Efter en vecka av försjunkande i tegelstenar – vilka som lästs, vilka som inte lästs, vad en tegelsten egentligen är – så är det nu dags för tunnisarna. Lyran vill att vi i veckans tematrio berättar om tre korta böcker (100-150 sidor) som stannat i medvetandet.
Mörkt vatten av Joyce Carol Oates är en inte helt fantastisk men otroligt tät bok som är väldigt svår att släppa. Jag läste den i våras och det händer att den fortfarande kommer in i mina tankar. När jag sitter i en bil eller i närheten av vatten…
Min skugga av Christine Falkenland är en helt fantastisk kortroman som visar tjusningen med ”genren” – Falkenland är en mästare på att trycka in en hel värld på få sidor och ändå få det att kännas luftigt. En oerhört bra bok.
Robson av Pernilla Glaser är det i och för sig ganska länge sedan jag läste men jag minns fortfarande hur den nästan slet sönder mig inifrån. Det är hennes debutroman och handlar om hur hon mötte och förlorade sin kärlek, Robson. Oerhört fint och sorgligt om en kort tid (och på få sidor) som dröjer sig kvar.
I veckans bokbloggsjerka gäller det att inventera att läsa-hyllan och redogöra för hur många böcker som återfinns där. Själv har jag en hylla (eller ett hyllplan egentligen) för biblioteksböcker och en för recensionsexemplar och på dessa står just nu sammanlagt 19 böcker. Borträknade är då ett tiotal kursböcker. Egentligen borde några andra böcker som jag planerar att läsa snart och som står utplacerade i bokhyllan också räknas med men då blir det alldeles för krångligt och alldeles för många böcker. Till saken hör dessutom att hälften av alla lånade biblioteksböcker brukar lämnas tillbaka olästa så det är långt ifrån säkert att alla 19 böcker kommer att bli lästa över huvud taget.
Idag fortsätter den bokgeografiska resan enligt O och denna gång landar vi i Kanada:
1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Kanada eller är skriven av en författare med anknytning dit.
En av mina absolut största läsupplevelser var Den engelske patienten av Michael Ondaatje och eftersom han kommer från Kanada får jag skriva om den här 
Jag läste boken ungefär samtidigt som filmen kom (vilket resulterade i att mitt ex av boken pryds av ett sånt där förhatligt filmomslag…) och föll i handlös förälskelse med den. Filmen blev jag dock rejält besviken på när jag såg den, jag tyckte att den var seg där boken var trollbindande. Och då spelar ändå en av mina favoritskådisar – Ralph Fiennes huvudrollen… Undrar om jag skulle tycka lika idag?
2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Kanada. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Alice Munro är ju en av de där författarna som ständigt nämns i nobellprisspekulationerna (och snart är det väl dags igen). Hon är föddes i Ontario 1931 och gav ut sin första bok 1968. Jag har enbart läst novellsamlingen Kärlek, vänskap, hat som jag upplevde som tät, krävande och intressant. Jag läser henne gärna igen i framtiden. För bara några veckor sedan kom hennes senaste bok på svenska – För mycket kärlek.
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Kanada, som du inte läst, men är nyfiken på.
Jag har ju ännu inte läst en enda bok av Margret Atwood men det är en brist som jag planerar att avhjälpa under hösten. Troligen kommer jag att ge mig på Oryx & Crake först. Sen är jag väldigt nyfiken på Kattöga också…
Veckans tematrio handlar om riktigt tjocka böcker och Lyran vill att vi berättar om tre riktigt minnesvärda tegelstenar. Det gör jag förstås gärna men anser mig nödsakad att på förhand be om ursäkt för att jag nu kommer att tjata om redan ganska (av mig) omtjatade böcker:
I somras läste jag Blonde - detta Joyce Carol Oateska mästerverk. Med så många lovord i ryggen var jag nog ganska övertygad om att bli en aning besviken men boken var så bra att den ändå lyckades övertyga mig om sin förträfflighet. När det gäller tegelstenskategorin tycker jag att Blonde passar in bra med sina (ca) 800 sidor – det var för övrigt den främsta anledningen till att det tog mig så lång tid att orka börja läsa den.
