Sommarläsningsplaner…

I år blir det inga läshögar, inga lånehögar och ingen egentlig planering. I år ska vi gå på lust tänker jag, och långsamhet.

Jag har redan berättat att sommarens stora projekt är Doris Lessings Den femte sanningen och där kan vi nog inte riktigt tala om lust än, men det kanske kommer. Där handlar det om stora mått av envishet och hopp om framtiden…

Därutöver tänker jag mig hyllvärmarläsning, omläsning och lite sånt. I läsplattan har jag Elly Griffiths senaste om Ruth och det är ju tradition framåt juli. Lucy Dillons senaste finns också där och lockar. Någon Sarah Dessen. Och så kommer det en ny ungdomsbok av Julie Buxbaum i juni.

Bloggsommaren kommer inte se annorlunda ut än våren tänker jag. Det blir recensioner i den takt jag vill skriva dem och kanske någon ögonblicksbild från läsfåtöljen.

Hur ser dina sommarplaner ut?

Lite om stickning

Idag skriver jag om stickning som hobby på Kulturkollo.

Bland annat ser jag mig tvingad att skriva såhär om mitt livs andra Knit lit-upplevelse, tråkigt när den första var så bra

”Mitt andra försök med Knit lit förde mig till en ungdomsbok, How to knit a tangled mess av Rachel Elisabeth Cole, och den var inte alls bra. Med en story som bygger på att en tjej av misstag blivit anmäld till ett stickningsmaraton för att imponera på en kille kan det ju inte bli annat än fånigt. Särskilt som hon måste lära sig sticka kvällen innan… Det känns inte heller som att författaren själv har någon särskilt nära relation till stickning, vet hon ens hur det går till? Nej, hu!”

HOW TO KNIT A TANGLED MESS
Författare: Rachel Elisabeth Cole
Förlag: Tangled Oak Press (2014)
Del 2 i en serie

Mot Eurovision, och inte en Stockholmshelg

Hela veckan hemsöks av Eurovision, det är semifinaler och Kulturkollotema och allt möjligt. Och imorgon går själva finalen av stapeln (läs allt om en traditionell finalkväll hemma hos mig på Kulturkollo idag)… För mig blir helgen inte alls som jag tänkt mig med Stockholmsresa och redaktionsmöte för Kulturkollo. Jag insåg plötsligt i onsdags att jag faktiskt inte orkar. Så det blir till att fira konventionell Eurovision-lördag med familjen istället. Tråkigt beslut, men mysig helg ändå, bara på ett oväntat men bekant sätt. 

Tidens gång

Den här veckan är det jag som drar i trådarna på Kulturkollo och temat är Tiden. Utmaningen för veckan lyder 

Vilken är din bästa bok, film, tavla eller tv-serie som på något sätt behandlar temat tid?

Jag skriver en text på Kulturkollo på söndag där jag kommer fördjupa mig i detta. Men redan nu kan jag säga att alla dessa historiska romaner jag omger mig med ofta får mig att tänka på tiden och dess gång, människor och hur lika vi är över tid trots att våra förutsättningar ändrats drastiskt. Just nu läser jag The Witchfinders sister av Beth Underdown om förföljelse av kvinnor i förgången tid. Det är mycket olikt hur vi har det idag, och ändå samtidigt är mycket likt…

Om verklighet och overklighet, och John Oliver

Igår skrev jag på Kulturkollo om det här med inställningen till verklighet, fakta och annat livsviktigt. Och det hela utmynnar förstås i en liten kärleksförklaring till John Oliver också. De senaste veckorna har jag umgåtts rätt intensivt med honom, sett den pågående, oerhört dystra och skrämmande, men upplysande nya säsongen. Dessutom har jag sett ikapp den föregående, den med presidentvalskampanjen och allt hemskt som hände då. Och hur förfärligt allt än är så lyckas John Oliver ändå alltid ge mig hopp om livet. Det behövs i dagar som dessa. Läs mitt inlägg på Kulturkollo här.

Ett litet glädjepiller

Det är alltid roligt att få bekräftelse, och särskilt när det man får bekräftelse för är något man blivit lite osäker på. Jag bloggar för min egen skull, men också för alla som vill läsa och jag vill gärna att många ska läsa för jag är pretentiös nog att tro att jag i alla fall ibland har viktiga saker att säga. Efter en vinter som denna med utmattning och nypåbörjad rehabilitering är det mycket som inte fallit på plats igen. Visst läser jag (!) och visst har jag saker att säga om det jag läser, men jag känner inte riktigt självförtroende i att jag kan säga det på samma sätt som förr. I det läget är det himla kul med den bekräftelse som kom häromdagen i och med min fjärdeplats på Cisions bloggtopplista. Och som om det inte var nog så har jag klättrat på listan vilket känns väldigt fint ett år som detta. Och sällskapet är förstklassigt. En mycket fin och välbehövlig energiboost såhär i slutet av tråkfebruari. Hurra, hurra!

