Men nog om våra prioriteringar – över till den hyllning av Stina Wirséns Vem-serie som jag inledde för flera år sedan och som detta inlägg naturligtvis ska bli en del av. För i en av de senaste böckerna om nallen, fågeln och alla de där fina, fina figurerna så städas det. Det flänger omkring nalleföräldrar med stirriga blickar för att fixa och dona och ordna det perfekta som tillslut naturligtvis resulterar i att ingenting blir som man tänkt sig, alla blir trötta och tillslut ligger till och med mamma i sängen och äter chips. Sånt (boken alltså, och mammor som äter chips) gillas, av mig och av barnen.

Fyraåringen är mest begeistrad men den blivande sexåringen var också rätt förtjust i några igenkänningspoäng. Och själv är jag mycket nöjd med hur det hela mynnar ut i en total ta det lugnt och göra ingentingstund efter den vedervärdiga städningen. Det är väl bara att acceptera att det finns positiva saker med att städa också – det blir lite lättare att ta sig fram mellan möblerna, och så får man äta chips sen. Tydligen

~Bonnier Carlsen 2011 / Recensionsexemplar~

Först och främst har vi Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe. Denna gigant som jag inte läst ett ord av tidigare. Men oj så förälskad jag blir. Det är inte så att det är månadens bästa bok för mig men jag gillar den mycket och ännu mer för att jag inser hur oerhört förälskad jag hade blivit om jag läst den i ”rätt ålder”. Jag gillar naturligtvis det övernaturliga men också vänskapen mellan Nora och Dag. Jag tycker om den tysta sorgen och den aggressiva som Nora uttrycker och förtrycker. Jag älskar, älskar, älskar att vi här har en författarinna som respekterar sina läsare till 100%. Det här är en självklar bok att ställa i bokhyllan på vänt till mina barn blir stora nog. Då ska här högläsas och diskuteras! Andra som orkat skriva riktiga och läsvärda recensioner av Agnes Cecilia är Helena och Lyran.

Tusen gånger starkare av Christina Herrström är en annan engagerande bok som jag läste ut på en dag för att den verkligen fångade mig. Den utspelar sig under ett skolår där en ny tjej kommer till klassen och ställer allt på ända. Det handlar om hur tjejer görs till problem för att de inte ”tar plats” och vad som kan hända när någon ifrågasätter de osynliga normer som finns. Tusen gånger starkare är en väldigt bra bok om hur det kan vara att gå i skolan. Jag känner väldigt väl igen mig i berättaren som tillhör de mesigare och inte vågar göra sin röst hörd, skillnaden mellan oss är att hon har lite bättre betyg och rejält mycket mer utvecklad analysförmåga än jag hade på den tiden. Alla borde läsa den här – ungdomar, föräldrar, lärare…

Som jag vill vara av Katarina von Bredow är en bok som faktiskt gav mig lite ångest. Lite föräldraångest. När Jessica i boken blir gravid efter världens finast skildrade bli-ihop-kväll på en fest snör det ihop sig i magen på mig. För Jessicas mamma tar det inte så bra och när hela omvärlden vill tvinga henne att göra abort kan jag nästan inte andas eftersom det känns som att jag håller på att stängas in i alla de där argumenten tillsammans med henne. Och då är jag inte ens tonåring, eller gravid… Det här är den första bok av Katarina von Bredow jag läser men jag förstår verkligen direkt varför hon är så populär bland de yngre låntagarna på biblioteket. Dessutom står det än en gång klart för mig efter att ha läst de här tre böckerna att vi vuxna borde läsa mycket mer ungdomsböcker än vi gör. För att få tillbaka förståelsen och för att det finns så många bra att välja på.

Kan ni kanske förklara vad det är som är så fantastiskt med den där Harry och varför alla älskar honom så innerligt? Och finns det kanske någon annan bland er som inte heller föll för honom (eller är jag så ensam i världen som jag känner mig)?

En som du inte känner handlar om två barn som möts, som leker och börjar lära känna varandra på sitt sätt, på barns sätt. Bilderna är Tidholmskt enkla men med de viktiga detaljerna. Det där mjuka i dem och så färgerna… Ibland är det bara vackert men oftast också lite hotande, skrämmande. Texten är poetisk, med fina liknelser och med någonting som tillsammans med bilderna skapar ett vemod som jag är väldigt svag för.

Jag tycker mycket om hur jag upplever att boken berättar om en vänskap på barnens villkor. Ett lära kännande där namn och bakgrundsdetaljer inte är så noga. Där du och jag spelar roll just nu och helt plötsligt har vi blivit vänner för livet. Egentligen gör de väl inte så mycket de där barnen, de springer lite och upptäcker lite, hoppar, simmar och pratar. Och ändå känns det verkligen att det händer något livsavgörande, att de knyts ihop och att de blir varandras. Fint!

Jag är ju alltså väldigt förtjust i den här boken men hur det är med barnen vet jag faktiskt inte än. Vi har bläddrat i den men jag har aldrig fått läsa den riktigt. Besattheten just nu är dinosaurier och oerhört trista Nalle Puh-böcker från Disney och nåde den förälder som försöker introducera annat Men jag ger inte upp, jag får helt enkelt återkomma med barnutlåtandet (men jag är rätt så säker på att i alla fall femåringen kommer att gilla).

