30 bra saker: Topp tio

Jag har läst många böcker i år, många väldigt, väldigt bra. Det har varit svårt att plocka ut tio favoriter, men jag har lyckats och känner mig i alla fall ganska övertygad om att det är rätt tio böcker som finns här i listan. Det jag inte lyckats göra är att rangordna böckerna i brahetsordning, och det är väl egentligen också rätt oviktigt. Här kommer mina tio bästa böcker från 2015, i den ordning jag läste dem:

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall – en fantastiskt smärtsam och superjobbig läsupplevelse, men så värt det. Åsa Grennvall for president!

Under det rosa täcket av Nina Björk – aldrig någonsin har jag fotograferat så många citat och textstycken, aldrig (nästan) har jag blivit så arg, ledsen och bekräftad av en bok.

Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit – den här boken läste jag under en tågresa och när jag kom fram till min slutstation var jag inte riktigt densamma. En smocka och en uppenbarelse.

Maresi. Krönikor från röda klostret av Maria Turtschaninoff – min första bok av Maria Turtschaninoff, men absolut inte den sista. Jag älskar systerskapet, detaljerna, lugnet vid sidan om dramatiken.

The Terror av Dan Simmons – den mångomtalade. Nu har jag inget mer att säga om den än att den är fantastisk, den kommer aldrig lämna mig.

Station eleven av Emily St. John Mandel – årets bästa postapokalypsdrama! Sjukdomsdystert och överlevnadsglatt, i en och samma intrikata väv.

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks  av E. Lockhart – ungdomsfeminism gör mig alltid lycklig, och särskilt när den är så smart och bra skriven som här. Jag älskar Frankie (men jag skulle för allt i världen inte klara att umgås med henne…)

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer – så värd det där Augustpriset! En bok jag aldrig någonsin vill läsa om, på ett bra sätt, den sitter som en tagg i hjärtat och kommer aldrig blekna.

En lång vinter av Colm Toibin – det långsamma lugnets mästare liksom vaggar mig in i en bedräglig trygghet. Han gör mig aldrig illa det vet jag, men han låter mig heller aldrig komma undan det jobbiga.

Himlen börjar här av Jandy Nelson – jag ska absolut läsa den här boken igen och hoppas då att jag inte gråter så förtvivlat. Jag blev helt tagen av den här boken, inte bara för den obegripligt sorgliga berättelsen utan kanske främst för språket och människorna.

Det var mina allra största läsupplevelser från året som gått, vilka är dina?

30 bra saker: Utmaningen som inte var en utmaning

Jag var väldigt rädd för krav när jag inledde 2015. För att 2014 erbjöd lite av en överdos av dem och för att jag behövde få tillbaka lusten. Därför valde jag att inte kalla mina utmaningar utmaningar utan inspiration. Jag hade exempelvis en boktolva, en kravlös boktolva som skulle bli klar när den blev klar. Det blev den i början av december.

Boktolvan i år handlade om att läsa en värld jag sällan besöker, den utanför Europa och Nordamerika. Och det har varit fantastiskt intressant. Jag har lärt mig så mycket om världen (också vår västliga), hittat så många fantastiska författare och återknutit kontakten med nygamla favoriter. Här är 2015 års Boktolva:

Allt går sönder (Nigeria)
True murder (Ghana/England)
Floden mellan bergen (Kenya)
Ett arabiskt vemod (Egypten, Marocko)
We should all be feminists (Nigeria)
En halv gul sol (Nigeria/Biafra)
Främlingar (Japan)
Underground (Japan)
Joburg blues (Sydafrika)
Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande (Kina/England)
Den otacksamma (Kina)
Sorgesång för Easterly (Zimbabwe)

Jag har läst lite mer om exil än jag tänkte, men det har varit väldigt berikande. Jag är inte helt nöjd med koncentrationen kring vissa länder, samtidigt som det gett väldigt mycket, särskilt när det gäller Nigeria där Achebe och Adichie gett mig olika pusselbitar om olika tider och skeden i samma land. Jag jobbar på en ny utmaning (eller vad jag nu ska kalla det) inför 2016 och jag kommer definitivt fortsätta utforska världen bortom det väldigt välbekanta.

Allt om min läsinspiration för året som gick hittar du här.

