Slalomläsningspåsken

Det var den där tidsomställningen, vintern som aldrig vill ta slut och så kom döden och hälsade på igen. Jag tappade läsorken ganska totalt. Under såna perioder samlar man på sig en hel del såna där ”den läser jag i påsk”-böcker. Sjukt många faktiskt. På Kulturkollo propagerar jag idag lite för slalomläsningens positiva sidor. Litegrann för att jag tror på det jag skriver och litegrann för att det är av nöden att jag själv anammar synsättet om jag ska ta mig igenom denna massiva läshög 😉

 

Lite passande påskläsning

Den här påsken läser jag Judas av Amos Oz och Christine Falkenlands senaste roman, Själasörjaren. Jag känner att det nog inte kan bli så mycket mer optimalt i stilla veckan- religiösa grubblerier för hela slanten. Vill du läsa lite om de tankar som Judas väcker i mig hittar du en text idag på Kulturkollo.

Den är här nu…

…och jag har börjat läsa (bara så att ni vet om ifall att jag skulle verka uppslukad från jordens yta de närmaste dagarna).

Mars = städmånad = slattläsning galore

Den här månaden tänker jag ge mig på ett litet lästema. Och det är inte så inspirerat som såna brukar vara, ingen resa ut i världen eller annat spännande. Nej, jag har samlat på mig en del böcker som är halvlästa och jag börjar tröttna på det. Det finns förstås böcker jag inte läst klart för att de inte lockar mig och dem låter jag ligga där de ligger, men såna där bra böcker som blivit liggande på grund av annat. Förkylningar, andra böcker, jobbtoppar eller vad det nu kan vara, de ska inte ligga halvlästa länge till. I mars tänker jag ta mig an dem och jag hoppas på att vilja läsa så många som möjligt. Det rör sig förstås också uteslutande om hyllvärmare så jag tänker på mars som slå två flugor i en smäll- månaden också.

Hjälp mig hitta böcker om strapatser, äventyr och vinter!

Jag har ju kommit att inse att jag gillar böcker om folk som gör sånt som jag aldrig skulle orka. Som att bestiga berg, utforska nytt land och uppehålla sig väldigt länge i kylan. Nu senast har jag älskat Thin air och Mot den glittrande snön vid världens ände. Jag har också läst och tyckt väldigt, väldigt mycket om The Terror, Dark matter och Expeditionen. Kan ni möjligen hjälpa mig att hitta mer sån läsning? Jag tror att jag allra helst vill att det ska handla om historiska romaner, men det är inget krav. Alla tips ni har är hjärtligt välkomna!

Uppdatering: Tack snälla för alla tips jag får från er på olika ställen, fortsätt gärna tipsa så sammanställer jag en lista till nästa vecka. 

Några lästips från fiktiva tioåringen

Att jag har en tioåring här hemma och att han läser rätt mycket har jag skrivit om på Kulturkollo redan. Nu tänkte jag att det är dags för ett uppdaterat lästips från nämnde herre, via mig då. Det här har vi och han läst och gillat på sista tiden:

Trollspanarna av Annika Widholm (med illustrationer av Jonna Björnstjerna), Hegas 2017
Tredje boken i en serie om Hanna och Malva som gärna (men inte helt frivilligt) spanar på allehanda läskigheter. Här är det troll, men också spöken och zombier förekommer tidigare i serien. Stor text, lagom många bilder och bladvändarspänning gillas. Kan med fördel läsas under några annars tråkiga timmar när likaledes tråkiga föräldrar förhindrar skärmanvändning.

Rådisgänget av Håkan Ahrling (med illustrationer av Peter Häggström), Idus 2017
Den här boken, om vännerna Danne och Rolle och deras råttor, lämpar sig nog bäst att läsa tillsammans. Det händer mycket här, och kanske särskilt inuti pojkarna i boken och oss läsare. Viktiga frågor som liv och död tas upp och lockar till samtal.