Hilary Mantels Wolf Hall tog mig tre månader att läsa beroende på tre saker – det täta språket, sidantalet och en långvarig läsdepression. Men det var tre väl använda månader och jag längtar redan några år framåt när jag med gott samvete kan ta mig tid för en omläsning. För mig som är närmast besatt av engelsk historia är Wolf Hall ett måste och jag vill tro att de flesta skulle må bra av en dos Cromwellkunskap (Thomas Cromwell är bokens huvudkaraktär).
Brott och straff är väl också att beteckna som en tegelsten. Jag befinner mig någonstans i mitten av detta mästerverk för tillfället och förundras över hur nutida och aktuell den känns. Ytterligare aktualitet i mitt läshuvud fick den när jag läste Ann Heberleins lilla bok om ondska för några veckor sen eftersom hon för många diskussioner kring Raskolnikovs eventuella ondska i relation till andra romankaraktärer. Brott och straff ska bli rättvist utläst under höstens gång.
I veckans omgång av bokbloggsjerka vill Annika veta följande:
LYSSNAR DU PÅ MUSIK NÄR DU LÄSER? OM JA, VILKEN ÄR DEN ULTIMATA ”LÄSARMUSIKEN” ENLIGT DIG (JUST I DETTA NU!)? OM NEJ, HAR DU NÅGON ANNAN RITUAL KRING LÄSANDET SOM DU KAN DELA MED DIG AV?
Nej, nej och absolut nej. Jag kan inte läsa med musik vilket troligen beror på någon form av outvecklad samordningsförmåga. Musiken tar överhanden och så kan jag inte koncentrera mig på boken alternativt att boken tar överhanden och musiken blir till någon sorts oljudsmatta i bakgrunden. Så mitt svar är alltså nej 
Jag har nog inte så många ritualer heller utan läser så snart jag får möjlighet – var som helst och när som helst. Men en filt, en skön fåtölj med fotpall och en kopp te är ju inte helt fel…
Enligt O drar idag igång en veckoutmaning av det mer geografiska slaget. Jag som mer eller mindre suger på geografi känner mig ju förstås lite nervös över detta men eftersom det ju faktiskt handlar lite om böcker och författare också så hänger jag på och hoppas på det bästa.
Veckans land är Irland och uppdraget är att svara på följande frågor/följa följande tre uppmaningar:
1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig på Irland eller är skriven av en författare med anknytning dit. När jag var liten, inte liten liten men kanske 13 eller så, läste jag gärna sagor av det lite mörkare slaget. Jag minns särskilt Oscar Wildes (född i Dublin) Den lyckliga prinsen – eller minns och minns, jag kommer ihåg att det var en staty och en fågel inblandade och att det var så oerhört hjärtslitande sorgligt att jag bokstavligt talat grät i timmar efter att ha läst den. Kanske var jag onödigt och pubertalt överkänslig eller så var det helt enkelt bra..
2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Irland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val. Maeve Binchy är en irländsk författare som har ett lite skakigt rykte ute i bokvärlden. Hon älskas av horder av läsare och avskys av nästan lika många förståsigpåare. Själv har jag bara läst När ödets stjärnor faller/Circle of Friends som jag minns att jag älskade när det begav sig (ungefär samtidigt som filmen kom). Maeve Binchy är hur som helst irländska och föddes 1940 i Dalkey där hon fortfarande bor. Hon är utbildad lärare men arbetar numera, naturligtvis, som heltidsförfattare.
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Irland, som du inte läst, men är nyfiken på. Nu ska jag outa mig och dra på mig vampyrbokbloggvärldens bestörtning genom att erkänna att jag faktiskt inte läst Dracula (av Dublinfödde Bram Stoker). Det är naturligtvis en självklarhet för varje ”vampyrvetare” och jag ämnar bättra mig under hösten då den ingår bland litteraturen på min kvällskurs.
