Nu har jag gjort våld på mig själv på riktigt och valt ut mina fem favoriter från året. Och rangordnat dem har jag också gjort. Det är inte utan att det gör lite ont i beslutsnerven… Men så här ser det ut och det känns som en sanningsenlig lista. Texterna är utdrag från mina recensioner av respektive bok.
1. Stenarna skola ropa av Ruth Rendell
Hela boken är en stämning, ett kontrakt mellan författaren och läsaren och en spänning som Rendell lyckas bygga upp och upprätthålla trots att det står redan på första sidan vad som ska hända. Slutet är ändå helt nagelbitaraktigt.
2. Expeditionen av Bea Uusma
Jag är frusen av mig, mörkrädd och kan inte tänka mig något obehagligare än att stå ensam på en polaris med mil av mil av mil av utsikt över ingenting. Vinternatt i skogen visst, polarnatt no way! Men den där besattheten som är grunden till boken sprider sig kan jag säga, när jag läser kan jag inte få nog av tabeller över vad de åt när och när de hade ont i magen. Det är värsta deckargåtan!
3. Genom natten av Stig Sæterbakken
Det är en jäkligt livsnödvändig bok om att vara människa. Och den förtjänar långt bättre än mina plattityder! Gör mig en tjänst, låt Stig Sæterbakken slita hjärtat ur kroppen på er, ni kommer försöka tacka honom sen. Och då kommer det kännas ännu värre eftersom det är för sent.
4. Broken Harbour av Tana French
Det händer att mitt hjärta stannar när jag läser boken, att jag gråter, att jag småler, att jag förundras över karaktärer och över French fantastiska språk och förmåga att bygga stämningen. Så här i efterhand handlar dock det mesta om att försöka skaka av sig. Missförstå mig rätt, det är en fantastisk bok (en full femma) men den är omöjlig att bära med sig och omöjlig att släppa. Jag går sönder lite mer för varje gång jag tänker på den.
5. Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind
Jag känner med alla karaktärerna men tycker nästan inte om en enda av dem (ingen avskyr jag dock som den där jävla vispojken, pardon my franska).
Hur ser din topp 5 ut?