30 bra saker: Supernaturalhösten

Det är väl kanske någon sorts flyktmekanism. Att gå in och upp i något så totalt. Men så här har mina vardagar sett ut sen den där dagen i september/oktober när jag återfann Supernatural. Komma hem från jobbet, hjälpa med läxor, laga middag, kanske blogga lite samtidigt, äta middag, dricka kaffe, läsa några pliktskyldiga sidor…

Continue reading

Supernatural, säsong 8

Men vad ska jag nu göra med mitt liv? Nu har jag avslutat säsong 8 av Supernatural och har därmed sett alla avsnitt som finns på netflix. Känslan är dubbel (varför jag valt att illustrera dagens inlägg med Castiel i hans yttersta förtvivlan från säsong 5, min sorg är inte riktigt lika djup ;-)). Det…

Continue reading

Att förlora sig själv, Supernaturals sjunde säsong

Spoilervarning som brukligt, för hela serien. Det här är lite av en mellansäsong måste jag säga, en “var sjutton är Castiel”-säsong, en säsong jag mest vill igenom. Inte tråkig eller dålig eller så, men inte gnistrande på något sätt. Det är också säsongen med alla gästspelen – Jason Dohring från Veronica Mars, Charisma Carpenter och…

Continue reading

Tvivlet, Supernaturals sjätte säsong

Jag brukar alltid försöka hitta ett genomgripande tema för en seriesäsong. Säsong 5 av Supernatural handlade för mig främst om tvivel, och flera av de tidigare har handlat om fäder och brödraskap. Vad handlar då säsong 6 om? Det som är en av konsekvenserna av tvivlet kanske, det inre mörkret? Spoilervarning. När Sam kommer tillbaka…

Continue reading

Tvivlet och det ogenomträngliga mörkret (Supernatural s. 5)

Den här omgången av Supernatural innehåller änglar och demoner en masse. Men det handlar egentligen om betydligt mer jordnära saker än så. Som fäder som sviker, och hur en hanterar förlusten av tro och tillit. Och så bröder förstås. Och så är där ett mörker så kompakt att inte ens jag kan hitta någon ljusning.…

Continue reading

Supernatural – det är rätt mörkt nu (säsong 4)

Spoilervarning! Kraftig. Ah, gissa om jag älskar eländet. Dean är tillbaka efter att ha torterat själar i helvetet, förfärligt vidriga demonen Alistair (hur vidrig!) är efter honom, Sam kliver över gränsen till den mörka sidan (naturligtvis utan att lätta på grubblarminen eller förstöra frisyren), änglarna faller från himlen och Lucifer står för dörren. Kan det…

Continue reading

Ett nytt försök med Supernatural, äntligen!

Ni minns kanske det här (eller så har ni egna liv och lägger inte sånt på minnet, hm), att jag älskade Supernatural, fastnade mitt i säsong tre och blev kvar där. Nu, över ett år senare, är jag igång igen. Jag vet inte hur det gick till, men jag bestämde mig för att ge den ett…

Continue reading

Vad hände egentligen med Supernatural?

Jag vet faktiskt inte… Det såg ju så bra ut. Efter en säsong fanns den där pirrande nyförälskelsen där, efter två säsonger började den mogna till något djupare och sen helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, så tröttnade jag. Från ett avsnitt till ett annat. Jag kommer liksom inte vidare. Jag har försökt…

Continue reading

Supernatural igen

Behöver jag upprepa att jag är djupt förälskad i Supernatural? Visst är jag allergisk mot när min man kommer upp från barnnattningen när jag är mitt inne i ett program som jag måste se klart och han sätter sig bredvid och jag bara känner att om han inte fått tydliga instruktioner om att inte nämna det…

Continue reading

Supernatural

Jag har gått omkring i flera år och undrat om inte Supernatural skulle kunna vara något för mig. Lite Buffy, lite Torchwood, typ. Men sen har jag inte velat köpa en hel säsong och chansa när jag redan har så sjukt mycket dvd:er (också) här hemma. Sen kom Netflix… Första säsongen har faktiskt lite Buffy-kvaliteter,…

