag smakade nog någon bit av någons pizza någon gång i tonåren, men gillade verkligen inte.

  2. Jag tror inte att du gillar sushi och det där med ärtsoppan kan jag helt relatera till. Det var min favoritmat i bamba på lågstadiet 🙂

    1. Inte jag, inte förrän för något år sen i alla fall. Och det är fortfarande ingen älsklingsmat.

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.