Mina fem bästa 2013

Nu har jag gjort våld på mig själv på riktigt och valt ut mina fem favoriter från året. Och rangordnat dem har jag också gjort. Det är inte utan att det gör lite ont i beslutsnerven… Men så här ser det ut och det känns som en sanningsenlig lista. Texterna är utdrag från mina recensioner av respektive bok.

1. Stenarna skola ropa av Ruth Rendell

Hela boken är en stämning, ett kontrakt mellan författaren och läsaren och en spänning som Rendell lyckas bygga upp och upprätthålla trots att det står redan på första sidan vad som ska hända. Slutet är ändå helt nagelbitaraktigt.

2. Expeditionen av Bea Uusma

Jag är frusen av mig, mörkrädd och kan inte tänka mig något obehagligare än att stå ensam på en polaris med mil av mil av mil av utsikt över ingenting. Vinternatt i skogen visst, polarnatt no way! Men den där besattheten som är grunden till boken sprider sig kan jag säga, när jag läser kan jag inte få nog av tabeller över vad de åt när och när de hade ont i magen. Det är värsta deckargåtan!

3. Genom natten av Stig Sæterbakken

Det är en jäkligt livsnödvändig bok om att vara människa. Och den förtjänar långt bättre än mina plattityder! Gör mig en tjänst, låt Stig Sæterbakken slita hjärtat ur kroppen på er, ni kommer försöka tacka honom sen. Och då kommer det kännas ännu värre eftersom det är för sent.

4. Broken Harbour av Tana French

Det händer att mitt hjärta stannar när jag läser boken, att jag gråter, att jag småler, att jag förundras över karaktärer och över French fantastiska språk och förmåga att bygga stämningen. Så här i efterhand handlar dock det mesta om att försöka skaka av sig. Missförstå mig rätt, det är en fantastisk bok (en full femma) men den är omöjlig att bära med sig och omöjlig att släppa. Jag går sönder lite mer för varje gång jag tänker på den.

5. Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind

Jag känner med alla karaktärerna men tycker nästan inte om en enda av dem (ingen avskyr jag dock som den där jävla vispojken, pardon my franska).

Hur ser din topp 5 ut?

Årets bästa, so far

Mitten av läsåret, dags att summera. Eftersom jag läst sjukt mycket böcker, och följaktligen då också väldigt mycket bra, tar jag mig friheten att presentera hela elva favoriter (och då kan jag säga att det ändå varit supersvårt att välja bort, det finns en anledning till att det inte blev sex, eller tio…). I läsordning:

Eftersom ingenting varar av Laurence Tardieu – en förkrossande skildring av kärlek och den värsta tänkbara sorgen.
Coraline av Neil Gaiman – mitt första möte med den totalt geniale Gaiman, ruggigt fantastisk.
The fault in our stars av John Green – kommentarer överflödiga va? Jag grät (och skrattade) mig nästan fördärvad till denna bok.
Mortality av Christopher Hitchens – om att tvingas inse att en är dödlig. Naken, självgenomskådande och hemsk. På ett livsavgörande sätt.
Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson – en oväntad favorit om förflutenhet, släktskap och tystnad på landsbygden.
En man som heter Ove av Fredrik Backman – ännu en oväntad favorit. Få gubbar har fått mig att gråta och skratta som Ove.
Northanger abbey av Jane Austen – att jag älskar allt Austen är ju ingen nyhet men omläsningen av den här förälskade pärlan gav en ny favorit.
Var är Alaska? av John Green – mer Green, mer genialitet, fler tårar…
God natt, oktober av Valle Wigers – årets bästa debut? Jag saknar fortfarande ord…
Francesca av Melina Marchetta – en enkelt berättad historia om riktigt smärtsamma saker, jag älskar allt med den här boken!
Tell the wolves I’m home av Carol Rifka Brunt – jag är lite sist på bollen vilket betyder att alla andra redan sagt allt. Men den är så bäst som alla säger, minst.