~Alfabeta, 2010~

Böckerna utgår från en rad frågor som sedan besvaras en på varje uppslag. De är lättlästa och lättförståeliga. Bilderna är sådär söta och tydliga som jag gärna vill ha dem och särskilt i faktaböcker som dessa. Det visade sig ganska snart att treåringen fortfarande är för liten för att vilja suga åt sig alla fakta men han gillade att sitta och titta på bilderna och prata med katterna i alla fall. Femåringen var mer intresserad av att lära nytt men är nog ändå fortfarande för liten för att uppskatta böckerna helt och fullt. Däremot är jag övertygad om att de kommer att tillhöra favoriterna längre fram.

De som just nu har haft störst utbyte av böckerna är i alla fall jag och M. Jag har exempelvis lärt mig världigt mycket nytt om människokroppen (som exempelvis hur mycket blod en människa ”innehåller”) och M har lärt sig en del om katter… Bland annat får jag rätt ofta höra att jag minsann aldrig får avvisa katten när hon kommer och vill ligga i knä eftersom hon då genast associerar det till hur hon tvingades lämna sin kattmamma och således kan bli oerhört traumatiserad. Det har han minsann läst i Varför har katter morrhår? sådetså… En aning ångestladdat måste jag säga…

Så ett sammanfattat omdöme om böckerna lyder: fina bilder, intressant innehåll, lättlästa, lagom nivå för en 5-6- åring (och 30+are).

~B. Wahlströms, 2010~

Vi letar konstiga bilar är en bok med enkel handling – en grupp dagisbarn ska gå med sin fröken till bokbussen (såklart!) och passerar på vägen en hel massa trafik och märkliga fordon. När jag först slog upp boken och försökte orientera mig blev jag totalförvirrad. Sidorna är nämligen fulla av text, faktarutor, pratbubblor och bilddetaljer. Först förvirrad som sagt och sen rätt så förälskad. Det här är nämligen en bok inte bara för läsning utan också för upptäckt och nyfikenhetsstillande. Man kan läsa texten för sig och strunta i faktarutorna om man inte orkar vara pedagogisk någon kväll och man kan nästa dag strunta i berättelsen och bara lära sig och barnen mer om gatsopningsmaskiner, markvibratorer och talgoxar. Ibland orkar man köra hela racet och får en lång, mysig lässtund.

Vi letar konstiga bilar är förstås en bok om bilar och andra fordon men där finns också plats för naturen i staden och ökad kunskap om hur allt fungerar tillsammans. En klar ny favorit i vår familj – största fanet är för tillfället treåringen (och jag).

~Bonnier Carlsen, 2010~

Vems kompis? behandlar frågor om kompisskap och svartsjuka när en ny blå katt ansluter sig till gänget. Nalle vill förstås att katten bara ska leka med honom/henne och bara låna den hink nalle erbjuder för utlån. Men katten vill leka med alla och det leder förstås till konflikter och överloppshandlingar. Allt slutar sen lyckligt när alla leker tillsammans och katten leker med nalles hink men vägen dit är inte alltid lika vuxentillrättalagd. Och jag gillar hur Wirsén som alltid lyckas fånga den barnsliga verkligheten så på pricken som jag som utanförstående (förälder) i alla fall upplever den.

Den andra boken i denna utgivning är Vem är död? Där berättas om hur fågels farfar dött och vad som händer. Det blir tårar, begravning och många funderingar men (tack och lov) inga klara svar. Det är en fin och luftig berättelse som lämnar många funderingar att diskutera kring. Min treåring gillar den som alla Wirsén-böckerna men snartfemåringen fastnar för den på ett djupare sätt och vi har haft utförliga diskussioner med avstamp i den här boken (som hon för övrigt tror heter Vem är döden vilket jag tycker vore ett coolt uppslag för en ny bok i serien )

Två finfina böcker till i Wirsén-biblioteket helt enkelt.

~Bonnier Carlsen, 2010~

Sen dess har vi läst och läst om och läst om. Bilderna öppnar nya kopplingar hela tiden och texten är sådär underbart Barbro Lindgrensk som man hoppas.

När jag var liten ägde jag ett välläst exemplar av Alf Henrikssons Alfabetets användning anar aporna aldrig. Jag tror att det var jag som älskade sönder den så att den slutligen hamnade på bokkyrkogården (eller var den nu tog vägen). Det är inte alls omöjligt att Apans ABC vinner samma plats i vårt hem.

~Rabén & Sjögren, 2010~

Det prestigefyllda Stig Dagermanpriset har flera gånger gått till författare som senare under året också förärats nobelpriset (Le Clézio och Jelinek). I år går priset till den uruguayanska författaren Eduardo Galeano som bland annat skrivit Eldens minne och Fotbollens himmel och helvete. Jag har inte läst någonting av Galeano men känner mig nu rätt rejält sugen på att stifta närmare bekantskap med hans författarskap. Priset delas ut i Älvkarleby i september.

Pristagaren till Selma Lagerlöfs litteraturpris utsågs också i veckan. Jan Lööf tilldelas priset för sin osannolikt långa gärning inom barnboksvärlden. När jag tänker Jan Lööf tänker jag främst Skrotnisse, Sagan om det röda äpplet och den otroligt fina Matildas katter som jag läser för mina barn var och varannan kväll i perioder.  Priset delas ut i Sunne i augusti.

Idag presenterades också vinnarna i Bokjuryns, barnens egen, omröstning om de allra bästa barnböckerna under 2009. Bland vinnarna återfinns Snurran städar och Martin Widmarks Sjöodjuret i Bergsjön. Jag har inte läst någon av vinnarböckerna men njutit några av de andra som hamnar högt upp i listorna, bland annat Siv sover vilse av Pija Lindenbaum som hamnar tvåa i sin åldersgrupp.