40

Idag fyller jag massor av år och har bestämt att det minsann inte bara är jag som ska få presenter. Därför föräras ni här en lista över böcker jag tycker är riktigt bra och som jag helt enkelt vill ge er som lästipspresenter. Jag har valt bort sånt som jag redan tjatat nog om (som Wolf hall...) och sånt som är aktuellt och omskrivet överallt annars ändå. Allt är testat och godkänt, en bok för varje år jag firar idag (om jag inte lyckats räkna fel). Grattis! 

 

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

Kattöga av Margaret Atwood

Flickor som skimrar av Lauren Beukes

Ondvinter av Anders Björkelid

Allt som återstår av Elin Boardy

Svart dam av Maria Fagerberg

Min skugga av Christine Falkenland

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

Syndavittnet av Mattias Hagberg

The Carhullan army av Sarah Hall

Väggen av Marlen Haushofer

Mortality av Christopher Hitchens

We have always lived in the castle av Shirley Jackson

Sent i november av Tove Jansson

The wake av Paul Kingsnorth

Barabbas Pär Lagerkvist

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf

Mig äger ingen av Åsa Lindeborg

Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren

Viskningarnas borg av Carole Martinez

Himlen i Bay City av Christine Mavrikakis

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

Himlen börjar här av Jandy Nelson

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

The language of dying av Sarah Pinborough

Teaching my mother how to give birth av Waran Shire

The Terror av Dan Simmons

Station eleven av Emily St. John Mandel

Genom natten av Stig Sæterbakken

Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind

Eftersom ingenting varar av Laurence Tardieu

Om det var krig i Norden av Janne Teller

Jagannath av Karin Tidbeck

En lång vinter av Colm Toibin

Hägern av Lise Trembley

Flickan och skulden av Katarina Wennstam

God natt, oktober av Valle Wigers

Lighthousekeeping av Jeanette Winterson

To the lighthouse av Virginia Woolf

Feberflickan av Elisabeth Östnäs

 

På tal om digerdöden

Förra veckan skrev jag om Elin Boardys finfina Tiden är inte än och snuddade då vid min förkärlek för pestlitteratur.

Visst kan jag med intresse läsa fackböcker i ämnet men det är ändå skönlitteraturen jag är ute efter. Jag tror att det har med de stora (eller grundläggande är nog ett bättre ord) frågorna som aktualiseras i och med stora omvälvningar att göra. De om överlevnad, mänsklighet, medmänsklighet, tro, hopp, livskraft.

Då när jag läste Tiden är inte än hamnade jag i samspråk med andra pestläsare, som Helena Dahlgren, på sociala medier och det var två böcker som nämndes i det samtalet. Min inkörsport till detta, Connie Willis tidsreseroman Domedagsboken (som jag nog måste läsa om i sommar), och Helenas inkörsport När pesten kom av Jill Paton Walsh. Den har jag lånat hem och ska precis börja läsa.

När detta aktualiserades insåg jag att för att vara förtjust i digerdöden har jag läst fasligt lite så ge mig era bästa romantips i pestens skugga, tack!

52 bra saker: sommarlånetid

Ett bibliotek där jag jobbar ska hålla stängt en längre tid för att vi ska kunna plocka och packa och greja inför och efter att andra ska snickra och fixa och greja. Själva stängningen i sig är förstås ingen bra sak, men resultatet blir det förhoppningsvis. Och lånetiden, lånetiden vänner! Jag kan låna en bok idag och lämna tillbaka den i september. Och inte nog med det, varje bok jag bär hem nu är en bok som inte behöver packas och flyttas och grejas med. Så jag sparar min och mina kollegors ryggar (låt oss nu inte låtsas om att jag använder samma rygg för att bära hem böckerna…) och får ha böcker hemma oändligt länge. Böckerna på bilden utgör ungefär hälften av det jag lånat, hemma finns också en del Ann Cleeves som jag tänkte upptäcka i sommar, bland annat… Ingen ska komma och säga att jag inte tar ansvar!

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Ljudboksmod

Jag är väldigt (väldigt!) petig när jag väljer mina ljudböcker. Kanske för att jag är så ny på det och kanske för att jag kämpar hårt för att undvika alla former av krav i läsningen, boklyssningen ska bara vara vila!

