Först och främst har vi Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe. Denna gigant som jag inte läst ett ord av tidigare. Men oj så förälskad jag blir. Det är inte så att det är månadens bästa bok för mig men jag gillar den mycket och ännu mer för att jag inser hur oerhört förälskad jag hade blivit om jag läst den i ”rätt ålder”. Jag gillar naturligtvis det övernaturliga men också vänskapen mellan Nora och Dag. Jag tycker om den tysta sorgen och den aggressiva som Nora uttrycker och förtrycker. Jag älskar, älskar, älskar att vi här har en författarinna som respekterar sina läsare till 100%. Det här är en självklar bok att ställa i bokhyllan på vänt till mina barn blir stora nog. Då ska här högläsas och diskuteras! Andra som orkat skriva riktiga och läsvärda recensioner av Agnes Cecilia är Helena och Lyran.

Tusen gånger starkare av Christina Herrström är en annan engagerande bok som jag läste ut på en dag för att den verkligen fångade mig. Den utspelar sig under ett skolår där en ny tjej kommer till klassen och ställer allt på ända. Det handlar om hur tjejer görs till problem för att de inte ”tar plats” och vad som kan hända när någon ifrågasätter de osynliga normer som finns. Tusen gånger starkare är en väldigt bra bok om hur det kan vara att gå i skolan. Jag känner väldigt väl igen mig i berättaren som tillhör de mesigare och inte vågar göra sin röst hörd, skillnaden mellan oss är att hon har lite bättre betyg och rejält mycket mer utvecklad analysförmåga än jag hade på den tiden. Alla borde läsa den här – ungdomar, föräldrar, lärare…

Som jag vill vara av Katarina von Bredow är en bok som faktiskt gav mig lite ångest. Lite föräldraångest. När Jessica i boken blir gravid efter världens finast skildrade bli-ihop-kväll på en fest snör det ihop sig i magen på mig. För Jessicas mamma tar det inte så bra och när hela omvärlden vill tvinga henne att göra abort kan jag nästan inte andas eftersom det känns som att jag håller på att stängas in i alla de där argumenten tillsammans med henne. Och då är jag inte ens tonåring, eller gravid… Det här är den första bok av Katarina von Bredow jag läser men jag förstår verkligen direkt varför hon är så populär bland de yngre låntagarna på biblioteket. Dessutom står det än en gång klart för mig efter att ha läst de här tre böckerna att vi vuxna borde läsa mycket mer ungdomsböcker än vi gör. För att få tillbaka förståelsen och för att det finns så många bra att välja på.

Kan ni kanske förklara vad det är som är så fantastiskt med den där Harry och varför alla älskar honom så innerligt? Och finns det kanske någon annan bland er som inte heller föll för honom (eller är jag så ensam i världen som jag känner mig)?

Anna söker sin mamma men samtidigt också sig själv och kanske framförallt meningen med sin existens. Skuggporten är en ungdomsbok i fantasygenren med allt vad det innebär av oknytt och sagoinslag men det är också en bok som ibland kommer väldigt nära inpå.

Jag tycker mycket om den här boken och ser fram emot att få plocka med den på mina bokpratsturnéer i skolorna eftersom jag tror att den kommer att kunna locka till läsglädje hos många. Och sen är det ju aldrig fel med en tuff tjej i huvudrollen…

Det handlar om Jojjo och hans hund King. Jojjo har just fått veta att King ska dö och har därför flytt ut till kojan för att undvika det oundvikliga. Jojjo och hans gäng bestämmer sig för att ge King en perfekt avslutning på livet och drar ut honom på ett hejdundrande äventyr.

Det är så skärande vackert alltihop. Kärleken, förlusten, ömsintheten och sorgen. Det finns ett allvar och ett mod i att ta barn och deras känslor på allvar. Jag har växt upp med djur och formats av kärleken till just dessa inivider och förlusten av dem när de dött. Jag blir varm i hela kroppen av att det finns böcker och författare som verkligen kan känna den erfarenheten och sätta den på pränt. Det finns något så vackert och ömsint över den korta skildringen av pojken och hundens sista natt i kojan att man inte kan annat än le – med klumpen hårt nedsvald i halsen.