Bokbabbel bekänner idag vilka tegelstenar hon inte läst trots att hon vill och uppmanar oss att göra detsamma (Ord och inga visor har redan svarat). Det ska erkännas att det finns en del att bekänna på den punkten så jag listar härmed några dåliga samveten av den tjockare varianten. Sägas bör dock att det dåliga samvetet är ganska litet eftersom vissa av böckerna säkert inte är särskilt bra och då gör det inget att jag inte läst dem och de som är bra kommer jag säkert att läsa senare…
Anna Karenina är en koloss som jag faktiskt började på för ganska många år sen, som jag då tyckte om men sen var tvungen att lämna tillbaka till biblioteket och så föll den i glömska. Nuförtiden står den i bokhyllan vilket borde borga för att jag någon gång kommer att få lust och ork att verkligen ta tag i den igen.
Jane Eyre kanske inte betecknas som någon tegelsten men ganska tjock är den allt. Den är inte alls något dåligt samvete eftersom jag nu (sen ett halvår tillbaka) läser den. En ren njutning och väl värd att vänta på.
Murakamis Fågeln som vrider upp världen är en riktig tegelsten som jag längtar efter att få tid att läsa. Jag har hört så mycket positivt om den men hittar inte tiden att ge mig in en sådan tjockis just nu. Det får nog bli någon av de mer hanterbara Murakamisarna först.
Och så Brott och straff förstås… Jag befinner mig någonstans ganska precis mitt i den här tegelstenen och tycker att den är väldigt intressant men läsningen går ändå trögt. Brott och straff är mitt sällskap riktigt långsamma dagar på biblioteket och vi har inte haft några sådana på ett tag 
Vilka är dina olästa och efterlängtade tegelstenar? Vilka av dem jag nämnt har du läst och vad tyckte du?
Precis som jag trodde så har augusti varit en intensiv läsmånad. Mestadels beror det förstås på att det kommer många nya, läsvärda böcker i början av hösten som förstås måste läsas och tyckas om. Och så dyker det alltid upp redan utkomna böcker som lockar till allt längre höstkvällar i läsfåtöljen.
Så vad har jag läst då? Jo – en deckare, ett tätt drama, en vampyrbok, några böcker om ondska och lite annat smått och gott. Glädjande nog har jag inte stött på några rejäla bottennapp under perioden. Inger Edelfeldts Samtal med djävulen var förväntat bra och intressant liksom Ann Heberleins En liten bok om ondska. Den största positiva överraskningen bjöd Josefin Sundström på med sina Vinteräpplen. Men allra, allra bäst under augusti var de två senast utlästa – Steinar Bragis Kvinnor (som jag recenserar imorgon här på bloggen) och Christine Mavrikakis sagolikt fina Himlen i Bay City (som jag också ska recensera snart).
September inleds med två klassiker – Dracula och Jane Eyre (vilket par 
) som båda är riktigt, riktigt bra vilket ju bådar gott inför nästa läsmånad.
Nu när sommaren börjar sjunga på sista versen (även om det kan vara några veckors fint väder så är ju sommarlovet och semestrarna slut för de flesta i alla fall) passar jag på att göra Bokhoras sommarenkät:
1. Bäst i sommar?
Joyce Carol Oates Blonde som stått i hyllan ett tag men som var väl värd tiden den tog att läsa.
2. Sämst i sommar?
Att jag drabbades av läströtthet och inte orkade med några av de där böckerna jag hoppats kunna läsa ut i sommar. Det bästa var när jag slutade noja över det och lät den läsning jag orkade med vara ren lustläsning.
3. Vad har du helst läst på stranden?
Läser inte på stranden eftersom jag där måste ha falkblicken på för att spana efter icke simkunniga barn men om jag kunnat så skulle det nog bli någon pocket eller ännu troligare DN.
4. Var har du läst mest?
I sommarstugan vid Klarälvens strand, på föräldrarnas veranda och på min egen balkong. Det vackra vädret har gett många sena läskvällar utomhus vilket varit underbart!
5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?
Jag läste ju Blonde och det kan man nog kalla någon sorts projekt. Däremot blev det inget av med utläsningen av Jane Eyre men det får bli i höst istället.
6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!
Justin Cronins The Passage som jag hittade på okända vägar och som visade sig vara en av årets läsupplevelser. Otroligt tät och otroligt bra på många sätt.