Mina kriterier är följande:

  • Boken bör vara rätt kort (precis som med pappersböckerna alltså), min gräns går egentligen långt före tio timmar även om jag tummar på det ibland.
  • Boken måste vara på engelska eftersom jag tidigare bara testat att lyssna på svenska och då inte gillat ljudboksformatet alls. Jag har fått för mig att det handlar om språket snarare än böckerna…
  • Boken får inte vara en del av en utmaning eller en bok jag vill kolla om den funkar som cirkelbok på jobbet eller annat som kan få läsupplevelsen att bli deadlineinriktad och stressig.

Sen har jag säkert en del regler som jag inte är medveten om också… Regel två och tre har jag hittills inte brutit mot, men jag står i begrepp att ge mig på Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget så snart är engelskakravet ett minne blott. Regel ett är jag i full färd med att döda medelst Robin Hobb fantasy deluxe. Del två i Farseer-serien går loss på 29 timmar tack så mycket… Vi får väl se framåt sommaren vilka regler jag kapat, lagt till eller återupplivat. Vad kräver/önskar du av en ljudbok? Har du några lyssningstips till mig, något som bryter mot eller håller sig innanför bestämmelserna?

Nu cirklar vi Northanger abbey

Det är liksom strunt samma att inledningen på mars bjudit på snö och utmattning. Jag har ägnat stor del av den senaste veckan åt att ligga i sängen, invirad i filt, medelst varmdryckkopp och Catherine Morland. Jag älskar Catherine Morland! Och Northanger abbey, och Tilney och hela familjen Morland och humorn och lättheten och boknörderiet. Älskar!

Och den här veckan ska jag få diskutera Northanger abbey i Kulturkollo läser, vilken lycka! Häng med du också!

Bild: tea00004 av mcconnors

Tips från igår

Hej sportlov (eller i alla fall enstaka sportlovsdag)! Jag är rätt trött just nu. I måndags jobbade jag till 20 och igår jobbade jag i och för sig lite kortare men ägnade sen några timmar åt att bokprata på bästa stället i världen – ett bibliotek förstås. Sent blev det och oerhört trevligt var det att delta i och bevista Bokmingel på Karlstad stadsbibliotek, jag hade ingen aning om att jag skulle tycka att det var så himla kul att prata inför ca 130 personer sådär. Men jag borde förstås anat, jag fick ju prata om bloggande och mina allra bästa böcker. What’s not to like? Inte konstigt att jag fick feeling 😉

biblioteksprat

Det här pratade jag om igår kväll:

En sjujäkla massa mörker och så några ljusglimtar till det. En bra bild av vad jag läser och gillar.

Hjälp jag har fått en muminmugg!

Jag har förärats en muminmugg. En oerhört generös och fin gåva som jag är mycket tacksam för. Problemet är bara att en muminmugg naturligtvis inte kan bo ensam i skåpet med penguinmuggarna. Mumin och pingvin är inte samma djur och jag är osäker på om de kan tala med varandra. Det måste jag naturligtvis göra något åt. Det kan bli dyrt det här…

Mina hjältinnor

mina-hjaltinnor-eller-vad-jag-lart-mig-av-att-lasa-for-mycketMina hjältinnor. Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket tar sin utgångspunkt i ett samtal mellan författaren och hennes väninna. Där författaren förfäktar Catherine Earnshaws förträfflighet framför Jane Eyres. Där ska jag villigt erkänna att jag drar öronen åt mig lite grann. Få böcker har väckt en sån ilska (på gränsen till avsky faktiskt) som Svindlande höjder gjorde när jag läste den. Maken till osympatiska och obegripliga karaktärer liksom. Jag är fortfarande missnöjd med att inte fler förkylde sig på den där jäkla heden och dog i lungsjuka snabbare. Men nog om det kanske… Samantha Ellis börjar i alla fall i det där samtalet fundera över sina litterära hjältinnor och öppnar för en omläsning och möjligt omvärdering.