Lyran återvänder till bokvärlden och vill den här veckan veta mer om tre böcker vi läst i sommar så här är mina topp tre utan inbördes ordning:
Med tanke på att jag skrev förra veckan att jag skulle minnas den här sommaren som sommaren då jag läste Blonde så kan jag ju knappast låta bli att ta med den. Den var precis så där fantastisk som alla säger – en av få böcker som överlever en så massiv hajp med hedern i behåll. Den enda anledningen till att jag önskar att jag inte läst den är att jag gärna skulle uppleva den igen. Men det finns ju omläsningar…
En annan bok som jag bidragit lite till ett visst söndertjatande av är Justin Cronins mästerliga The Passage. Jag vet att en del undviker den för att där finns vampyrer, för att det är sf eller vad det nu må vara men jag säger bara – sluta med det! Det finns vampyrer och det är sf men det är först och främst en väldigt bra bok om vad det innebär att vara människa. Läs! Nu!
Sist men inte minst vill jag nämna en väldigt fin bok som jag läste lite i skymundan alldeles efter att jag läst ut Blonde. Det är Elin Boardys Allt som återstår som jag tyckte mycket om när jag läste den i juli men som sen har växt sig ännu starkare efter hand. Jag kommer fortfarande på mig med att tänka på Emma och barnen lite då och då – hur har de det tro och vad hände med dem sen, vilka liv fick de (barnen främst)?
Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med min lässommar även om den inte blev så intensiv som jag trott på förhand. Hösten är desto mer boktät och också, i alla fall än så länge, full av små och stora guldkorn.
Dags för en bokbloggsjerka igen och den här veckan fråga Annika:
Vilken bok önskar du att du hade skrivit och varför?
Det finns ju en hel hög riktigt bra böcker som jag skulle känna mig duktigt stolt över att ha skrivit men om jag ska gå på intuitionen här så måste jag säga Christine Falkenlands Min skugga. Den är otroligt tät och samtidigt luftig på något märkligt sätt. Klaustrofobi och längtan, en huvudkaraktär så förvriden att hon skrämmer samtidigt som hon väcker medkänsla. Och språket som är alldeles underbart hårt och ljuvligt. Det vore inte helt fel att ha skrivit den… Men jag nöjer mig gärna med att snart ha skrivit något – min avhandling- över huvud taget…
Lyran är tillbaka med sin tematrio och den här veckan vill hon veta vad vi pysslat med under semestern. Som arbetslös/doktorand/vikarie har semester i sommar varit ett luddigt begrepp men tre saker jag gjort när jag inte jobbat eller skrivit avhandling är i alla fall:
Vi gjorde i juni en mycket lyckad Göteborgsresa med besök på SF-bokhandeln (för mig) och Universeum (för hela familjen). Dessutom gjorde vi en avstickare till Borås och träffade vänner, besökte Borås djurpark och tittade på lejon. Mycket populärt. Vi bodde dessutom på hotell vilket det fortfarande pratas glatt om.
Baksidan av huset målades av mig och maken medan barnen lekte i plaskpool bredvid. Gick över förväntan snabbt och tillfredsställelsen såhär efteråt är modell större.
Vi ordnade också ett (enligt våra mått) stort kalas för jubilerande maken. Släkt kom från när och fjärran och det blev väldigt lyckat och framförallt roligt.
Avslutningsvis måste jag säga att det finns risk för att jag framförallt kommer att minnas den här sommaren som sommaren då jag satt på föräldrarnas altan och läste Blonde. Och det är ju inte det sämsta…
Veckans bokbloggsjerka handlar om genrer och frågan lyder:
MÅNGA AV ER LÄSER BÖCKER I FLERA OLIKA GENRER MEN VILKEN GENRE VÄGRAR DU KONSEKVENT ATT LÄSA OCH VARFÖR?
Jag har inte direkt någon genre som jag vägrar. Jag läser gärna sf och fantasy, romantik (även om jag nuförtiden ogärna läser Harlequinböcker så har det hänt tidigare), biografier (även om det inte blir så många nuförtiden. Jag läser historiskt och nutida och försöker blanda så gott det går. Deckare har jag dock svårt för och de måste vara väldigt välskrivna för att jag ska tycka att det är mödan värt. Mord för mordlösningens skull känns rätt meningslöst men jag har ju haft deckarperioder också så det handlar nog mindre om genrerna än om skeden i livet.
Mer om bokbloggsjerka hittar du här.