Handbok för superhjältar av Elias och Agnes Våhlund, Rabén & Sjögren 2017
Något motvilligt (mamma bibliotekarien drar ju hem så hemskt mycket som kan upplevas som tillrättalagt eller i alla fall vuxenvalt) tog han sig an de två första delarna i serien om Lisa som vantrivs i skolan och tar saken i egna händer. Båda var utlästa på någon timme och jag har nu på utfärdad order reserverat bok tre som kommer i april.

I ljudboksform har det lyssnats på Rick Riordans böcker om Percy Jackson och Warriors-serien av Erin Hunter (tills de svenska ljudböckerna tog slut).

Tioåringen har förstås också läst senaste boken om Kapten Kalsong (säkert påeldad i sin kärlek till denne hemske, men oemotståndligt rolige, figur av att vi såg och gillade, filmen i december). Det har också blivit en del manga, just nu i form av Shaman king, alla som finns översatta till svenska är redan utlästa, men det funkar att läsa på engelska också faktiskt (troligtvis för att alla överallt i alla Youtube-klipp om spel pratar engelska…). Och så slukas allt som Hegas ger ut om Batman, Batwoman och de andra superhjältarna.

Som kvällsläsning (efter den förfärliga Krypens drottning (jag tänker inte ens länka för att skydda er från den boken)) har vi just nu:

Den röda pyramiden av Rick Riordan, Modernista 2015
Att vi läser den här beror förstås på hur mycket Riordans Percy Jackson-serie uppskattades. Den röda pyramiden är första delen i en tegelstenstrilogi som heter Kanekrönikan. Temat är egyptisk mytologi och syskonskap. Den är en ren fröjd att högläsa, tioåringen gillar och vi föräldrar tycker att Riordan är något av en mästare på att bygga en historia. Det känns lite lyxigt att befinna sig i början av en så bra berättelse.

Det var några tips från den fiktiva tioåringen och hans mamma. Vi vill gärna ha fler lästips om du har några på lut, överskölj oss gärna i kommentarerna.

Uppdatering: Tioåringen kräver efter genomläsningen av texten att jag visst ska länka till Krypens drottning eftersom ”de som läser kanske har barn som gillar den”, precis som jag har… Så här kommer den – länken till Krypens drottning och den lika förhatliga första delen i serien, Kryp.

Månadens nya författare – Kazuo Ishiguro

Jag har som ambition att bekanta mig med lite nya författarskap. Jag har samtidigt som ambition att fördjupa mig i sådana som jag redan älskar och att läsa om gamla favoriter då och då. Men det behöver ju inte krocka eller så, det kan vara långsiktiga, långsamma ambitioner.

Jag har en tanke om att läsa minst en ny författare varje månad och att presentera hen här på bloggen i förväg för att kanske få tips om vad jag bör börja med och så. Som startskott i detta gör jag lite tvärtom och tänker att Kazuo Ishiguro kommer bli februaris nya bekantskap. Men jag vill absolut inte höra att jag borde börja någon annanstans än med Never let me go. Den är nämligen nästa bok- och filmcirkelbok på jobbet, så det måste helt enkelt bli den. Jag tänker mig att jag ska läsa och lyssna parallellt. Och sen blir det som sagt filmen också efter läsningen. Det känns bra såhär innan. Vänligen delge mig era mest entusiastiska tankar om att just Never let me go är allra bästa att börja med 😉

Boktips inför vårläsningen

Vill du ha hjälp att plocka russinen ur vårutgivningskakan så har några av oss bokbloggare tagit på oss uppgiften att tipsa. Klicka in på Selma Stories och läs om våra största längtobjekt! Man fick bara välja tre så jag är grymt tacksam att mina medbloggare också är med så att fler av mina favoriter finns på listan. Läs och inspireras!

Älsklingar!

