Bäst hittills – Mina sommarläsningstips till dig

Håller du som bäst på att sätta ihop en riktigt ultimat läshög inför sommarledigheten och långa, lata läsdagar? Misströsta icke, jag har plockat ur russinen ur min läskaka (…) och presenterar här mina bästa böcker såhär långt i år, i någon sorts tematisk ordning (som faller ihop totalt mot slutet…):

Om unga människor
Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Since you’ve been gone av Morgan Matson

Tell me three things av Julie Buxbaum

Tio över ett av Ann-Hélen Laestadius

När pesten kom av Jill Paton Walsh

Klassiker
Endless night av Agatha Christie

Stoner av John Williams

Nytt och allvarligt
Syndavittnet av Mattias Hagberg

Tiden är inte än av Elin Boardy

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Mödrarnas söndag av Graham Swift

Memorys bok av Petina Gappah

Poesi
Jag är en grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall

Skall av Agnes Gerner

Vitsvit av Athena Farrokhzad

Romantik
A governess affair av Courtney Milan

Andra himla bra men inte alls med varandra besläktade böcker

Wishful drinking av Carrie Fisher

Mãn av Kim Thuy

Såningsmannen av Violette Ailhaud

Har du några tips till mig? Vilka är dina bästa böcker i år?

 

Lyrans feministiska sommarutmaning

Lyran tänker läsa feministiskt i sommar och det har jag planerat sen länge att också göra så jag hänger med i hennes utmaning. Vad jag läser är höljt i dunkel än så länge, jag håller mig inte med läslistor eller sommarhögar i år. Däremot vet jag att jag just nu läser Memorys bok av Petina Gappah och den är såväl fantastisk som feministisk så den kommer hamna inom utmaningens linjer. Dessutom har jag kastat mig in i sommarens stora läsprojekt – Den femte sanningen av Doris Lessing. Där kan vi tala om utmaning! Min plan är att rapportera läsningen av den tegelstenstjockisen efterhand och recensera hela läsupplevelsen i augusti när jag förhoppningsvis går i mål.

Orättvisor och förtryck…

…är veckans tema på Kulturkollo. Veckans utmaning hittar du här och den handlar om att ”lista musik, film, konst och/eller böcker som tar upp ämnet orättvisa och/eller förtryck”. Så långt som till att lista tänker jag inte gå, men jag kan inte låta bli att säga något om den bästa skildring av orättvisor och förtryck jag någonsin läst, särskilt nu när den blivit mästerlig tv-serie och allt.

 

 

Jag har ägnat helgen åt en liten kamp. De första tre avsnitten av The Handmaid’s Tale släpptes ju på HBO i veckan som gick och först på fredag hade jag möjlighet att börja titta. Naivt trodde jag nog att jag lätt skulle dra igenom de där avsnitten på en kväll. Det gjorde jag inte. En varannan kvälls-regel infördes och timmarna innan en tittning fylldes av funderingar på om jag verkligen skulle…

The Handmaid’s Tale är en fantastisk bok och en fantastisk tv-serie. Men den är smärtsam, sådär vrida om kniven i hjärtat-smärtsam. Det handlar mycket om rätt till och ägande av kvinnokroppar, om moderskap och om grundläggande rättigheter som slitits bort. Och så handlar det om svek. Det är avskyvärt jobbigt, orimligt starkt och väldigt, väldigt snyggt. Jag kommer se hela serien, men det kommer ta tid. Just nu är jag glad att jag sett igenom de där tre avsnitten och kan se fram emot ett i veckan några veckor framöver. Det är nog den takt jag klarar av tror jag.

Tidens gång

Den här veckan är det jag som drar i trådarna på Kulturkollo och temat är Tiden. Utmaningen för veckan lyder 

Vilken är din bästa bok, film, tavla eller tv-serie som på något sätt behandlar temat tid?