30 bra saker: Årets bästa…

Dessa dagar är dagar av listor. Årets bästa det och det och det. Och jag älskar det! Så dagens bra sak är listor i sig, men det är också specifikt bra saker jag läst, sett och upplevt eftersom jag idag publicerar en rejäl lista över året som gått på Kulturkollo, den hittar du här. Ett utdrag:
Årets gråtfest: Himlen börjar här av Jandy Nelson. Fyra timmars oavbrutet tårkalas. Det kan inte bli bättre, eller värre…
Årets dystopi: Station eleven tror jag, så lågmält fin om den totala förödelsen.
Årets grafiska: Åsa Grennvalls Deras ryggar luktade så gott, så fenomenal, så smärtsam!
Årets nya bekantskap: Chimamanda Ngozi Adichie, tänk att jag inte läst något av henne tidigare, och vilken tur att jag har några av hennes böcker kvar att uppleva i väntan på att hon skriver nytt. Och så Jandy Nelson, vi får inte glömma Jandy Nelson…

Hela listan hittar du som sagt här.

30 bra saker: Mina bokhyllor…

Åh mina bokhyllor. Mina fina, fina bokhyllor. My precioussss. I år har vi kompletterat med ännu en bokhylla och flyttat om lite för att få till det så bra som möjligt. Böcker har jag också köpt och varje gång jag känner mig lite instabil eller orolig kör jag en runda av omorganisation i hyllorna. Det är lugnande. Och se så vackra de är 😉

30 bra saker: Årets tv-serier

emma approved

Tv-serieåret 2015 har varit mycket gott mot mig. Riktigt, riktigt gott faktiskt. Och varierat. Det här med verklighetsflykt har jag pratat om tidigare och mitt tv-serieintag är nog ett exempel på just det. Att jag tryckt i mig Supernatural som godis under hösten har jag redan berättat men det där tvångsmässiga har skådats också i andra seriesammanhang.

I våras hittade jag New girl och snabbsåg tre säsonger tillsammans med maken, sen tog det slut, möjligen för att det tappade lite av det roliga eller för att jag gick in i komediväggen kanske… Sen hade jag en Masterchef Australien-period från maj och över sommaren. Den grundade sig i att jag mådde särdeles dåligt en helg, råkade se ett avsnitt av Masterchef, och sen stannade i den bubblan. Ett program där folk tar hand om varandra, tycker om varandra och aldrig skriker ett enda ord. Precis vad jag behövde. Jag låg rätt många timmar på balkongen och såg säsong efter säsong av Masterchef Au. Tills jag tröttnade och återfann Supernatural.

Under hösten har jag sett Agents of S.H.I.E.L.D också, och den är formidabel den där andra säsongen (nästan lika bra som säsong 1 efter det berömda Turn, turn, turn-avsnittet), mer om det kan du läsa här om någon vecka när jag är helt klart med serien.

Bilden visar Emma approved som kanske inte räknas som en tv-serie, men räknas gör den. Liksom Doctor Who vars åttonde säsong jag såg och tyckte var sådär.

Vad mer? Jo, Wolf hall förstås. Som jag inte kunde invänta på svt utan köpte så snart den släpptes på dvd. Som jag till skillnad från mycket annat långsamsåg och njöt i avsnittslånga doser med mellanrum. Så galet bra den var! Så mycket jag kom på nu att jag nog vill se om den snart…

Hur var ditt tv-serieår? Berätta om allt bra du sett så jag vet vad jag ska ägna mig åt nästa år 😉

30 bra saker: Ut och gå

 

file4231280048229

Jag älskar att promenera. Jag gillar att göra det i klump med familjen eller annat folk, men mest av allt tycker jag om att promenera ensam i skogen. Springer gör jag också, och det är väldigt bra för att rensa hjärnan, men det blir ändå något av en prestation. Promenader är bara frihet och kravlöst och tankeflöde. Jag reder ut saker när jag promenerar i skogen, och tänker nytt, fantiserar och pratar för mig själv. Det är inte bara ett av mina bästa nöjen, det är nog också det nödvändigaste.

30 bra saker: Lugn och ro och läsdagar

tumblr_max9qbu2zS1rebh9to1_500-1y3p6qz

Nej, jag har ingen öppen spis. Nej, just precis idag hinner jag inte läsa över huvud taget (ibland krävs det till och med av mig att jag ska vara social och representabel…). Men de kommer, de där dagarna utan krav och med total lugn och ro. De där dagarna när jag läser och läser och läser och bara gör uppehåll för att kolla att katten lever och om ungarna ätit upp godiset (det har de inte, men jag har kanske gjort det…). Underbara dagar!