Jag firade min födelsedag med att bjuda på lästips och det tyckte ni ju om så jag tänkte att lite fler tips inte kan vara fel. Jag har jobbat med och uppdaterat min älsklings-sida där jag samlar mina allra bästa favoriter. En del har jag delat in i kategorier, en del finns bara där trots att det inte passar in. Såhär ungefär:

På en topplista över mina bästa någonsin skulle dessa ingå:
Wolf Hall

Bring up the bodies

Tjänarinnans berättelse

The language of dying

Kejsarn av Portugallien

och några till…

 

Historiska romaner

Barabas

Alias Grace

The daylight gate

En mörderska bland oss

The wake

Allt som återstår

Tiden är inte än

Mäster

Min skugga

Syndavittnet

Sagan om Turid: KungadotternKrigstid, Korpgudinnan

Ormens väg på hälleberget

 

Sorgliga romaner

Svart dam

Genom natten 

Om jag stannar

Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken, Sjukdomen, Döden

Himlen börjar här

Jag ger dig solen

Sju minuter över midnatt

 

Alla tips och hela sidan hittar du här.

Ingen läsutmaning men…

Jag tar det jättejättelugnt med läsutmaningar i år, också… Största anledningen till det är att det gick såpass bra med läsandet förra året utan minsta lilla utmaning. Jag kör alltså vidare på ett vinnande koncept. Men visst finns det saker jag önskar med läsåret 2018. Som att läsa lite hyllvärmare, som att äntligen få nog med lust för att läsa några klassiker som jag tänkt på länge, som att plocka fram allt som hamnat på läsplattan och sedan fallit i glömska… 

Mitt första läslustprojekt för året blir att återbekanta mig med tre favoritförfattare – Jeanette Winterson, Virginia Woolf och Margaret Atwood. Att just Det finns annan frukt än apelsinerMrs Dalloway och Stone matress också råkar vara hyllvärmare är förstås en trevlig bonus. 

31 bra saker: Att planera helgläsningen

Bilden ovan ska inte missuppfattas på så sätt att ni tror att jag verkligen tror att jag kommer läsa alla de där böckerna. Helgläsningshögar är för mig mer av ett ymnighetshorn att ösa ur, när en bok är läst ska det finnas rätt många lika lockande kvar att välja bland. Så jag har plockat ihop en rätt rejäl hög av biblioteksböcker och annat jag samlat på mig under året. Lite rymdinvasion, skolmiljö, historiskt drama, vinterdeckare, vampyrer och efterlängtat från favoritförfattare. Något för varje läslängtkänsla helt enkelt. Jag tror inte jag kommer sitta boklös under helgerna.

Ser ni några favoriter bland mina utvalda, något som måste prioriteras?

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.  

31 bra saker: sånt man kan göra när man lyssnar på ljudbok

Det där med ljudböcker är ju förträffligt, inte minst för att man kan göra så mycket annat samtidigt. För mig har det blivit en sport att inte göra så mycket nyttigt i samband med lyssningen eftersom jag behöver använda min koncentration till det jag behöver använda den till. Laga mat och lyssna funkar inte för mig till exempel. Men det finns annat jag kan kombinera lyssnandets med:

Träna eller promenera – det ena så tråkigt att ljudboken behövs som distraktion, det andra inte alls tråkigt men vissa dagar kan det också behöva piggas upp med lite poesi eller Stephen King.
Sticka den där jäkla sockan – jag har precis avslutat ett par sockor till min son, de tog mig nio månader att färdigställa på grund av en akut insikt om hur trist jag tycker det är att sticka sockor när jag precis avslutat den första. Nu är jag dock fri och planerar sjal. Det kommer bli perfekt till ljudboken.
Spela spel på mobil eller platta – jag är i typ i level 7 miljoner i en hel massa spel av candy crush-karaktär så ni förstår att jag lagt några timmar på detta. Men jag yppar inte ett ord om den där gången Carolina inspirerade mig att testa det där giraffspelet (och jag lägger inte ut en länk till det eftersom hennes varning inte var nog för att hålla mig borta, jag skyddar er här)…
Färglägga – det ägnade jag några timmar åt i somras när jag behövde något att göra med händerna. Synd bara att jag inte har fallenhet för det, noggrannheten saknas, men perfektionssträvan finns tyvärr i övermått…
Dricka te och vila med blicken – det går faktiskt också, men det har jag fått öva på.
Sova – inget vinnande koncept i längden, men det som kräver minst ansträngning 😉

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.