Jag skriver en text på Kulturkollo på söndag där jag kommer fördjupa mig i detta. Men redan nu kan jag säga att alla dessa historiska romaner jag omger mig med ofta får mig att tänka på tiden och dess gång, människor och hur lika vi är över tid trots att våra förutsättningar ändrats drastiskt. Just nu läser jag The Witchfinders sister av Beth Underdown om förföljelse av kvinnor i förgången tid. Det är mycket olikt hur vi har det idag, och ändå samtidigt är mycket likt…

Endless night

Om den här boken tänker jag inte säga särskilt mycket eftersom spoilerrisken är överhängande och jag tror på riktigt att det skulle förminska läsupplevelsen att veta vad som ska hända (och jag är inte själv särskilt spoilerkänslig annars). Men jag kan säga att det är sista delen av boken som gör hela skillnaden, sista 45 minuterna i ljudboken (jag har läst lite i boken på bilden, men främst lyssnat). Före tänkte jag att det nog var en rätt blek bok, en liten besvikelse med tanke på mina högt ställda förväntningar. Efter det där sista är jag nog böjd att tänka att det är något av ett mästerverk.

Boken känns på det stora hela modig och modern (boken kom 1967), inte minst i upplägget. Det känns också som en unik bok i Agatha Christies oerhört stora produktion, jag har läst annat (inte mycket dock) och det är ju pusseldeckare av en helt annan stil. Jag gillar det andra, och älskar det här.

Och så måste jag säga att känslan inför det där huset och platsen påminner mig väldigt mycket om känslan jag hade när jag läste Wylding Hall. Det är över huvud taget mer stämning (olycksbådande och sorgsen) än handling, men det balanseras en del i den där avslutningen. Väldigt, väldigt bra helt enkelt. Och en fin inledning på hyllvärmarläsningen 2017.

ENDLESS NIGHT
Författare: Agatha Christie
Förlag: Harper Collins UK (2007)
Inläsare: Hugh Fraser

En hjärtlig, och lite hatisk, utmaning

Den här veckan skriver vi om kärlek och hat på Kulturkollo, utmaningen följer samma tema:

Vilken är din bästa kärleksskildring och vilken karaktär (från bok/tv/film) älskar du allra mest att hata?

Jag skulle vilja vara lite originell här och komma med något alldeles eget, men jag har nog alldeles för lite fantasi för det tyvärr. Min allra bästa kärleksskildring är nog en skriven av Jane Austen trots allt. Övertalning tror jag, för att den är så lågmäld och ändå större än allt, precis som vardaglig kärlek är. För att följa det historiska temat så väljer jag inte en utan en hel bunt karaktärer att älska att hata – varenda kotte i Svindlande höjder helt enkelt, hu!

En arbetsam utmaning

Veckans tema på Kulturkollo är Arbete, liv, arbetsliv. Utmaningen lyder: tipsa oss om en bok, en pjäs, en dikt, en novell, en opera, en film, ett TV-program eller en låt som ni kommer att tänka på när ni hör ordet arbetsliv. Mitt inlägg i ämnet hittar du här och i det tipsar jag bland annat om den bästa bok jag läst om hur det är att plötsligt inte kunna jobba (Väggen), men jag funderar också lite kring klassiska arbetsskildringar. Mitt bidrag till utmaningen den här veckan är en liten minirecension jag snott från mig själv och mitt instagramkonto. Håll till godo:

