Mina paket, som jag har fått från Hanna innehöll (de fetstilade har jag läst, de rödmarkerade har skickats vidare):

Kuipers Livet på en kylskåpsdörr

Munro Kärlek, vänskap, hat

Alfredsson 50 grader från varmvattnet

Kluun En sorts kärlek

Skäringer Dyngkåt och hur helig som helst

Jansson Sommarboken

Sandstrak Mr Tourettes och jag

Wägner Pennskaftet

Shaffer Querneseys…

Krauss Kärlekens historia

Alfredsson Kvinnorna på 10e våningen

Heberlein Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Schulman Skynda att älska

Bennett Drottningen vänder blad

Atwood Kattöga

McCarthy Vägen

Hanff Brev till en bokhandel

Det är svårt att plocka ut favoriter eftersom jag fått väldigt många bra böcker under kedjans gång. Men paketet med Mia Skäringers och Tove Janssons böcker var nog största fullträffen eftersom jag älskade dem båda. En annan favorit är förstås Alice Munros Kärlek, vänskap, hat som kom i det allra första paketet. De tre sista böckerna lovar också att bli favoritböcker men eftersom de anlände i veckan så har jag inte hunnit ge mig i kast med dem än, men jag längtar…

Jag har, förutom de rödmarkerade ovan också skickat dessa böcker till Marie:

Brontë Agnes Grey

Walters Ett förvridet sinne

Roth Envar

Niffenegger Tidsresenärens hustru

Aijvide Lindqvist Människohamn

Jansson Sommarboken (jag behöll den jag fått i kedjan och skickade en ny till Marie )

Franchell Väninnan

Lagerlöf Löwensköldska ringen

Jordahl Jag skulle vara din hund…

Alla dessa har jag läst och tyckt om, de flesta finns recenserade tillsammans med de fådda böcker jag hunnit läsa – gå in i recensionsregistret ovan och leta på När det gäller de ivägskickade böckerna är jag särskilt glad över att Tidsresenärens hustru föll Marie i smaken såpass mycket.

Jag är jätteglad att jag hoppade på pocketkedjan trots att jag inte hade så bra koll på vad det var när den drog igång. Det har varit väldigt roligt och klurigt att sätta ihop bra bokpaket till Marie, någon gång har jag ju råkat skicka något hon redan läst men för det mesta har det gått bra Att hitta det där gröna paketet i lådan och liksom smyga upp det för att inte göra slut på spänningen direkt har också varit väldigt roligt. Mot slutet har jag inte haft tid att läsa precis alla böcker som jag gjorde i början av kedjan men nu när den är slut så har jag en liten hög med böcker som jag ska ge mig på snart och som jag ser mycket fram emot att läsa.

Senare i veckan återkommer jag med ett utförligt inlägg som sammanfattar min pocketkedjeupplevelse.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein läste jag alldeles innan jag gav mig på hennes En liten bok om ondska i augusti. Jag upplevde Jag vill inte… som oerhört självutlämnande, nästan på gränsen till vad jag klarade av om jag ska vara ärlig. Det går liksom inte att skriva en recension av en sådan bok då det tenderar att landa i en recension av en person eller en sjukdom. Jag tycker att boken är oerhört stark och ger mig en inblick i en värld som jag sen länge kunnat lämna bakom mig. Jag har förvisso varit deprimerad men aldrig lidit av den fasansfulla ångest Ann Heberlein beskriver däremot har en en gång i tiden mycket nära vän och lägenhetssambo lidit av något liknande. Jag känner igen och minns förtvivlade samtal och blodiga sår när jag läser Heberleins bok och det är en inte alldeles tårlös och angenäm upplevelse. En väldigt viktig bok om sånt som man ju inte pratar om är det hur som helst.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett är en helt annan sort bok. I denna lilla kortis möter vi den engelska drottningen mitt i hennes bestyr och vardagslunkiga värv att vara just drottning. Så kliver hon in i en bokbuss och allt blir som förbytt. En fin liten bok om läsningens uppslukande tendenser och konsekvenserna därav. Rolig och tänkvärd. Som boknörd måste man ju nästan läsa den här…

En riktig sammanfattning av pocketkedjan kommer troligen senare i veckan och så får jag återkomma till de verkliga eftersläntrarna (de på toa) när de blivit lästa…

~ Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva Månpocket 2009 / Drottningen vänder blad Ordfront 2010~

Och så råkade jag bara passera en liten bokrea inne i stan också. På något sätt lyckades Ellen Mattssons Glädjestranden och Sarah Waters Livstråden följa med hem. Och det utan att jag blev mer än 30 kronor fattigare. Höjdardag!

