Denna genomklappning har dock inte resulterat i dåligt samvete eller stress. Jag är så nöjd med min november (fast jobb, friska barn, frånvaron av vinterkyla) att jag kan fokusera på det braiga i att jag faktiskt ägnade några intensiva dagar åt att skriva i alla fall några sidor i den där boken, och att köttet på benen blivit lite mer markant. Framtiden får utvisa vad de här romanidéerna resulterar i, just nu stannar de vid en vacker tanke. Och det är faktiskt inte det sämsta.

Hur gick det för er andra som var med? Blev det någon roman?

Är det någon mer som är med, har ni förberett er och hur känns det?

Under våren blev det faktiskt en hel del skrivet och dessutom föddes en helt ny idé som lockar och ropar på mig med allt högre röst. Under sommaren råkade vi dock i gräl, romanen och jag och den slutgiltiga skilsmässan var inte långt bort kan jag säga, men nu är vi ihop igen. Jag börjar tro att jag ska kunna få ordning på den tillslut. I dagsläget innehåller dokumentet ca 30 000 ord och det finns gott om idéer för vad som ska resultera i några tusen till. Men en av de få saker jag verkligen vet om den här boken är att den inte kommer att bli särskilt omfattande vad gäller sidantal. Jag vill ha den relativt kort och tät. Huvudproblemet just nu är att inledningen är rätt svag medan sista delen alltid får mig att gråta vilket jag inte vet om det beror på att det är starkt eller på att jag blivit blind för texten och känner mer än jag läser vilket i så fall skulle stå i vägen för min möjlighet att redigera… Det är bara att jobba vidare helt enkelt, skriva till och skriva om…

Men det är ju det där med att sätta sig ner och verkligen skriva också. Det händer att jag har en hel dag att ägna åt exempelvis undervisningsförberedelser och skrivande vilket rent praktiskt skulle kunna betyda att jag skrev roman i fyra timmar på förmiddagen och sen ägnade resten av arbetsdagen åt jobbjobbet. Men det händer väldigt sällan att det blir så. Det slösurfas och mailas istället, det ändras tema på bloggen och pillas med någon jäkla detalj i två timmar. Och så skrivs det handlingslistor och görs en hel massa oviktiga saker när jag skulle kunna skriva roman. What´s up med det? När jag vill skriva egentligen. Så det är uppenbarligen inte bara att skriva och jobba vidare, man måste förhålla sig till sitt inre barnsliga smitarjag också… Jag jobbar på det, också.

Och den där andra idén då? Jo, jag har anmält mig till NaNoWriMo nu i november och då är det den drömmen som ska förverkligas, skrivas ner och om. En roman på en månad  – det är en utmaning det…

Just nu befinner jag mig alltså i en ganska intensiv skrivarfas men jag skulle behöva lite extra inspiration i form av era skrivarberättelser – skriver ni? Vad? Vill ni skriva? Har ni skrivit? Romaner? Dikter? Manus? Artiklar? Vad drömmer ni om att skriva och hur/när/varför vill ni göra verklighet av drömmarna?

Vid sidan av jobbsökeri och studier så har jag också efter den monumentala säljsuccén* som är min avhandling fått blodad tand och bestämt mig för att skriva en roman. Det är förvisso inte första gången men den här gången har jag faktiskt en plan, en idé, en handling och några människor som jag vill berätta om. Men det ska skrivas också och det är väl där bristen på självförtroende kommer in i bilden. Just nu skriver jag ca 5-10000 tecken om dagen men känslan av att jag kommer kunna fortsätta så fram till en färdig text har inte riktigt infunnit sig. Jag tänker att om jag på det här sättet outar mina planer så har jag inte bara satt extra press på mig själv utan också gjort projektet mer verkligt. Om det är särskilt smart eller rent av outsägligt dumt visar sig väl vad det lider.

Våren kommer alltså inte bli direkt händelsefattig utan fylld med roliga äventyr. Skönt dessutom att äntligen kunna prata om den annalkande våren utan att verka allt för tidigt ute. Det är ju i alla fall vårtermin nu… Vad sysslar ni med nu när vi närmar oss ljusare tider? Studier, jobb, nytt, gammalt?

* nu är jag möjligen liiite ironisk. Till dags dato har avhandlingen sålt i sammanlagt 0 exemplar. Men jag har ju gett bort några. Så det så. Och opponenten har i alla fall läst…

En värmande körsbärsutmärkelse fick jag igår av Annette med den fina motiveringen:

För att dessa bloggar motiverar mig till läsning av olika typer av böcker. Det kan vara barn, ungdoms eller vuxen. Jag blir också glad (och ibland lite rädd!!!) när jag ser hur mycket andra människor läser och hur de, så att säga, dokumenterar sin läsning. Fascinerande. Jag blir uppmuntrad, utmanad och inspirerad till att läsa böcker jag kanske aldrig hade kommit på tanken att läsa om jag inte läst om dem, i just olika bloggar.

Det är alltid inspirerande att inspirera och jag tackar ödmjukast för denna fina utmärkelse. En av de saker man ska göra när man fått denna utmärkelse är att berätta lite om sina tre favoritförfattare och eftersom jag redan gjort det så hänvisar jag, för att undvika tjatighet, till det inlägget.

Efteråt blev det roligt mingel och en hel del prat om böcker eftersom institutionskollegornas present var just böcker (lite vampyrer och en väldigt vacker utgåva av Malla Montgomery Silverstolpes memoarer). Dessutom fick jag ett presentkort (modell större) på sf-bokhandeln också vilket naturligtvis gläder mitt bokhungrande hjärta Min kloke och fine man hade inte bara tipsat mina kollegor om lämpliga presenter med den äran, han kom med den allra bästa presenten själv när det visade sig att vi ska åka till London på kortsemester om några veckor. Gissa om jag har fixat reseguider redan Är det förresten någon av mina beresta läsare som vill tipsa om något jag inte får missa i London? Museum, historiska platser, bibliotek, bokhandlar – allt är av intresse!

Och tusen tack för alla hållna tummar, lyckönskningar och grattis jag fått här på bloggen och via twitter. Det värmde och hjälpte uppenbarligen

PS: Och för dem av er som undrat så – jo, jag tackar mig själv i efterordet

• Jag ska ta en eller två dagar ledigt och bara ligga och dö i sängen eller tv-soffan innan jag tar tag i alla kurser jag hamnat efter med.
• Jag ska åka alldeles själv till en stad ganska nära mig och släntra runt i affärer, köpa kläder, skor och annat livsnödvändigt. Dessutom ska jag fika och titta på folk som springer omkring och stressar.
• Jag ska läsa lugnt och avslappnat, inget stress inför recensionsdatum eller allmän upptrissad stissighet som jag inte kan släppa efter jobbdagen, nej lugn och ro. Framförallt bara lugn och ro.
• Sen ska jag köpa en massa tv-serier (Twin Peaks…) och musik och böcker och…
• Jag ska äta oförsvarliga mängder choklad och Ben och Jerrys-glass (företrädesvis Chocolate Fudge Brownie-varianten). Bara för att…
• Och så ska jag krama mina barn extra hårt. Verkligen sätta mig ner med dem och se de där underbara små individerna som njuter av sin verklighet hur den än ser ut. De har ju liksom ingen aning om varför jag är som jag är just nu.

Så ser listan ut just nu men den blir stadigt längre. Alla inköp blir nog inte av, det ska ju till pengar för sånt, men lugnet och ron hoppas jag på att hitta. Har ni några förslag på hur jag borde belöna mig när avhandlingsskrället är skickat till tryck?