“Tillbaka till jobbet” är en synnerligen aktuell bok för mig just nu och inte bara för att jag precis läste ut den. Jag har börjat jobba så smått den här veckan och det är en balansgång, men än så länge en inspirerande och hanterbar balansgång. Boken kändes som ett bra verktyg att ta till när jag såg den på biblioteket. Och den är väl ok. Den ger en del handfasta tips och råd om hur man kan tänka och göra (men jag hade nog väntat mig mer sånt) plus en rejäl dos (jobbig) igenkänning om första sjukdomstiden och sånt. Det jag inte gillar lika mycket är en tendens att generalisera sånt som inte kan generaliseras, hur länge man behöver vara borta från jobbet tror jag till exempel är väldigt mycket mer komplext än den här boken ger vid handen. En annan sak som gör mig lite ledsen är att det känns som att det vilar en liten duktighetsfälla en bit bortom. Det är så mycket man bör orka mitt i det här tillståndet av att inte orka någonting – äta bra och regelbundet, träna, hålla regelbunden kontakt med och besöka arbetsplatsen snabbt och ofta och så börja jobba igen (i väldigt snabb upptrappning (25% mer per två veckor!) dessutom). Det finns förstås små brasklappar om att det inte gäller alla och att man kanske inte orkar allt hela tiden och så, men ändå ligger det ett krav där i bakgrunden och det tycker jag inte om. Eftersom hela den här resan för mig (och många andra inbillar jag mig) handlar om att bli lite mindre duktig. Den dagen i höstas när jag kom på att jag inte skulle vara så himla duktig i det här tillfrisknandet var min bästa på hela året. Boken vänder sig till arbetstagare och chefer och jag tänker att chefer kan ha nytta av den genom hela processen medan en utmattad nog främst behöver den framåt tillfrisknandet och återinträdet i arbetslivet. Det är också i de delarna de handfasta och, tror jag, användbara råden finns. #fiktiviteterläser2017 #läst2017 #utmattning #utmattningssyndrom

Ett foto publicerat av Helena (@fiktiviteter) Feb 2, 2017 kl. 12:00 PST

TILLBAKA TILL JOBBET – HÅLLBAR ÅTERGÅNG EFTER STRESSRELATERAD OHÄLSA
Författare: Åsa Kruse
Förlag: Natur & Kultur (2016)

En ny och fräsch utmaning och så lite film

Ny månad, nystart för Kulturkollo med nytt tema, ny veckoutmaning och allt. Temat är ”Nytt och fräscht” och utmaningen lyder som följer:

Vilka 3 kulturella upplevelser under 2017 längtar du efter?
1. Jag skriver om film på Kulturkollo den här veckan och listar där en hel del jag ser fram emot framöver. Av de nämnda finns det en särskild som jag längtar totalt utan förbehåll efter att få sjunka in i biomörkret med, Dumma mej 3 faktiskt. så mogen är jag.
2. På ett högeligen obekräftat ställe har jag hittat en antydan om att Hilary Mantels tredje bok om Cromwell kan vara på gång fram emot slutet av sommaren. Jag vågar inte tro på det förstås eller egentligen börja längta, men jag hoppas!
3. Jag längtar efter att få ta mig ut i världen igen, att orka göra och uppleva saker. Eftersom jag tänker fortsätta vara bättre på att inte planera allt så detaljerat och intensivt hoppas jag på många spontana kulturupplevelser. Mycket jag just nu inte vet att jag längtar efter, längtar jag alltså efter.

 

Jorden runt 2016

Jag brukar försöka läsa mig till platser jag aldrig tidigare besökt med jämna mellanrum. Mitt mål förra året var att ”besöka” tio länder jag aldrig tidigare läst. Dithän nådde jag inte, mycket på grund av att läsningen fastnade i september och jag sen inte lyckats ta mig loss ordentligt (och heller inte prioriterat det i mitt tillfrisknande). Min lista över litterära utflykter ser ut såhär, numrerade länder är nya länder, övriga angivna är allt bortom det vanliga (Sverige, USA, Storbritanien):