31 bra saker: Att läsa tillsammans

Egentligen har jag aldrig varit så förtjust i det där med bokcirklar. Mest för att jag har så svårt för att läsa till en deadline tror jag, det liksom låser sig. Men efter några år av bokcirklande på jobbet och Kulturkollo läser har jag börjat se att fördelarna överväger. Jag tror också att bokbloggandet hjälpt mig att se hur mycket mer det ger att dela läsupplevelser och kommentera och samtala kring dem. I dag skriver jag på Kulturkollo om bokcirklar som aldrig kommer bli verklighet, men som jag ändå kan drömma om. In och läs

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.  

31 bra saker: Julboksläshögen

Här ser ni julbokshögen jag plockar läsning från i december. Fluff, mysterier, romance, fantastik – allt finns i min hög. Allt blir förstås inte läst i år (inte minst för att jag inte kommer vilja läsa bara julböcker i en månad…), men det blir ju en jul nästa år också…

Böcker i högen
Season of wonder (novellsamling med fantasy och fantastik)
Juldagar av Jeanette Winterson (också novelsamling och receptsamling…)
Let it snow av John Green, Lauren Myracle och Maureen Johnson (en sorts roman med tre noveller i…)
A christmas party av Georgette Heyer (myspusseldeckare)
The most wonderful time of the year av Joanna Bolouri (romance)
Christmas bride/Christmas beau av Mary Balogh (historisk romance)
Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan (julfluff med lunnefågel)

Det här är en av de 31 bra saker jag skriver om under december 2017. Alla bra saker hittar du här.

Och där la jag undan A song of ice and fire för evinnerlig tid, eller i alla fall en lång, lång stund

Jag har lyssnat några timmar in i A storm of swords och nu står jag inte ut längre. Det är en sak att kvinnorna aldrig får ta form och skapa sig någon form av egenintresse, det är jag så van att jag nästan kan blunda för… Men män som bara pratar om hur kvinnor kan användas, liggas med, kastas bort, lemlästas och förtryckas – med dem har jag ingen jävla fördragsamhet. När till och med karaktärer jag gillar ger fler och fler uttryck för att vara riktigt vidriga patriarkalsvin, ja då står jag inte ut. Jag får väl aldrig veta hur det går för Arya och Sansa och Daenerys. Men i hjärtat vet jag ändå, det är ju män som sitter på den där järntronen och kvinnorna kommer för evigt bli våldtagna, bortkastade och dödade, när de tjänat sitt syfte. Hojta om ni läser sista boken och jag har fel hörrni, då ska jag läsa hela rasket i trygg förvissning om att Martin bygger dimridåer och lurar mig, tills dess muttrar jag vidare om mansgriserier och sexism.

Och ja, jag återanvänder en bild på min katt som ser oerhört sur och trött ut för att vi alla ska få någonting ut av det här inlägget.

Att fly med Emily

Det var en sån där förfärlig dag som många av oss upplever lite då och då, sjuka anhöriga och ansvar att ta hand om. Instängdhet och småpanik som kröp i kroppen. Tillslut lugnade det ner sig, alla sysslor utförda och alla mediciner distribuerade. Då laddade jag ner en ljudbok med Emily Dickinson-poesi och begav mig ut. Och herregud vilket kombination det är – höst och Emily Dickinson.

Det är döden och livet, levandet och döendet, den där vassa blicken och tungan, det vilsamma, det vackra och det avslöjade. Och höstblåsten genom hela kroppen. Alla färgerna. Hela världen som verkar lägga sig att dö inför vårens återuppstigande. Allt blir så oerhört kännbart och sorgligt och fantastiskt. Det blir liksom det starkaste av hösten, det jag älskar så mycket och det starkaste med poesi som jag också älskar högt. Det är en något utomkroppslig upplevelse.