Frid!

IMG_1651

Det har hänt också i år att jag hittat de där stunderna av frid. Total inre stillhet och frid. Det är vad jag önskar för oss alla idag. Må vi få krama människor som är viktiga för oss, andas luft som känns som frihet och luta oss tillbaka och känna frid. God jul!

30 bra saker: Att resa bort

Idag reser jag mot julfirande och släkt och allt det där. Det är alltid en mysig, om än lång resa. Men jag har gjort andra resor i år också, väldigt bra resor.

I februari åkte jag en helg till Stockholm. Det är alltid bra att ha en resa inplanerad i vidriga februari… Under den helgen lyckades jag slarva bort min bloggdesign (fråga inte) och fixade den jag har nu. Jag promenerade, fikade och läste en massa. Det var fantastiskt mysigt alltihop.

I juni bodde familjen i svinkall (dubbla långkalsonger i sängen, då är det ruggigt!) stuga på Orust. Och hade det hur bra som helst. Jag morgonsprang och pratade med korna, skrämde halvt ihjäl mig med att läsa The Terror. Och så turistade vi förstås.

I augusti plockade jag med mig ungarna och åkte själv till en campingstuga några mil från där vi bor. Och det var en så himla bra, om än okonventionell, idé av mig. Jag var genomförkyld och febrig men barnen badade, jag läste, kraxade och umgicks. Så himla bäst!

I september åkte jag på bokmässan vilket jag redan berättat en massa om. 

På höstlovet ägnade jag och dottern en helg åt en egen resa, vi besåg Göteborg och ägnade oss åt härligt hotellhäng. 

Jag är egentligen inte så mycket för att resa, men visst har jag lyckats pricka in några riktiga fullträffar i år. Sanningen är ändå den att det jag tycker allra mest om är att få återvända hem. På söndag kommer vi hem igen.

30 bra saker: Barnen läser!

Jag skriver sällan om mina barn här, eftersom det inte är min uppgift att säga vad de tycker om läsning eller något annat. Men jag måste ändå få säga att jag tycker att det är fantastiskt, fenomenalt fint att jag har två läsande ungar. Visst väljer de ofta iPad eller annan skärm för sitt kulturintag och visst bråkar vi lite om det (men mindre än vad vi borde kanske), men de bär en genuin förståelse för vad en bok kan vara, det litterära äventyret är självklart för dem.

Vi läser tillsammans och de läser själva och det är alldeles, alldeles underbart. De hade väl inget annat val kan jag tänka, med två bibliotekarier som föräldrar, 15 bokhyllor i huset och påtvingad läsning av Max blöja varje kväll från 3 månaders ålder (inte fortfarande alltså, vi har bytt bok). Och vi har haft turen att få låta våra barn växa upp i en tid av Knacka på, Pija Lindenbaum och grisen Benny – så mycket bra barnlitteratur det finns! Det ville jag ändå säga, och att det ger mig stor glädje varje dag. Inte minst när jag sätter mig i sängen och läser istället för att hänga tvätt och kan tänka att “nu är jag minsann en riktigt bra läsande förebild”. 😉 Glädjen i läsningen kan jag visa dem, glädjen i att hänga tvätt får de leta efter själva, de kan säga till när de hittar den och var…

30 bra saker: Supernaturalhösten

Det är väl kanske någon sorts flyktmekanism. Att gå in och upp i något så totalt. Men så här har mina vardagar sett ut sen den där dagen i september/oktober när jag återfann Supernatural. Komma hem från jobbet, hjälpa med läxor, laga middag, kanske blogga lite samtidigt, äta middag, dricka kaffe, läsa några pliktskyldiga sidor i en bok. Sen ner under filten i sängen med surfplattan och Netflix och 1-3 avsnitt av Supernatural. På helgen är det ännu värre. Och alldeles, alldeles underbart. Verklighetsflyktigt, men alldeles tokgalet välbehövligt den här hösten.