The Silent land av Graham Joyce (Frankrike)
Flykten av Jesus Carassco (Spanien)
1. Kaptenens verser av Pablo Neruda (Chile)
2. Komma och gå av Taiye Selasi (Ghana/Nigeria)
3. Irakisk Kristus av Hassan Blasim (Irak)
Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria)
4. Älskaren av Marguerite Duras (Vietnam)
5. Drottning Pokou av Véronique Tadjo (Elfenbenskusten)
Blå är den varmaste färgen av Julie Maro (Frankrike)
Dikter och fragment av Sapfo (Grekland)
6. Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir (Sovjetunionen)
7. Vinden som sprider elden av Selva Almada (Argentina)
Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras
Strange library av Haruki Murakami (Japan)
Baby Jane av Sofi Oksanen (Finland)
Sputnikälskling av Haruki Murakami (Japan)
Vi av Kim Thuy (Vietnam/Kanada)
Mitt år av längtan av Dasha Tolstikova (Sovjetunionen), recension kommer snart
Bäst? Först och främst måste jag säga att väldigt många av böckerna i listan är väldigt bra. Jag uppskattade särskilt att läsa en för mig ny och lekfull Haruki Murakami i totalvridna Strange library. En riktig fullträff var också att jag äntligen mötte Marguerite Duras, henne kommer jag läsa mycket av framöver. Och toppentrion här är nog för mig Komma och gå, Misstag i Moskva och Lila hibiskus. Har du läst någon spännande ny plats på sistone? Och har du tips på vart jag kan läsresa när mitt läsflow återvänder?

Alla bra saker, gott slut och ett godare nytt år!

Då var alla mina 52 bra saker från 2016 presenterade, det blev inte som jag tänkte från allra första början, men det blev. 2016 i sig var ju ett särdeles förfärligt år och det har därför känts extra viktigt att lyfta ut ljuspunkter. Räknar en ihop så går det inte på ett ut, i alla fall inte för världen, men de är en viktig påminnelse för mig personligen om att det hände riktigt fina saker också 2016. Och 2017 kommer bli ett väldigt bra år, det bara måste det bli, vi får jobba för det helt enkelt.

Inför 2016 hade jag några önskningar (löften har jag slutat med), att testa att lyssna på ljudböcker, att börja sticka igen och att läsa långsammare. Ljudböckerna blev ju faktiskt mina goda vänner till slut och nu skulle jag inte vilja vara utan dem. Stickningen har hjälpt mig att behålla fokus och förstånd under utmattningshösten och att läsa långsammare gick väl sådär. Jag läste nog lika hetsigt tills jag läste ingenting…

Inför 2017 återupprepar jag min önskan om att läsa långsamt och den här gången tror jag verkligen på att jag ska få till det, utgångsläget är oerhört stillsamt och då blir det enklare att fortsätta så. En annan önskan är att jag ska hitta plats i mitt liv för att måla igen. Det var min avslappning när jag precis hade flyttat hemifrån. Jag vill gärna hitta det kreativa och det vilsamma i målningen igen.

Bloggmässigt kommer 2017 bli avslappnat. Jag fortsätter förstås att skriva om böcker jag läser och sånt jag ser. Utöver det får vi se, framtiden utvisar när och om jag orkar, hinner och vill mer också här.

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag oss alla, jag kan inte låta bli att tycka att vi förtjänat det efter 2016…

Det här är avslutningen av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Årets bästa böcker

Nyår.jpg

Här är hela listan. Den är lång. Men det är ju bara bra, eller hur? Här är de allra bästa böckerna jag läste 2016, med länk till recensioner och med en förklaring till varför de har en så särskild plats i mitt hjärta. Ordningen har inte med förträfflighet att göra utan baseras på ordningen de lästes i.

Sju minuter över midnatt av Patrick Ness

Egentligen är det här en bok som gör alldeles för ont att tänka tillbaka på. Men den är väldigt, väldigt fin och full av styrka. Förfärligt vacker.

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

Tät, drabbande och totalt tom på de floskler de ord jag väljer att beskriva den med signalerar. Min bästa Adichie hittills. Ja, bättre än En halv gul sol.

How I live now av Meg Rosoff

Min fullträff när det gäller timing i år. Denna lyssnade jag på när Meg Rosoff annonserades som ALMA-pristagare. Och det var galet välförtjänt.

Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren

En fasansfull bok! Verkligen fasansfull. Det var den här som fick mig att skrika ilskeord omkring mig på ensamma skogspromenader i början av sommaren. Mycket fint inläst av författaren själv.

Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir

Det jag tycker allra bäst om i detta relationsdrama är att båda personerna i relationen får berätta sin sida av historien och att ingen av dem har rätt eller fel. Det är så väldigt bra skrivet, på så kort utrymme och med så små medel.

Sagan om Turid: Krigstid av Elisabeth Östnäs

Sagan om Turid är omistlig för alla oss som gillar en riktigt bra historia. Turid är komplex och fantastisk. Jag har tredje boken här hemma och hoppas kunna börja på den snart, snart, snart.

Flickorna av Emma Cline

En av årets mest omvälvande böcker. Jag klarar fortfarande inte av att tänka på den där scenen. Men jag tänker däremot gärna på allt den sa mig om flickors utsatthet.

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Trots att jag förvarnats om att detta var sommarens bästa blev jag ändå helt knockad av den här boken. Jag läste den väldigt intensivt under en helg på balkongen och jag älskade (och avskydde) varje sekund av den, varje bokstav. Jag vet inte när jag senast läste en så fulländad bok, som prickar rösten så totalt.

Husfrid av Alison Bechdel

Det här är en riktigt bra serieroman om att finna sig själv och att hitta en relation till en förälder som kanske inte kan vara sann mot sig själv eller omvärlden. Det handlar också om psykisk ohälsa och den finns med bland böckerna jag nämner i det här inlägget på Kulturkollo.

Wylding hall av Elizabeth Hand

Å ändå. Det kom en tredje bok om Cass Neary i år och jag har den i läsplatta och har inte kommit särskilt långt, för mig blev årets Elizabeth Hand-händelse en kortroman och en ljudbok. Wylding hall. Ljuvligt fantasieggande spökhusdröm.

Grief is the thing with feathers av Max Porter

Bästa boken om sorg någonsin. För att den är sådär fragmentarisk och helgalen som sorgen är. För att kråkan är så omutligt förfärlig och ändå omöjlig att klara sig utan. Det finns så mycket outtalat i den här boken, så mycket man som läsare får upptäcka själv. Jag älskar det.

På Chesil beach av Ian McEwan

Mitt första möte med Ian McEwan var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Blicken, rösten, värmen… Jag älskar verkligen det här och har efter råd i recensionens kommentarer köpt på mig ett lager av hans allra bästa att kasta mig över när jag orkar läsa. Det är en nåd att hitta en favoritförfattare där man inte riktigt trodde att det fanns en sådan.

Jag håller tiden av Åsa Grennvall

Knivskarp och stentuff är hon Åsa Grennvall, och sårbar. Jag älskar hennes föräldraupprorsskildringar för att de är så nära, sorgliga och på riktigt.

Sent i november av Tove Jansson

Alla muminmuggar till trots så har jag faktiskt aldrig läst böckerna på det här sättet förut. De blev min väg tillbaka till läsningen, de blev viloplatsen där jag kunde återhämta mig. Sent i november är den allra bästa av de böcker jag hittills lyssnat på.

Väggen av Pia Dellson

Oerhört pricksäkert om utmattningssyndrom och vad det gör med en. Jag ska skriva någon sorts text om den när jag samlat tankarna.

Ett helt liv av Robert Seethaler

En av juldagarnas läsfynd, en stillsam bok om en man och hans liv helt enkelt. Bättre ska jag förklara min kärlek i en recension om någon vecka.