Dikterna är mycket fint framförda, musiken som ligger i bakgrunden förhöjer, jag har bara kärleksfulla saker att säga och det är ju inte helt vanligt. Jag är nog typ pånyttfödd.

Läs mer om denna upplevelse på Kulturkollo från i torsdags.

FIFTY POEMS OF EMILY DICKINSON
Förlag: Blackstone Audio (2017)
Inläsare: Stephanie Beacham, Meryl Streep, Glenda Jackson, Sharon Stone

Att börja fel

Ibland blir det verkligen helt fel…

Först blev det fel författare. Jag skulle låna med mig en bok av den där författaren så många tipsat mig om. Peter Robinson. Peter Robinson? Nej, det var visst Peter James det skulle vara…

Men då hade jag ändå börjat läsa när jag insåg det. I första boken i serien om Alan Banks, En ovanligt torr sommar. Men sen kröp det fram att det inte alls var första delen utan den första översatta. Det finns nio böcker före, och en förhistoria som jag insåg att jag vill ha först.

Så jag gav upp boken efter femtio sidor, inte för att den är dålig utan för att den är fel. Jag får ta nya tag någon annan dag, i rätt ände…

Tack Helena, och här kommer äntligen min egen Stephen King-tipslista

I forntiden, närmare bestämt 2011, hade jag ännu inte bekantat mig med Stephen King. Jag vet, det låter orimligt, men jag var helt enkelt obildad. Den gången, när jag ville stiga in i denna förtrollade värld av skräck, uppväxter och oknytt men inte riktigt visste hur, kom Helena Dahlgren till undsättning och försåg mig med en oundgänglig lista, som jag faktiskt följt rätt så mycket rakt av. Här finns den. Efter sex år, en hög böcker och en King-helg i ryggen tycker jag att det kan vara dags för en egen lista. Den är naturligtvis inte lika initierad som Helenas, men den är. Så för er som vill träda in i Stephen Kings författarskap, här är mitt recept för en riktig kärlekshistoria.

Böcker jag läst, i den ordning jag läste dem:

Cujo och The long walk (Maratonmarschen)
Det här är böcker jag tror mig ha läst i tonåren, men det är möjligt att jag bara läste valda delar av dem. Jag minns hur som helst att jag gillade mycket och vissa delar av framförallt Cujo framstår lika tydliga idag som när jag läste (tyvärr, det är förstås otrevliga delar)… 

Bibliotekspolisen
En novell ur Mardrömmar. Jag älskar när bibliotek får vara ondskans högborg, och därför, inte därför att den är särskilt bra, gillar jag också den här novellen.

After sunset (Strax efter solnedgången)
Ingen helgjuten läsupplevelse, men den har novellen N som är fantastisk. Här någonstans var det som jag bad om hjälp.

Different seasons (Årstider)
Fantastisk novellsamling med Rita Hayworth and the Shawshank Redemption, Apt pupil och The body. Tre riktigt bra noveller (inte konstigt att två av dem ligger till grund för två av de allra bästa filmerna någonsin – Nyckeln till frihet och Stand by me). Den fjärde kan man hoppa över…

It (Det)
En av mina största läsupplevelser någonsin. Man måste vara beredd att bortse från de ca 300 avslutande sidorna, men gör man det har man en på gränsen till perfekt uppväxtskildring. Visst är det skrämmande, men mest av allt ändå sorgligt och fantastiskt. Det känns in i hjärterötterna, länge.

Salem’s lot (Staden som försvann)
Inte en fantastisk bok, men ändå bitvis glimrande. Bra och stilbildande i vampyrgenren, ibland också hjärterotsdragande uppväxtskildring och en berättelse om sorg så stark att man går sönder.