Förra veckan fick jag dessutom två bokåtervinningsböcker från Toffs som jag glömt rapportera här. Det var The Book of Evidence och Amongst Women som båda verkar väldigt intressanta.

Boken då, hur är den? Jag fick den från Hanna via pocketkedjan och kan ärligt säga att jag aldrig kommit på tanken att läsa den annars. Så jag är rätt glad att pocketkedjan finns. Quernsey… är en ypperlig sommarbok! Eftersom Marie nu ska läsa den vill jag inte berätta så mycket om handlingen men det handlar (bland annat) om en författare som finner en ny mening i tillvaron. Det är romantik, dramatik och efterkrigsverklighet. Det är lättsmält men inte lättviktigt och jag blir flera gånger väldigt gripen av männsikoödena som skildras. Främst fascineras jag av att jag tycker så mycket om alla.

En sak är jag ambivalent inför och det är formen. Brevromaner är alltid svåra tycker jag. Man kommer inte riktigt nära utan får nöja sig med det de fiktiva personerna och författaren vill berätta. Jag tycker att det är ett problem här också. Sen finns det ju fördelar också förstås och Shaffer använder formen väldigt effektivt. Jag är inte helt negativ men väldigt kluven som sagt. Det blir spännande att höra vad Marie tycker.

~Brombergs, 2009~

Pennskaftet är skriven 1910 och är i mycket en väldigt modig bok. Huvudkaraktärerna i boken är journalisten med smeknamnet (eller snarare öknamnet) Pennskaftet och Cecilia som båda är aktiva i kampen för kvinnlig rösträtt. De verkar i en brokig grupp av kvinnor med samma mål men vitt skilda motivationer.

Wägner visar effektivt att rösträttskämparna hade mycket mer än ett manligt motstånd att kämpa emot. Också den egna rörelsens kvinnonormer stod i vägen för framgången. Jag tycker att en av bokens största styrkor är just det, att den visar hur människors gemenskaper och relationer bjuder på både maktstrukturer och motstånd. En annan sak som blir tydlig för mig är hur lite som förändras. Folk förr var som folk är mest idag men med ett lite annorlunda ramverk. Det är fortfarande samma kamp som utkämpas…

Pennskaftet är ingen bok att forsa igenom utan den kräver sin lästid. I gengäld får man mycket tillbaka i form av känsla för karaktärerna och den tid de levde i. Jag tänkte flera gånger på Fogelström när jag läste även om han är mycket mer lättillgänglig. Det här är en bok för alla oss  feminister som tror att vi vet något om hur det började. Och för alla dem som lever i villfarelsen att jämställdhetsivrare är av en annan sort än andra.

~Atlantis, 2007~

Boken är en samling av Mia Skäringers krönikor från tidningen Mama och inlägg från den blogg hon skrev på tidningens sida. Jag har läst rubbet tidigare – bloggen var  en avgörande anledning till att jag ”blev kär” i Mia från första början. Något så äkta, naket och skitigt har jag sällan läst av en ung kvinna tidigare. Om att vara just kvinna, mamma, sexuell varelse och komplicerad. Det där modet hon har som gör att hon vågar visa sig själv med hjärtat i handen – vågar vara fel med miljoner brister, precis som alla oss andra som inte vågar erkänna det. Är det inte sjukt att hon är så unik?

Jag får såna mängder styrka av den här boken att jag bestämmer mig, igen, för att inte bry mig så mycket längre. För att bottna där jag är och i den jag är och inse att det är djävligt bra. Jag behöver inte ens ursäkta att jag svor där nyss eller att jag använde ett förbjudet ord i rubriken…

Dyngkåt och hur helig som helst är utgiven av Månpocket. Utgivningsår: 2010. Gavs också ut av Frank förlag 2009.