Jag gillar såna här böcker, om läsning och böcker och vad det gör med oss från barnsben. Lite för många kapitel handlar om karaktärer som jag inte har någon relation till, men jag kan strunta i de delarna eftersom Lizzie Bennet finns där och Anne Shirley, och Jane Eyre då.

Och hur landar hela Catherine vs Jane-frågan? Jo, i en omvärdering, en uppvärdering av Jane och en fortsatt kärlek till Catherine. Och en tankegång om att det är rätt onödigt att ställa dem emot varandra, att såväl Catherine som Jane behövs för att berika våra liv och lära oss något (den fiktiva världen är ju inte direkt nerlusad med envisa kvinnoförebilder, det är helt onödigt att tvinga sig att välja den ena eller den andra när en kan få gilla alla på olika sätt. Och till och med jag kan ju se att Catherne är något utöver det vanliga, någon att vara tacksam över). Det tycker jag är en väldigt sympatiskt slutsats och slutpunkt.

MINA HJÄLTINNOR: ELLER VAD JAG LÄRT MIG AV ATT LÄSA FÖR MYCKET
Författare: Samantha Ellis
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2015)
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Köp den t.ex. här eller här.

Min dag på 3 minuter

image

Jag har skrivit någon form av dagbok sen jag var kanske åtta år. I trettio år alltså… Då var jag ytterst noggrann med varje dag och att få med allt. Ett tag var dagböckerna väldigt konstfärdiga och liksom livlinor i en verklighet jag inte begrep.

Idag har jag förfallit till att skriva korta reflektioner i såna där årskalendrar, och inte ens det får jag till med regelbundenhet. Därför var Min dag på 3 minuter ett välkommet experiment på mitt sängbord.

I drygt 40 dagar har jag nu antecknat tacksamheter, drömmar och reflektioner, och jag gillar det. Jag gillar repetitionen i de återkommande frågorna och jag gillar att det finns plats för allmän reflektion. Extra förtjust är jag i några av de särskilda frågorna som får mig att fundera över vad jag åstadkommit det senaste året, vilka drömmar jag skulle vilja kämpa för att uppfylla och så vidare. Frågor som faktiskt förändrar mitt tänkande lite.

Sen undrar jag vad som gör att jag har så evinnerligt svårt att fylla i den där ”dagens goda gärning”-raden. Jag kanske helt enkelt inte är särskilt god, eller så har jag svårt att se vardagliga snällheten som något så högtidligt som ”Goda gärningar”. Det borde jag kanske öva lite på?

MIN DAG PÅ 3 MINUTER
Författare: Sara Starkström, och jag 🙂
Förlag: Nicotext (2015)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser

Text i text och andra förkastligheter

carryonSom Bokbabbel rapporterade förra veckan så är Rainbow Rowell på g med en ny roman och den här gången ska den handla om Simon Snow, en fiktiv karaktär i romanen Fangirl. En romanperson som fiktiva karaktären Cath skriver fanfiction om i Fangirl alltså. Metameta. På hög nivå.

Jag gillade Simon, det lilla jag läste. Jag är nämligen helt och totalt allergisk mot alla text i text-inslag i skönlitteratur, så jag hoppar helt enkelt över det. Jag läser aldrig brev, dagboksanteckningar eller ens drömsekvenser i böcker. Aldrig. Och jag har inte en enda gång tyckt att jag missat något avgörande, som jag vet om i alla fall och det man inte vet mår man inte illa av.

Jag älskar Fangirl trots de återkommande inslagen av fanfiction, men tröttnade snabbt på Possession (De besatta) mycket beroende på att den till så sjukt stor del består av brev, kortnoveller och annat text i textigt. Jag avskyr det helt enkelt.

Näst på tur för regelmässig överhoppning kan vara de där kursiva delarna som vissa författare envisas med. Jag kan ibland förstå grejen med att skilja på röster, men för det allra mesta är författarna duktiga nog att särskilja rösterna utan att ta till kursiveringen. Och jag har nog mycket fantasi för att hänga med…

Så för att sammanfatta: jag gillar inte text i text, jag gillar inte kursivering i romaner, men jag är försiktigt positiv till Simon Snow och Rainbow Rowells nästa roman. Klart slut!