***

Och så några hedersomnämnanden, som nästan, nästa hamnade på listan (klicka dig till respektive recension om du är nyfiken på att veta mer):

The silent land av Graham Joyce, Gånglåt av Elin Olofsson, Flykten av Jesus Carassco, När livet börjar om av Lucy Dillon, Bad feminist av Roxane Gay, Komma och gå av Taye Selasi, 13 minutes av Sarah Pinborough (ett samtal med Bokbabbel om boken finns här), The truth about forever av Sarah Dessen, Älskaren av Marguerite Duras, Blå är den varmaste färgen av Julie Maroh, Tack och förlåt av Fanny Agazzi, Who’s that girl av Mhairi McFalane, Huset vid sjön av Kate Morton, Baby Jane av Sofi Oksanen, Sputnikälskling av Haruki Murakami, Vi av Kim Thuy, Fågelburen av Lisa Jewell

 

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Mellandagar

”Mellandagar” låter egentligen rätt trist, men faktum är att de är nog är mina allra bästa dagar. Lugnet, kravlösheten, myset. Det överblivna godiset…

Rocky_road.jpg
Rocky Road för några dagar sen innan den blev Rocky Road

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

Amy, George och den där listan

Jag älskar listor, egentligen alla sorters listor men årsbästalistor allra mest. Nu har det trots älsket varit en utmaning att sätta ihop en lista över det bästa som hänt, ett så synnerligen förfärligt år som detta. Särskilt svårt faktiskt eftersom de sista dagarna påmint allt för mycket om sorgesamheten i sakernas tillstånd. Juldagskvällen ägnade jag åt den där fantastiska men förfärliga filmen om Amy Winehouse (som jag inte hittar på SVT play, men försök se den om du inte gjort det än och om du orkar) och även om jag aldrig någonsin kommer glömma den kan jag inte skriva så mycket, jag behöver svälja ilskan och sorgen några månader först… Sen gick jag och la mig, sov oroligt, drömde om Amy och vaknade till beskedet att George Michael gått bort. Det hänger ihop på något sätt. Det är väldigt sorgligt i många nivåer. 

Men en lista blev det och en hel del fint har jag ändå tagit del av också 2016 precis som jag haft fina och vilsamma juldagar också. Hela listan hittar du på Kulturkollo idag.

Det här (att det finns ljus i mörkret, liv i döden och fantastisk musik att älska och känna igen sig i. Och, trots allt, listor) är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Årets julroman

IT_must_have_been.jpgJag är ingen van julboksläsare (vill ni ha tips på julböcker bör ni hälsa på hos Lotta eller läsa Annas och Ulricas konferens på Kulturkollo), förra året läste jag Lucy Dillons Och så levde de lyckliga (jättebra!), något år innan läste jag Dash och Lilys utmaningsbok (också väldigt fin) och nu har jag precis avslutat den här.

It must have been the mistletoe är precis vad i alla fall jag vill ha såhär runt jul. Mys, romantik, lagom rörig men kärleksfull familj och fantasieggande miljö (Cornwall!). Det är inte fantastiskt på något sätt (och inläsningen är väl sådär, men inte hemsk), men det är bra nog, det är lagom, det är avkopplande och det är jul. Har du åtta timmar att lyssna i helgen så rekommenderar jag den absolut, om du är ute efter detsamma som jag.

Har du större julläsningsvana än jag? Vilken är din bästa bok som utspelar sig i juletid?

IT MUST HAVE BEEN THE MISTLETOE
Författare: Judy Astley
Förlag: Random house UK (2014)
Inläsare: Julia Franklin

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Att kunna läsa!

Åh allt det där vi tar för givet. För mig var det läsningen (och en hel massa annat men förlusten av läsningen var väldigt påtaglig och jobbig), och den försvann… Nu är den litegrann tillbaka, men inte som förr. Kanske blir det aldrig som förr, kanske gör det ingenting. Kanske får jag bara bli noggrannare med att välja böcker och starkare när det gäller att släppa sånt jag inte gillar även om alla andra gillar det. Läsningen blev en del av stressen där ett tag och det ska den aldrig bli igen.

