25 april 2024

Oktoberinspiration

Jag har så galet mycket jag vill läsa nu att jag har börjat lägga upp böckerna i olika högar. Jag kallar dem inspirationshögar eftersom jag faktiskt inser att jag inte kommer hinna igenom dem, målet är att kanske tre eller fyra ska bli lästa under månaden. Så här ser min läsinspirationshög för oktober ut:  Fjärde riket – månadens bokcirkelbok hos Kulturkollo. Sågverksungen – en modern arbetarlitteraturklassiker som jag egentligen inte kan begripa att jag inte läst än… Utrensning – en av mina tre på tre-böcker. Mästaren – den andra tre på trean, den om författare. September – en bok jag …

Oktoberinspiration Läs mer

Vad jag läser

Så här efter bokmässan, tillbaka i vardagen, tycker jag det är dags för en liten avstämning. Den här enkäten brukar cirkulera, jag läste den senast hos Enligt O.  Just nu läser jag: Vid sängen: Edith Södergrans samlade dikter, inköpt på mässan och inspirerad av ett seminarium läser jag nu några dikter per kväll, njuter och minns. Vid soffan: Där läser jag inte, där slötittat jag på netflix… På jobbet: Jag har inte lästid i min arbetstid (nej, bibliotekarier har oftast inte det!) men för jobbets räkning läser jag dystopier som ska tipsas på webbsidan i höst, började precis med Marlen …

Vad jag läser Läs mer

Min kamp, eller konsten att läsa ”Drood”

Min första tre på tre-bok är som tidigare meddelats Drood av Dan Simmons. En gediget supertjock tegelsten. 900 sidor plus, sånt som jag aldrig ger mig på i vanliga fall. Och låt mig säga att det har varit lite segt. Jag har inte den där sammanhängande lästiden som boken förtjänar och som jag längtar efter. Det blir ungefär ett kapitel om 20 sidor per dag och det är lite lite det. Stämningen av London och undergång är från allra första början fascinerande men det är faktiskt inte förrän när jag nu befinner mig runt sidan 600 som jag fastnat rejält. …

Min kamp, eller konsten att läsa ”Drood” Läs mer

Tio böcker

Det har cirkulerat en utmaning på facebook ett tag nu där vi uppmanas lista tio böcker som gjort starkt intryck på oss och som stannat kvar. Det är en lista och det är böcker så jag kan naturligtvis inte låta bli att vara med. Såhär ser min lista över avgörande böcker ut, i den ordning jag kom på dem. 1. Wolf Hall, Hilary Mantel 2. Tjänarinnans berättelse, Margaret Atwood 3. Dark places, Gillian Flynn 4. Doktor Glas, Hjalmar Söderberg 5. Barabas, Pär Lagerkvist 6. Bröderna Lejonhjärta, Astrid Lindgren 7. Kejsarn av Portugallien, Selma Lagerlöf 8. Mina drömmars stad, Per Anders …

Tio böcker Läs mer

Lättläst

I sommar läste jag, som jag skrev härom veckan lättsamma böcker, men inte nog med det, jag läste lättlästa böcker (så kallade LL-böcker) också. Detta var också för jobbets räkning inför ett bokprat nu i höst. Jag är förfärligt ovan vid att ta till mig LL, det är verkligen en konst, men en ganska trivsam konst. Sedan tidigare har jag läst Det försvunna barnet ur vår LL-hylla på jobbet, nu har jag också lagt till dessa i samlingen: Campingkärlek, Pamela Jaskoviak Jag gillar novell som lättläst och lättläst som novell. Lättsam, lättbegripligt och rätt dråplig skildring av en svensk sommar och …

Lättläst Läs mer

Människofientligheten

Jag tycker en av de värsta sakerna med den här valrörelsen är att jag går runt och är så väldigt arg hela tiden. Det är samtal jag hör mellan helt vanliga människor, tv-reklam för partier som äcklar mig, reklambroschyrer för vilka riva sönder i tusen bitar och kasta-behandlingen inte är nog. Det är all rasism, nazism och främlingsfientlighet som tvingar sig in och besudlar min vardag. Hela spektrat från vardagsrasismen till värsta vidrigheterna. Och jag blir så trött av att bli så arg och ledsen hela tiden. I mitt land ska vi inte hålla på så! Jag skrev lite om …

Människofientligheten Läs mer

Konsten att vara kvinna

Förra hösten skrev jag min Kroppspaniktext, delvis en bokrecension, delvis en sorts komma ut-berättelse, delvis ett feministiskt statement. Den handlade om mitt sjuka förhållande till och med min kropp genom åren. Jag slutade väga mig i samband med att texten publicerades, det är en del av min process. Jag springer tre gånger i veckan men tänker väldigt aktivt, hela tiden, att det inte är för viktens skull. Det är liksom en ständigt pågående kamp med mig själv, och med normen för kvinnokroppar och för kvinnlighet och med alla andra föreställningar som jag och andra har om allt möjligt. Det är …

Konsten att vara kvinna Läs mer

Sommaren då jag skulle bli lättsam

Nej, när det kommer till litteratur är jag inte särskilt lättsam, det ska erkännas. Jag gillar mörkret och saker som trasas sönder. I verkligheten inte lika mycket förstås. Läsningen är väl min ventil, där jag får leva ut min svarta sida vid sidan av det oerhört svensoniga föräldraskapslivet jag lever, i radhus, i småstad, som kommunanställd. Ni fattar! Vid några enskilda tillfällen blir detta förhållningssätt lite problematiskt. Som när bokcirkeln jag håller i önskar sig ”något lite mindre mörkt och otäckt” eller när biblioteksbesökare efterfrågar något som är lite ”mysroligt som hon Brunk Holmqvist” och jag liksom står lite handfallen. …

Sommaren då jag skulle bli lättsam Läs mer

Tre på tre igen!

Dags för tre på tre-utmaning hos Pocketlover igen! Ifjol gick det ju så himla bra med tre lästa feböcker (Don’t breathe a word, War for the oaks och The poison eaters) att jag nu drabbats av hybris och tänker ge mig på två triosar. Det blir en trea med feministiskt tema: Utrensning av Sofi Oksanen, Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall och The Bell Jar av Sylvia Plath. Och en trio romaner om författare: Drood om Charles Dickens (av Dan Simmons), The Holmes affair om Arthur Conan Doyle (av Graham Moore) och Mästaren om Henry James (av Colm Toibin). Jag hoppas …

Tre på tre igen! Läs mer

The winter people

Jag är just nu väldigt glad att jag inte rakt av älskade Don’t breathe a word. Hade jag gjort det hade jag säkert förväntat mig något liknande av Jennifer McMahons senaste bok, The winter people, och då hade jag kanske blivit besviken. Om det nu är möjligt… Som det nu är så gick jag in i den här boken med precis lagoma förväntningar på välskrivet och lite funderingsframkallande. Och så fick jag en av de vackraste och sorgligaste berättelser om kärlek jag någonsin läst. Vinterfolket är en saga som Gertie berättar. The Winter people är en saga om och delvis …

The winter people Läs mer