Här hittar du länkar till alla mina Supernaturaltexter, om du vill inspireras att göra som jag…  Säsong 1 och Säsong 2 (som jag såg förra året), Säsong 4 [oktober 2015], Säsong 5 [november 2015], Säsong 6 [november 2015], Säsong 7 [december 2015], Säsong 8 [december 2015]

30 bra saker: Att återbesöka gamla favoriter

Att läsa en gammal favoritförfattare igen är alltid vanskligt. Tänk om hen inte skriver lika bra längre, tänk om det är så dåligt att jag måste omvärdera det jag redan läst och älskat… Tack och lov är det sällan det är så illa.

I år har jag återbesökt stora favoriter, ja älsklingsförfattare, som Sarah Pinborough (The death house efter The language of dying 2014), Dan Simmons (The Terror efter Drood 2014), E. Lockhart (Frankie Landau Banks och Fly on the wall efter Kanske är det allt du behöver veta 2014) och Colm Toibin (En lång vinter och Nora Webster efter Marias testamente och Mästaren 2014). Och det har varit rent ut sagt fantastiskt. Favoritförfattare som försvarar sin plats i mitt hjärta, som levererar och nu har förtjänat min odödliga, ooroliga kärlek för evigt. Typ.

Det är alltid värt att göra det där hoppet ut i det okända (eller förhoppat kända). Ibland är det jätteläskigt, som när jag skulle sätta mig ner och läsa Bring up the bodies efter det monumentala älsket som var min reaktion på Wolf hall. Då var det ont i magen och nästan gråt i halsen-läge, tills jag läst några sidor och kunde konstatera att jo, det var minst lika bra fortfarande. Som sagt, jätteläskigt men för det allra mesta också alldeles, alldeles underbart.

30 bra saker: Alla dessa fantastiska boktipsare

En av de allra bästa sakerna med att skriva en bokblogg och få tillhöra bokbloggsmaffian är det där med att vi tar hand om varandra så fint, och sprider ordet om riktigt bra böcker. Under året har jag fått hjälp att navigera mig fram till fantasyvärlden, jag har fått tips om vilka böcker som egentligen är de bästa av Sarah Dessen och jag har peppats att läsa båda Jandy Nelsons böcker och inte göra som jag först tänkte stoppa vid en och spara den andra till sen. Det är sånt där som är ovärderligt. 

Jag älskar att få de där kommentarerna av stilen ”gillar du den här så tror jag att den här kan vara något för dig”. Och att kunna tipsa och fråga läsexperter om råd på deras egna bloggar. Min mest anlitade supertipsare i år har nog varit Carolina, hon är så himla bra på det här med att guida just mig. Hon har tipsat om historisk romantikserie (första boken recenserar jag här i eftermiddag), hon har guidat mig rätt i den oändligt stora värld som är Brandon Sandersons (det är inte hennes fel att jag inte hunnit läsa så mycket av allt det jag köpt), och hon har visat mig vägen in i änglalitteraturen (ja, Sharon Shinns Archangel är grymt bra!). Till exempel.

Tusen tack Carolina och alla ni andra mästartipsare, jag är så väldigt tacksam och glad att ni finns i mitt liv! Och jag hoppas att jag har kunnat skicka några lästips i rätt riktning under året också.

30 bra saker: En riktigt bra bok jag läste 2015

18

Jag har läst väldigt många, väldigt bra böcker i år. Väldigt många. Som vanligt. Det som slår mig varje gång jag inser det är att det finns så galet mycket att hitta, så mycket fantastiskt kvar att upptäcka. 

En av de allra bästa, en bok som verkligen grep tag och vred om och gjorde ont på riktigt var (alltid geniala) Åsa Grennvalls Deras ryggar luktade så gott som jag läste tidigt i våras. Jag berördes verkligen av den på djupet och tänker ofta på den fortfarande. Jag tog ett foto av den allra sista bilden för att den var så trösterik, den tittar jag på ibland när jag behöver. Jag skrev förstås en   recensionen när det begav sig, såhär skrev jag bland annat (men läs helst recensionen i sin helhet):

deras-ryggar-luktade-sa-gottJag tror väldigt mycket på att om en bok känns och gör riktigt ont att läsa så har recensionen jag skriver förutsättning att bli väldigt bra, för att jag kommer ge mer av mig själv i den än annars. Min recension av Deras ryggar luktade så gott skulle kunna bli min allra bästa. Men det kommer den inte att bli.