När jag gick in i 2016 var det med en känsla av att det gick lite fort, att jag läste lite för mycket och inte tog mig tid att landa. Jag körde på ändå. Men inför 2017 tänker jag inte sätta några mål, förutom att jag ska njuta av läsningen varje gång jag vill och kan ge mig hän i den. Inga måste-böcker, inga antal-mål, bara läsavkoppling. Jag är beredd att jobba hårt för att nå dit. Med tänket alltså, själva läsningen ska inte vara en ansträngning.

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Stickor och garn

garnDet var faktiskt en nyårsönskan jag hade, att 2016 skulle innehålla återkomsten av stickning som avkoppling. Det krävdes en utmattningssjukskrivning för att komma dithän. Och det är allt det där jag tänkte mig och lite till. I utmattningen är det perfekt eftersom det kräver koncentration, och så är det rätt lätt att lyckas om en bara följer enkla mönster och nöjer sig med gott nog. Dessutom passar det ypperligt till ljudbokslyssnande.

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: årets tv-serier

Tv-serier brukar ju vara min avkopplingsgrej nummer två vid sidan av böcker. Men tittar jag tillbaka på året så är höstens kollaps lättare att förutse än om jag tittar på min läsning. Redan tidigt i vintras slutade jag till exempel mitt i Sense 8 för att den var för bra, för intensiv, för att jag reagerade för starkt och fick ångest av den. Tv-serier ska inte kunna vara för bra för en,  då är det något som inte är helt rätt. Sett till hela året har jag inte sett många serier och ingen rakt igenom som de senaste årens intensivtittning på Supernatural till exempel (som jag för övrigt plockat upp säsongen 9 av i dagarna).

Jag har sett nästan två säsonger Once upon a time under hösten, alldeles i början av utmattningen. Jag gillade jättemycket först, men sen började det som passade mig (galet invecklad storyline som jag inte ens behövde försöka följa och många personer som inte berörde på djupet men intresserade) bli det som störde mig. Tillsammans med det där att sagorna ibland användes som rena ursäkter för männen att bete sig som riktiga ärkesvin mot kvinnorna och bli förlåtna för det. Jag ska skriva mer utförligt om det här vid tillfälle.

jessica_jones_ritterElementary har jag förklarat min kärlek till liksom andra säsongen av Agents of S.H.I.E.L.D. Ni vet att jag är besviken på Doctor Who nuförtiden och att jag verkligen, verkligen avskydde Shadowhunters: Mortal instruments. Det gör nästan fysiskt ont i mig när jag tänker på att det ska bli en fortsättning.

Årets största tv-serieupplevelse var Jessica Jones redan i mars. Så galet bra den var, hon var och så hemskt vidrig Killgrave var. Kan fortfarande inte med Tennant igen… Något jag däremot kan med är säsongen två som jag väntar (typ) tålmodigt på, den ska ha bara kvinnliga regissörer har jag förstått. Längtet!

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Ut och gå och andas

img_20161027_165412Jag har alltid tyckt om att promenera och den här hösten alltså, som jag promenerat! I utmattningen har det blivit en ventil, att släpa sig ut på en runda i skogen för att få lite luft och att få andas den ordentligt. Ibland har jag gått för att alla säger att det är så himla bra för mig, ibland har jag gått för att få lugn och ro och tystnad, ibland har jag gått bara för att kläcka ett ägg i Pokémon go, men för det mesta har jag bara gått för att jag velat. Och varje gång har jag känt mig lite starkare när jag kommit hem. Lite mer benägen att klara ett läxförhör eller middagslagning eller att sitta upprätt någon timme till. För den som vill se bilder från dessa promenader rekommenderar jag mitt instagramkonto, för den som är ointresserad av sånt rekommenderar jag verkligen inte mitt instagramkonto 😉

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.

52 bra saker: Schackrutor

Finns det en juligare kaka än schackrutan? Troligen i verkligheten, men här hemma på min gata är den numera uno. När vi valde livsnödvändigheter inför jul så blev det lussekatter, schackrutor och julgran. Och på den nivån håller vi oss. Nu fika.

Det här är en av mina 52 bra saker 2016! Alla bra saker hittar du här.