On writing (Att skriva)
En av de allra bästa böckerna om skrivande. Som en extralång variant av de där också i normala fall babbligt långa för- eller efterorden som jag älskar så mycket.

The stand (Pestens tid)
Jag gillar den här postapokalyptiska sagan bäst när den är apokalyptisk, när smittan sprider sig och de vandrar. Sen blir det lite mycket, men det är ändå bra hela vägen igenom.

Misery (Lida)
Här är det bra på riktigt, från början till slut, inga svackor, ren skräck rakt igenom. Annie Wilkes…

Dolores Claiborne
Mörk, hemsk och vardaglig kvinnoskildring som jag nästan inte kan förstå hur jag kunde leva utan så länge.

Böcker jag vill läsa snart

  • Bag of bones (Benrangel)
  • Maratonmarschen (Efter som jag ju inte är säker på att jag verkligen läst hela, och om jag gjorde det är det hög tid för ett återbesök)
  • Duma Key
  • 22/11 1963

Har ni något ni vill tillägga till listan över Stephen King-böcker jag bara måste läsa?

Att läsa om utmattning som utmattad

Jag har skrivit om min upplevelse av att läsa, och inte läsa, skönlitteratur i samband med mitt utmattningssyndrom. Idag tänker jag titta på en annan aspekt av det, faktasökandet.

Allra först
I den totala akutfasen tror jag inte att man ska läsa något. Ingenting alls. Min terapeut sa till mig “googla inte utmattningssyndrom” och det gjorde jag ju ändå förstås, men tack och lov orkade jag inte läsa så mycket då (jag minns fortfarande frustrationen över att ingen kunde skriva korta, korta texter med handfasta råd till mig, allt jag hittade var en avhandling i fulltext…) Där först i början måste man försöka släppa taget och kontrollen (och det är ju just det man inte förmår, men ändå…). Då behövde i alla fall jag hitta mitt fokus, inte andras.

Efter en stund
Här (efter några månader) läste jag Väggen av Pia Dellson och den var ren och skär igenkänningen. Väggen var viktig eftersom den bevisade att jag inte var ensam, den tog upp skammen och skuldkänslorna jag brottades med och allt annat som var så tungt att bära på egen hand. Hade jag läst den för tidigt hade den möjligen skrämt mig, nu kände jag igen allt om att bli och vara sjuk och kunde ta in hur det kunde bli att jobba sig till friskhet igen.

På väg tillbaka
När jag började jobba igen vaknade behovet av att ta till mig råd från andra. Hur börjar man jobba, hur fortsätter man jobba, hur hanterar man en åkomma som aldrig verkar ta slut, hur överlever jag återfallen som kommer precis när som helst? Under den här tiden läste jag både bra och dåliga böcker. Den värsta, som jag inte borde läst eftersom den inte var för en sån som mig där jag befann mig då var Hjärnstark. Jag läste inte hela, men det där med fysisk träning som nyckel och livsviktig och livsfarlig att lägga undan var verkligen inte bra för mig. Jag orkade promenera och behövde få vara lite stolt över det, jag behövde inte veta att min hjärna skrumpnar till ett russin för varje löptur jag inte tar. Det är säkert inte det som står i boken, men så läste jag den då.

En favorit har Aleksander Perski, stressforskare och chef på stressmottagningen i Stockholm blivit. Jag har läst två av hans böcker.

Ur balans är en väldigt bra faktabok om stress. Men den är skrämmande, den bör man inte läsa förrän man är lite mer tillbaka i verkligheten igen, eller kanske allra helst innan man hamnar bortom så man inte behöver göra det. Det är också en bra anhörigbok tror jag. Boken skrevs 2002, mycket av det han ser som framtida praktiker hoppas jag används idag. Den största vinsten med den här boken är perspektivet, att den visar att utmattning funnits så länge det funnits människor i stress och förändring, det har bara existerat under olika namn. En annan stor fördel är lugnet. Det är livsviktigt att försöka göra något åt detta samhällsproblem men det är ingen idé att jaga upp sig, typ. Och så skriver han en del om prestationsbaserad självkänsla.