Continue reading

Vända världen rätt

Om jag blev tvungen att välja ett ord för att sammanfatta handlingen i Vända världen rätt skulle jag säga självacceptans. Fick jag slänga in ett till skulle jag säga ansvar. När det gäller självacceptansen så är det Jack som har svårast med den. Hans vardag är väldigt stressig och i ständigt kaos eftersom han lever med en…

Continue reading

52 bra saker: årets tv-serier

Tv-serier brukar ju vara min avkopplingsgrej nummer två vid sidan av böcker. Men tittar jag tillbaka på året så är höstens kollaps lättare att förutse än om jag tittar på min läsning. Redan tidigt i vintras slutade jag till exempel mitt i Sense 8 för att den var för bra, för intensiv, för att jag reagerade…

Continue reading

Om rädsla

Idag skriver jag på Kulturkollo om allas (nåja, men mångas i alla fall) vår rädsla för att tappa vårt själv. Det blir Buffy, Supernatural och lite annat smått och gott. Texten hittar du här.

Continue reading

52 bra saker: enkäter

Vet ni, jag tänker inte ägna ett till sånt här inlägg åt att ”det är rätt tungt just nu men snart blir det ljusare”. Jag går direkt på en bra liten grej som alltid får mig på bättre blogghumör – enkäter. Eller blogghumör och blogghumör, jag gillar dem i verkligheten också. Något av det bästa…

Continue reading

Archangel

När jag skulle skriva om änglar i höstas förtvivlade jag en aning över att jag inte hittat något som jag riktigt fastnat för, trots att jag älskar tematiken. Jag har försökt med Becca Fitzpatricks böcker av vilka jag tyckte den första om Nora och Patch var ok, men sen tröttnade jag snabbt. Laini Taylors serie fastnade…

Continue reading

30 bra saker: Årets tv-serier

Tv-serieåret 2015 har varit mycket gott mot mig. Riktigt, riktigt gott faktiskt. Och varierat. Det här med verklighetsflykt har jag pratat om tidigare och mitt tv-serieintag är nog ett exempel på just det. Att jag tryckt i mig Supernatural som godis under hösten har jag redan berättat men det där tvångsmässiga har skådats också i…

Continue reading

30 bra saker: Oneliners och blinkningar

Ibland när en är riktigt, riktigt trött finns det bara en sak som hjälper. Det enklaste av enkla, det där som smyger sig fram bakom ryggen på en och visar sig vara bästa presenten – en blinkning till en trogen publik eller en vällevererad replik av oneliner-karaktär. Min bästa leverantör av sådana har varit Joss…

Continue reading

Medmänsklighet och mänsklighet

Jag har tänkt väldigt mycket inför det här inlägget. Hur ska jag kunna rymma så mycket ljus i en enda text att det tar ut allt det här mörkret? Sen insåg jag förstås att jag tänker fel. Ett ljus i mörkret är inte allt ljus i mörkret, det är ett ljus som tillsammans med andra…

Continue reading

Konsten att överleva november

Nu vill jag ju inte lura någon att tro att jag vet hur det görs. Novemberöverlevnaden är fortfarande en gåta för mig. Men jag tror mycket på att svaret ligger någonstans mellan att vara grymt snäll mot sig själv (hämta varma filtar, varm choklad, varm katt och sånt) och att bara ägna sig åt bra…

Continue reading

Par och tvåsamhet

Veckans tisdagsutmaning handlar om par och våra favoriter bland dem. När det gäller tv-serier skrev jag om bromance i förrgår på Kulturkollo och konstaterade då att mitt favoritpar just nu är Dean och Castiel i Supernatural. Några fler parkonstellationer som jag tycker mycket om: litteratur – här finns det mycket att välja på förstås och just därför…

Continue reading