Deras ryggar luktade så gott är den vackraste, sorgligaste och finaste och hemskaste serieroman jag läst, en av de böcker någonsin som berört mig mest, på djupaste djupet. Och jag förmår inte skriva om det. Det som händer i boken hände inte mig, men en del av det, och annat. Jag känner igen för mycket, bär med mig, går sönder lite för mycket för att dela det. Vissa rum måste en behålla för sig själv, låsa om och behålla nyckeln för sig själv. Faktiskt.

Hela recensionen hittar du här.

Detta är ett inlägg i Sofies julkalenderbloggstafett. Förra inlägget i kalendern skrevs av Jamie, en blogg för bokugglor och imorgon publicerar  What you readin? sitt bidrag.

30 bra saker: Min läshelg

En helg i somras var jag ensam med läshögarna. Tre dagar för bara mig, böckerna och katten. Det var magiskt. Nu minns jag inte hur mycket jag egentligen läste, men jag låg i hammocken från tidig morgon till sen kväll och bara maratonläste, med korta matpauser. Det vore naturligtvis inte alls lika kul om möjligheten att göra så fanns hela tiden, men för en helg var det ren magi.

30 bra saker: Virginia!

VirginiaWoolf (1)

Min kärlekshistoria med Virginia Woolf är kanske lite märklig? Det var det där med att jag läste och såg Timmarna och insåg att hon var någon som stod mig nära.

I våras ägnade jag en hel vecka åt Virginia här på bloggen, men vår bekantskap gick djupare än så förstås. Jag umgicks med henne under stora delar av vintern, när jag läste Mot fyren (världens vackraste bok?), Vanessa & Virginia och när jag skrev fram den där veckans inlägg. Och hon känns fortfarande som en bundsförvant, så klok…

Nu börjar jag känna mig oemotståndligt sugen på att kasta mig in i hennes värld igen. Orlando ligger på sängbordet och väntar på sin tur, och jag känner att den nog kommer under julledigheten. Och då ska jag läsa långsamt, några sidor om dagen, ett kapitel här och ett där. För det är så hon skriver, krävande och så fantastiskt belönande när en ger sig hän.

30 bra saker: Oneliners och blinkningar

Ibland när en är riktigt, riktigt trött finns det bara en sak som hjälper. Det enklaste av enkla, det där som smyger sig fram bakom ryggen på en och visar sig vara bästa presenten – en blinkning till en trogen publik eller en vällevererad replik av oneliner-karaktär.

Min bästa leverantör av sådana har varit Joss Whedon, i väldigt många år. Och så är det fortfarande. Säsong 2 av Agents if S.H.I.E.L.D kryllar av dem. Som Coulsons reaktion inför den där kvarlämnade Grumpy cat-muggen och så Fitz helallvarliga Corpus diem – seize the corps-kommentar. Sånt som faller så uppenbart galet platt när en försöker återberätta det. Du behöver vara där helt enkelt, förlåt.

Supernatural bjuder också på en hel del sånt där, framförallt Castiel, när han ställs inför det faktum att han inte begriper en enda referens och tar på sig den tacksamma rollen att ifrågasätta allt vi tar för givet. En citatsamling hittar du här, också den helt meningslös om du inte besökt Supernatural-världen. Det här var alltså ett inlägg som helt enkelt inte ger så mycket till så många, men det är ju trots allt 30 saker som glatt mig vi pratar om här 😉

supernatural-the-best-quotes-from-dean-sam-castiel-crowley-and-bobby-344657

 

30 bra saker: Mhairi!

När jag läste You had me at hello förra hösten tyckte jag absolut om den. Den var fin, rolig (jag skrattar sällan när jag läser, men hjälp vad jag skrattade när jag läste den). Men det var inte mer med det. Sen kom en ledighelg i Stockholm med mig, ett hotellrum och Luther the persian och sen var det en kärleksaffär.

It´s not me, it´s you läste jag i somras (på stugsemester med barnen och en rejäl sommarförkylning) och som jag älskade den och Delia och hela resa till London för att bli hel i sig själv-storyn. Och där borde det ju ha slutat eftersom nästa bok dröjer ändå till våren 2016. Men det gjorde det inte för på bokmässan fick jag och Lotta chansen att träffa Mhairi och herregud, hon är precis lika trevlig som en tror när en läser henne. Så himla trevlig.