Om hittepåspråk

Idag skriver jag ett inlägg på Kulturkollo om att läsa på andra språk än sitt modersmål. Det blir lite Shakespeare och lite Mantel och lite Hungerspelen. Och så en hel massa The Wake av Paul Kingsnorth, en bok som fortfarande är den märkligaste jag läst. Och en av de bästa. Tror jag… Inlägget hittar du här.

Och på tal om Kulturkollo, igår tilldelades vi Massolit Book Blog Award som bästa bokblogg, och Lotta vann priset för bästa blogginlägg (läs inlägget här). Jag är naturligtvis fortfarande galet glad över detta. Galet!

Och på tal om galet och bra – läs för guds skull Annas intervju med oerhört sympatiske Jesper Högström på Kulturkollo, han pratar bland annat om Wolf Hall och om hur det kom sig att han översatte den. Älsk! Läs!

Vinn Ett eget rum!

Ni kanske har märkt att jag har lite av ett tema här just nu, och att det temat är Virginia Woolf. Jag kan just nu inte få nog av henne och därför tänker jag fortsätta på inslagen väg veckan ut.

Idag vill jag säga något om den av Virginia Woolfs böcker som hittills betytt mest för mig, den inspirerande, feministiskt glödande och rakt igenom fantastiska Ett eget rum.

När jag recenserade den förra året skrev jag bland annat såhär:

När jag nu några dagar efter att jag läste ut Ett eget rum tänker på den så händer det att jag nästan, nästan gråter. För att den är så briljant. För att Virgina Woolf är så briljant. För att det faktum att hon är lika aktuell och brännande idag är så långt från briljant. Virginia Woolf behövs idag, och det är ju väldigt sorgligt, en kunde ju ha hoppats att vi skulle ha kommit längre.

Hela recensionen hittar du här.

9789174996210_200_ett-eget-rumI dagarna kommer Ett eget rum i nyutgåva hos Modernista vilket föranlett att jag just nu läser boken igen. Och den är minst lika bra andra gången.

Eftersom Ett eget rum är en sån där bok som jag tycker att alla ska få chansen att läsa så lottar jag nu ut ett exemplar av den vackra nyutgåvan! Allt du behöver göra är att skriva en kommentar till inlägget och berätta om en bok du vill ge alla chansen att läsa (berätta gärna varför du väljer just den), vill du hellre skriva ett blogginlägg så går det förstås jättebra men glöm inte att länka här så jag hittar dig! Vid midnatt på lördag stänger tävlingen och vinnaren presenteras här på söndag.

Mot fyren – världens vackraste bok?

Jag läser just nu Virginia Woolfs sanslöst fantastiska To the lighthouse och slås varje gång jag plockar upp boken av hur vackert omslaget är på min utgåva. Men så sitter jag och spånar på en recension och upptäcker att bilden på min bok är lite svår att få tag på, att det finns hur många andra utgåvor som helst och att de är lika vackra allihop. Alltså fantastiska!

Vilken är din favorit? Mina är 1, 2, 4 och 5. Och så resten också… Imorgon kommer recensionen.

Det här med fantasy

Temat för veckan på Kulturkollo är Fantasy

Sanningen är ju den att jag inte är helt vän med fantasygenren. Visst har jag läst en hel del vampyrfiktion och annan urban fantasy, men så fort det dyker upp en drake så slår jag bakut.

Historiae_animalium_1551_De_MonoceroteSagan om ringen (som den hette då) gav jag upp halvvägs in i första boken – det var ju mest bara en massa verser som ropades ut av någon, och det andra var så oerhört distanserat och kallt att jag aldrig fastnade för något eller någon. Jag försökte mig på lightvarianten i form av Harry Potter och förvisso var första boken ok och filmerna kan jag se med mina barn nästan utan att somna men jag hakade aldrig på flodvågen. Andra boken har jag läslyssnat på i två år nu, den lär nog aldrig bli utläst…

Och sen har vi A game of thrones då. Jag tog mig an den med glatt mod och tänkte att, det här är säkert den boken som kommer att öppna mina fantasyögon. Och jag läste faktiskt lite över hälften innan jag tröttnade. Jag tyckte nog att det var lite intressant men berättarstilen att låta mig följa någon i femtio sidor och sen byta perspektiv för ett nytt kapitel och sen inte återse den där första personen på aslänge funkade inte för mig. Han tappade mig varje gång den gode Martin. Tv-serien försökte jag också se men avslutade ganska snabbt eftersom jag hade det rätt långtråkigt där bland alla omotiverat nakna kvinnobröst.