Det här med prestation och duktighet har han, tillsammans med vetenskapsjournalisten Joanna Rose, fördjupat sig i i Duktighetsfällan. Det är en oerhört intressant och stöttande bok som inte bara ger handfasta råd utan också sätter in oss duktisar i ett sammanhang, vi är många.

Jag har också läst Meningen med hela skiten av Nina Åkestam. Där finns en anekdot där val av pastasort i affären blev oöverstigligt, för mig var det utemat och det slutade med att min man fick bestämma, det kände som om jorden skulle gå under om jag valde och valde bort. Det gör det fortfarande rätt ofta men inte alltid längre. Jag känner också igen det här med att vara ”stum i hjärtat” och att förlora känsloförmågan, att stå ut med folk i allmänhet och att prestera för bekräftelse.

Det faller sig naturligt att också läsa alla artiklar jag dyker på i ämnet och det är nog både bra och dåligt. Det finns en stor erfarenhet, en stor förståelse för utmattning runt omkring oss, säkert för att alla känner någon eller några som varit där. Men det finns också ett skuldbeläggande, ett sparperspektiv och sånt som man inte behöver som utmattad. Det är alldeles nog att känna den egna skulden och bekämpa den, jag behöver inte också veta att jag ligger samhället till last.

Efteråt

Jag vet inte om det finns ett efteråt. För mig är det snart ett år sedan diagnosen, jag är tillbaka på jobbet, snart på heltid. Men jag är inte frisk och vet inte om jag kommer bli det på det sätt att alla symtom försvinner. Det är ok. Jag tror att mitt behov av att läsa om utmattning mattats, att jag nått någon sorts förståelse för vad som drabbade mig och varför. Jag har hittat mig själv mitt i allt det här som är syndrom och läkarintygskoder. Men samtidigt kommer jag nog fortsätta hålla lite koll. Till exempel recenserar jag snart nya Innan väggen här om någon vecka.

Är du intresserad av att läsa mer om utmattningssyndrom så kan jag råda dig att hålla utkik här framöver, det kommer mer väldigt snart.

Sommaren är död, länge leve hösten!

Sommarläsningshögar är alltid trevliga och mer eller mindre överambitiösa. Det här är min höstläsningshög. För visst är det väl ändå så att hösten är en ypperlig lästid?

Mitt George R. R. Martin-projekt symboliseras av första delen i serien, men jag tänker mig nog att läsa mer än så. Och så får det bli lite höstig Stephen King-läsning, Dolores Claiborne är påbörjad. 

Mycket nytt kommer det också förstås. Som en historisk true crime från Denise Mina som hunnit landa hos mig och ligger överst i högen, den är redan läst och recenserad här i onsdags. Höstens största längtbok är Elin Olofssons fjärde roman, Krokas som också ligger där. Och så blir det äntligen en fortsättning på Stephanie Tromlys Det är dags att inte freaka ut (Det är försent att vilja hoppa av)

Det finns en del som kommer men inte finns i min hög än också, som Margaret Atwoods (utöver nyutgåvan av Tjänarinnans berättelse förstås), Hjärtat stannar sist och Häxyngel. Om vi tittar på det engelskspråkiga så kommer Stephenie Perkins med nytt liksom Kristin Cashore. Cashores roman, Jane, unlimitedverkar riktigt lovande, jag kommer slänga mig över den om någon vecka när den finns här på riktigt. Och så är jag förstås nyfiken på John Greens Turtles all the way down.

Så läslivet behöver inte alls bli tråkigare för att sommaren lagt sig ner och dött, snarare tvärtom. Särskilt om hösten ska envisas med att vara såhär sjukt regnig…

Uppdatering: Boken längst ner är en av alla dessa varianter av Jane Austens Övertalning som jag läser – The one that got away av Melissa Pimentel.