Mhairi McFarlane har förgyllt många stunder för mig i år. Hon har gett mig den fiktiva världens bästa katt, hon har pratat med mig om nämnda katt på bokmässan och hon gav mig en av sommarens bästa läsupplevelser. Hon är bäst helt enkelt. Och 2016 räknar jag med en ny höjdare, lagom till sommarsemestern kanske. Till dess ska jag jobba med de där överdrivna förväntningarna…

Medmänsklighet och mänsklighet

Jag har tänkt väldigt mycket inför det här inlägget. Hur ska jag kunna rymma så mycket ljus i en enda text att det tar ut allt det här mörkret? Sen insåg jag förstås att jag tänker fel. Ett ljus i mörkret är inte allt ljus i mörkret, det är ett ljus som tillsammans med andra gör det hela lite mer uthärdligt. Min inläggsserie 30 bra saker vill gärna vara ett litet, eller kanske 30 pyttesmå, ljus i det där mörkret som ibland känns svårt att fördriva. Där skriver jag om små och stora saker som betytt mycket för mig under året. Det är också en insats, om än i det lilla. Och just det lilla och vardagliga tänker jag är viktigt.

Det här är en bokblogg varför jag sällan skriver om verkliga människor, annat än författare och då bara sekundärt. Men i verkligheten är det allra viktigaste den där blicken av samförstånd, de där människorna en kan ösa ur sig all sin desperation inför när en inte kan förstå vad som egentligen händer med världen. Det är den lilla handen som håller min och kräver förklaringar och solidaritet (mina barn gör det, jag hoppas på att det är en universell barngrej för då finns det hopp). Det är viktigast.

Men jag kan inte låta bli att tycka att förebilder i fiktiv form också är viktigt. Som Jonathan Lejonhjärta som offrar allt för att vi människor måste det om vi inte bara vill reduceras till små lortar. Som Gwen Cooper som kämpar för att behålla sin mänsklighet i Torchwood: Children of earth, när utomjordingarna kommer och skapar vi mot dem. Som Bamse och alla de där andra som faktiskt finns att hitta om en letar.

Jag tjatar ofta om Janne Tellers Om det var krig i Norden, och jag fortsätter. Jag vägrar att tro att någon som läser den kan förbli oberörd, kan inte vilja hjälpa, kan fortsätta skilja vi från dom. Den annonseras som ungdomsbok och den läses i skoluppsättning, men jag tror ju som sagt att barn och unga har det där djupare rotat i sig än vad vuxna har. Det är vi vuxna som borde läsa (också), i arbetsplatsuppsättningar.

På slutet har jag också tänkt mycket på två personer, inte människor, som menar att mänskligheten är och har något speciellt, något värt att försvara. Den ena är ängeln Castiel i Supernatural som ger upp ganska mycket (dagens underdrift, han ger upp allt) för människorna (eller en specifik människa egentligen, men det är det där mänskliga bandet, vänskapen, kärleken som han och Dean delar som får honom att inse vad han måste göra) och den fria viljan, och tycker att det är värt det. Den andra och främste förkämpen för mänskligheten är naturligtvis Doktorn i Doctor Who. Han som uttryckligen säger, ofta, att vi är värda att försvara. Han som skulle gå i döden för att inte bara försvara oss som individer utan också det där som gör oss mänskliga. Jag kan inte låta bli att tänka att han skulle förtvivla nu, när så mycket av det där mänskliga, det medmänskliga, skalats bort. Men kanske skulle han tycka att det var utanverk, kanske skulle han se in i våra djup och upptäcka glöden där. Kampviljan och solidariteten och viljan att hjälpa. Kanske skulle han kunna skymta den. Kanske är det det vi också måste försöka se hos varandra.

Jag måste bli bättre på att se alla goda exempel, alla de där blickarna i samförstånd, leendena, händerna som håller andra händer. Jag tror att jag ska börja skriva en lista över såna saker, varje kväll innan jag ska sova. Det kan vara enda vägen ur den politiska depressionens och omedmänsklighetens mörker. Att tända ljusen för att få syn på alla andra ljus. Jag vill tro att det finns många där ute. Oändligt många.

Detta är ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett för värme, trygghet och medmänsklighet. Alla deltagare hittar du här.