7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Det finns ganska mycket att se fram emot i höst tycker jag men del två i Del Torro och Hogans The Strain-trilogi (Förgörelsen) ligger bra till liksom Angelology och så Jane Eyre då förstås
Några andra som gjort enkäten: Bokbiten, Bokbabbel, En och annan bok, Bokstävlarna, Marias bokliv och Glorybox
Jag hade stora ambitioner inför sommarläsningen i år. Särskilt stora eftersom jag varit inne i en sjukt lässugen period under våren. Att jag läst ganska lite av det jag föresatte mig att läsa förvånar mig inte särskilt mycket – det räknade jag ganska kallt med. Däremot är jag förvånad över att ha läst så få böcker. Lusten att snabbläsa och konsumera stora bokhögar har tagit semester verkar det som. Nu börjar den vakna igen märker jag men juli har varit väldigt lugn. Jag tror att det var när jag hittade Justin Cronins The Passage i början av juli som det hela saktade ner. Den var åttahundra sidor tjock och krävde sin tid och sin eftertanke. Den gav jag tre veckors lästid vilket jag är glad över så här i efterhand (och då också förstås). Höjdpunkterna utöver The Passage (som förövrigt kommer att recenseras här i början av nästa vecka) var Mäster och min nya bekantskap Neil Gaiman av vilken jag enbart läst halva novellsamlingen Fragile Things men jag vet att vi kommer att bli nära vänner vad det lider och jag tror att han har mycket att ge mig. Fragile Things är för övrigt den mest avslappnande och avslappnade bok jag läst på mycket länge.
Sammanfattningsvis har juli varit en skön, avslappnad och lugn läsmånad. Augusti blir nog mer intensiv med alla höstböcker som droppar in men nu är lässinnet uppvilat så det blir nog bra det också
…vila lite nu… Igår kväll läste jag ut Justin Cronins The Passage och den var…intensiv… Den var inte så otäck som jag trott men det ska ändå erkännas att det har varit lite oroligt att göra den där dassutflykten efter mörkrets inbrott här vid stugan Jag återkommer förstås med en recension när jag hämtat mig en smula men så mycket kan jag säga som att jag fascineras av att man kan skriva en bok på 750 sidor och låta det riktigt intressanta vara det som sägs mellan orden och all action. The Passage är en bok som fortsätter mala i mig – vad är en människa, vad är ondska, hur lever vi människor tillsammans och hur skapar vi en civilisation (till vilket pris)? Det är tydligen meningen att Ridley Scott ska producera och regissera en filmatisering av boken och den är jag verkligen nyfiken på liksom de kommande delarna i trilogin.
Veckan inleddes med läsning av del två i Vampire Academy-serien, Frostbite, som jag tycker fortsätter lika starkt som den började. Det är riktiga slukarböcker som jag har stort utbyte av men som jag verkligen önskar hade skrivits när jag var i 15-årsåldern. Som jag hade älskat dem!
Tanken var att läsa också del tre den här veckan och sedan fortsätta med Jane Eyre men så damp det där paketet med The Passage ner i brevlådan och jag kunde helt enkelt inte motstå den. Så nu läser jag 700 sidor apokalyptisk vampyrsmitta istället för 1700-talsromantik…
Hittills har jag följt sommarläslistan ganska dåligt. Det har blivit en hel del oplanerad läsning och egentligen är det väl bara Blonde jag prickat in. Men sommaren är lång och dessutom känns det rätt uppfriskande att bryta ”planeringen” och upptäcka alla andra bra böcker man inte tänkt på att läsa. Läsa ska man ju göra för att det är roligt och inte för att det står på en lista att man har planerat det
Kanske, i alla fall det läskigaste och ett som får mig att maka undan en del av de inplanerade sommarböckerna. Nu är det dags för lite apokalyptisk vampyrsmitta (vilket jag tror att den här boken, som jag egentligen inte har något grepp om, ska handla om)!