En arbetsam utmaning

Veckans tema på Kulturkollo är Arbete, liv, arbetsliv. Utmaningen lyder: tipsa oss om en bok, en pjäs, en dikt, en novell, en opera, en film, ett TV-program eller en låt som ni kommer att tänka på när ni hör ordet arbetsliv. Mitt inlägg i ämnet hittar du här och i det tipsar jag bland annat om den bästa bok jag läst om hur det är att plötsligt inte kunna jobba (Väggen), men jag funderar också lite kring klassiska arbetsskildringar. Mitt bidrag till utmaningen den här veckan är en liten minirecension jag snott från mig själv och mitt instagramkonto. Håll till godo:

“Tillbaka till jobbet” är en synnerligen aktuell bok för mig just nu och inte bara för att jag precis läste ut den. Jag har börjat jobba så smått den här veckan och det är en balansgång, men än så länge en inspirerande och hanterbar balansgång. Boken kändes som ett bra verktyg att ta till när jag såg den på biblioteket. Och den är väl ok. Den ger en del handfasta tips och råd om hur man kan tänka och göra (men jag hade nog väntat mig mer sånt) plus en rejäl dos (jobbig) igenkänning om första sjukdomstiden och sånt. Det jag inte gillar lika mycket är en tendens att generalisera sånt som inte kan generaliseras, hur länge man behöver vara borta från jobbet tror jag till exempel är väldigt mycket mer komplext än den här boken ger vid handen. En annan sak som gör mig lite ledsen är att det känns som att det vilar en liten duktighetsfälla en bit bortom. Det är så mycket man bör orka mitt i det här tillståndet av att inte orka någonting – äta bra och regelbundet, träna, hålla regelbunden kontakt med och besöka arbetsplatsen snabbt och ofta och så börja jobba igen (i väldigt snabb upptrappning (25% mer per två veckor!) dessutom). Det finns förstås små brasklappar om att det inte gäller alla och att man kanske inte orkar allt hela tiden och så, men ändå ligger det ett krav där i bakgrunden och det tycker jag inte om. Eftersom hela den här resan för mig (och många andra inbillar jag mig) handlar om att bli lite mindre duktig. Den dagen i höstas när jag kom på att jag inte skulle vara så himla duktig i det här tillfrisknandet var min bästa på hela året. Boken vänder sig till arbetstagare och chefer och jag tänker att chefer kan ha nytta av den genom hela processen medan en utmattad nog främst behöver den framåt tillfrisknandet och återinträdet i arbetslivet. Det är också i de delarna de handfasta och, tror jag, användbara råden finns. #fiktiviteterläser2017 #läst2017 #utmattning #utmattningssyndrom

Ett foto publicerat av Helena (@fiktiviteter) Feb 2, 2017 kl. 12:00 PST

TILLBAKA TILL JOBBET – HÅLLBAR ÅTERGÅNG EFTER STRESSRELATERAD OHÄLSA
Författare: Åsa Kruse
Förlag: Natur & Kultur (2016)

En ny och fräsch utmaning och så lite film

Ny månad, nystart för Kulturkollo med nytt tema, ny veckoutmaning och allt. Temat är ”Nytt och fräscht” och utmaningen lyder som följer:

Vilka 3 kulturella upplevelser under 2017 längtar du efter?
1. Jag skriver om film på Kulturkollo den här veckan och listar där en hel del jag ser fram emot framöver. Av de nämnda finns det en särskild som jag längtar totalt utan förbehåll efter att få sjunka in i biomörkret med, Dumma mej 3 faktiskt. så mogen är jag.
2. På ett högeligen obekräftat ställe har jag hittat en antydan om att Hilary Mantels tredje bok om Cromwell kan vara på gång fram emot slutet av sommaren. Jag vågar inte tro på det förstås eller egentligen börja längta, men jag hoppas!
3. Jag längtar efter att få ta mig ut i världen igen, att orka göra och uppleva saker. Eftersom jag tänker fortsätta vara bättre på att inte planera allt så detaljerat och intensivt hoppas jag på många spontana kulturupplevelser. Mycket jag just nu inte vet att jag längtar efter, längtar jag alltså efter.

 

Snabbare boktips annorstädes (men de kommer hit också, i sinom tid)

Jag är lite efter kan man säga. Jag läser ganska långsamt, men skriver ännu långsammare (vi kan kalla det ”eftertänksamt” tycker jag). Det tillsammans med det faktum att jag inte recenserat nästan något av det jag faktiskt läste i december gör att jag ligger lite efter på recensionsfronten. Detta oroar, eller stressar, mig inte det minsta faktiskt, men för den som vill få boktips och inte orkar vänta så kan jag rekommendera att slå följe med mig på instagram om ni inte redan gjort det. Där planerar jag att kort rapportera varje utläst bok så snart den är just en utläst bok. Såhär exempelvis:

Amy, George och den där listan

Jag älskar listor, egentligen alla sorters listor men årsbästalistor allra mest. Nu har det trots älsket varit en utmaning att sätta ihop en lista över det bästa som hänt, ett så synnerligen förfärligt år som detta. Särskilt svårt faktiskt eftersom de sista dagarna påmint allt för mycket om sorgesamheten i sakernas tillstånd. Juldagskvällen ägnade jag åt den där fantastiska men förfärliga filmen om Amy Winehouse (som jag inte hittar på SVT play, men försök se den om du inte gjort det än och om du orkar) och även om jag aldrig någonsin kommer glömma den kan jag inte skriva så mycket, jag behöver svälja ilskan och sorgen några månader först… Sen gick jag och la mig, sov oroligt, drömde om Amy och vaknade till beskedet att George Michael gått bort. Det hänger ihop på något sätt. Det är väldigt sorgligt i många nivåer. 

Men en lista blev det och en hel del fint har jag ändå tagit del av också 2016 precis som jag haft fina och vilsamma juldagar också. Hela listan hittar du på Kulturkollo idag.

Det här (att det finns ljus i mörkret, liv i döden och fantastisk musik att älska och känna igen sig i. Och, trots allt, listor) är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.