I vår tänker jag ändå göra ett nytt försök. Jag och Linda ska på torsdag Kulturkollo-diskutera en bok jag nyligen läst och så planerar jag att ge Brandon Sanderson en chans nu när hans Mistborne-serie kommer på svenska. Och så ska jag förstås läsa fjärde boken i Anders Björkelids fantastiska Sagan om blodet (en serie jag faktiskt älskar). Men jag kan såklart tänka mig att testa mer, har ni några bensäkra böcker som kan omvända en skeptiker? För er som är lika fantasyförvirrade som jag kan jag rekommendera Carolinas lista, jag har skrivit in några titlar i den möjligen framtida läslistan redan så får vi se hur det går.

Bild: Historiae animalium 1551 De Monocerote” by Conrad Gesner – National Library of Medicine. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons.

Inför August

Såhär några timmar innan augustnomineringarna presenteras har jag egentligen inte så mycket att säga mer än att allt annat än en nominering (och om några veckor själva priset) för Majgull Axelssons formidabla Jag heter inte Miriam vore en skandal/katastrof/anledning att rasa. Jag hoppas också på en nominering för Ida Lindes Norrut åker man för att dö som jag tyckte väldigt mycket om. Sen fortsätter jag mitt korståg för Ester Roxberg och hoppas att hon nu äntligen ska få den nominering hon förtjänade redan med Antiloper, men nu för Min pappa Ann-Christine i faktaboksklassen.

Nya och svenska barnböcker och ungdomsböcker har jag läst pinsamt lite så där hoppas jag på nomineringar som leder mig till riktigt spännande läsningar. Och så passar jag på att hålla med om att barn- och ungdomsklassen naturligtvis borde delas upp i två kategorier. Det är ju inte som att vi lider brist på bra böcker inom båda grenarna, och fler förtjänar sannerligen att lyftas.

Uppdatering: Ja, det gick ju totalt åt skogen med såväl önskningar som gissningar, så nu sitter jag här och rasar… Men kul med Kristina Sandberg, nu måste jag ju läsa bok två och tre om Maj!

Lite besviken är jag allt…

Det var en säregen upplevelse att sådär vanligt nervös invänta att dörren skulle öppnas, i tron att jag i alla fall skulle känna igen namnet i år, att det kanske till och med skulle bli någon jag verkligen gillar, som Svetlana Aleksijevitj eller Assia Djebar. Och så öppnar Peter Englund munnen och säger att priset tilldelats ”den franske författaren” och då liksom dog spänningen litegrann redan där (missförstå mig rätt, jag älskar fransk litteratur men jag önskade mig verkligen ett öga lyft mot en annan horisont i år). Sen sa han ett namn jag aldrig hört förut och när jag gick för att kolla om vi hade någon bok på biblioteket av honom så insåg jag att jag nog inte ens lyckats höra hans namn korrekt. Sen skrev jag in Modiano och insåg att jag läst en bok av honom. Ytterst säreget. För den boken tyckte jag om men den lämnade ungefär noll i bestående intryck. Jag har länge planerat att läsa hans senaste bok, Dora Bruder, och nu kommer jag också vara med och bokcirkla den med Kulturkollo.

Jag har inget emot Patrick Modiano, han är säkert en bra författare men jag är ändå väldigt besviken på valet. Det hade ju kunnat vara så mycket mer spännande. Det hade kunnat betyda någonting. På riktigt. Nästa år kanske…

 

Vem tar priset?

Det är den absolut viktigaste frågan i den litterära världen just nu. Vems namn ska uttalas av Peter Englund på torsdag klockan 13? Jag har redan spekulerat, imorgon diskuterar vi lite på Kulturkollo och det är också på Kulturkollo du just nu kan rösta på din favorit – vem hoppas du tilldelas Nobelpriset i litteratur 2014. Rösta här!