Jag är ju svag för snygga eller i alla fall fångande bokomslag och det här känns som i en klass för sig. Med den närgångna barnansiktsbilden bär den ett tydligt släktskap med Ajvides Lilla stjärna från i våras men den här boken verkar, i alla fall på omslaget, mycket läskigare. Det känns lite som en vinn vinnsituation (som man kanske inte säger på svenska men ändå) – scenario ett är att jag älskar boken lika mycket som omslaget och då är ju allt frid och fröjd, i scenario två blir jag grymt besviken på innehållet men kan ändå glädjas åt det fantastiska omslaget och att boken pryder sin plats i bokhyllan. Efter några år kan jag kanske till och med börja inbilla mig att innehållet motsvarar omslaget igen Rapport om hur utseende och innehåll samspelar kommer i sinom tid – det är en ganska rejäl klump att ta sig an så det kommer nog att ta sin lilla tid…
Blonde som planerats bli utläst nu i helgen var färdigläst redan i tisdags… Det visade sig förstås vara en helt underbar bok som verkligen lever upp till varenda lovord den redan fått. Nu funderar jag som bäst på hur jag ska gå vidare i Oates författarskap. Allra först ska jag läsa ut Dear Husband förstås men sen vill jag läsa Fallen och Det var vi som var Mullvaneys tror jag.
Efter Blonde läste jag Mats Strandbergs Halva liv. Egentligen borde man väl ha en månads tankepaus efter en sådan mastodontbok och det tog mig också upp mot hundra sidor innan jag verkligen kom in i Halva liv. Men när jag väl var inne blev det väldigt bra och engagerande. Strandberg känns som en författare som får på tok för lite uppmärksamhet och som jag gärna stiftar närmare bekantskap med. Veckans sista utläsning var Elin Boardys fina men väldigt sorgliga Allt som återstår.
Nästa vecka blir det en hel del vampyrer igen…
Smått otroliga 38 titlar finns i listan över lästa böcker under 2010 års andra kvartal. Jag har hållit ett nästan genomgående högt lästempo och tycker att det är rätt coolt att ha läst så mycket, mitt ”mål” med läsåret 2010 var att läsa en bok i veckan… Men framförallt är jag glad att jag bland dessa 28 böcker hittat så många guldkorn. Här är listan (vill ni läsa recensioner så finns de listade under fliken recenserat här ovan):
- Skuggorna i spegeln av Inger Edelfeldt
- En tyst minut av Siegfried Lenz
- Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman
- En sorts kärlek av Ray Kluun
- Flickan med glasfötter av Ali Shaw
- The Awakening (Vampire Diaries:1) av L. J Smith
- Min skugga av Christine Falkenland
- Drömfakulteten av Sara Stridsberg
- Böckerna som formade Hitler av Timothy W. Ryback
- Sommarboken av Tove Jansson
- Svärmaren av Anna Bovaller
- Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? av Bjørn Sortland
- Vampyrens kärlek: Kampen (Vampire Diaries 2) av L. J Smith
- Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer
- Hungerflickan av Hillevi Wahl
- Eldbärare av Anders Björkelid
- Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist
- Fallet Vincent Franke av Christoffer Carlsson
- Mörkt vatten av Joyce Carol Oates
- Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger
- Båten av Nam Le
- Död tills mörkret faller av Charlaine Harris
- Frost av Maggie Stiefvater
- Levande död i Dallas av Charlaine Harris
- Klubb död av Charlaine Harris
- Vampyrer. En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet av Anna Höglund
- Pennskaftet av Elin Wägner
- Vampire Academy av Richelle Mead
- Främlingen i huset av Sarah Waters
- Döden i dina ögon av Rachel Ward
- Samlade dikter av Paul Auster
- Hundstunden. Kvinnlig bekännelselyrik av Kristina Lugn
- Dead in the Family av Charlaine Harris
- Baddaren av Emma Hamberg
- Mer än ögat ser av Melissa Marr
- Strax efter solnedgången av Stephen King
- Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl
- Blonde av Joyce Carol Oates
Några enkla kategoriseringar visar att jag har läst: 3 fackböcker, 7 vampyrskildringar, 22 kvinnliga författare, 2 novellsamlingar, 2 diktsamlingar och 3 engelskspråkiga böcker.
Mina tre favoriter under perioden är Flickan med glasfötter, Främlingen i huset och nyligen utlästa (och fantastiskt fenomenala) Blonde.
Den här veckan har jag framförallt ägnat min läsuppmärksamhet mot Joyce Carol Oates Blonde. Den har stått på väntelistan i flera år och alla lovord den har fått kombinerat med dess tjocklek har gjort mig lite ovillig och orolig. Det är rätt lätt att bli besviken på en bok som man vet att alla andra älskar. Men Blonde är, en bit förbi halvvägs, verkligen så bra som det sägs. Glimrande faktiskt. Och jag kan knappt lägga den ifrån mig när det är dags att sova.
