Och där la jag undan A song of ice and fire för evinnerlig tid, eller i alla fall en lång, lång stund

Jag har lyssnat några timmar in i A storm of swords och nu står jag inte ut längre. Det är en sak att kvinnorna aldrig får ta form och skapa sig någon form av egenintresse, det är jag så van att jag nästan kan blunda för… Men män som bara pratar om hur kvinnor kan användas, liggas med, kastas bort, lemlästas och förtryckas – med dem har jag ingen jävla fördragsamhet. När till och med karaktärer jag gillar ger fler och fler uttryck för att vara riktigt vidriga patriarkalsvin, ja då står jag inte ut. Jag får väl aldrig veta hur det går för Arya och Sansa och Daenerys. Men i hjärtat vet jag ändå, det är ju män som sitter på den där järntronen och kvinnorna kommer för evigt bli våldtagna, bortkastade och dödade, när de tjänat sitt syfte. Hojta om ni läser sista boken och jag har fel hörrni, då ska jag läsa hela rasket i trygg förvissning om att Martin bygger dimridåer och lurar mig, tills dess muttrar jag vidare om mansgriserier och sexism.

Och ja, jag återanvänder en bild på min katt som ser oerhört sur och trött ut för att vi alla ska få någonting ut av det här inlägget.

En bokcirkel och en lätt spekulation

Två korta bara:

1) Kulturkollo läsers nästa bokcirkel kommer handla om förträffligt finfina boken Hägern av Lise Tremblay. Hur mycket jag tycker om den kan du läsa här (men vänta kanske tills du läst boken om du vill vara helt oförberedd). Information om cirkeln finns här.

2) Det är ju nobeltider och traditionen bjuder någon sorts gissning. Men traditionen är lite omkullkastad efter förra året känner jag, jag har varken lust att försöka eller tro på att jag kan gissa rätt pristagare. Men önska kan man ju alltid. Jag skulle bli gråtfärdigt lycklig om Colm Toibin eller Margaret Atwood fick priset och lite mer lugnt, men ändå uppiggat glad om Ngugi wa Thiong’o (han uppfyller ju dessutom kriteriet att namnet måste vara svårstavat för bibliotekarier, som söker på pristagaren i bibliotekskatalogen sjutusennitton gånger de första dagarna, med råge) eller Jamaica Kincaid tog hem det. Eller någon okänd som jag blir sugen på att läsa, det vore kanske det allra roligaste.

The Joshua Tree 30 år

Härom veckan skrev vi om tid på Kulturkollo och tiden är verkligen speciell. När jag fick klart för mig att U2:s album The Joshua Tree fyller 30 år i vår var det inte utan att jag blev tvungen att kontemplera en stund över tidens gång. Sen kom jag till ro med det och skrev en text om ett album som betydde mycket för mig. Den publicerades på Kulturkollo i måndags och finns att läsa här.

Kärlek och sånt

Egentligen är jag ingen Alla hjärtans dag-person. Har aldrig varit. Misstänker att romantikgenen är skadad eller något. Men vem är jag att säga nej till en anledning att läsa en riktigt bra bok och äta godis? Varsågod, mitt bästa tips för firande av denna kärleksdag!

valentin

Konsten att överleva november

Nu vill jag ju inte lura någon att tro att jag vet hur det görs. Novemberöverlevnaden är fortfarande en gåta för mig. Men jag tror mycket på att svaret ligger någonstans mellan att vara grymt snäll mot sig själv (hämta varma filtar, varm choklad, varm katt och sånt) och att bara ägna sig åt bra saker. Som fina böcker och formidabla tv-serier. Just nu är jag helt försjunken i mina bokhögar och min Supernatural-värld. Mina enda utflykter är till jobbet och till Agents of S.H.I.E.L.Ds andra säsong, och någon promenad/löprunda ibland. Annars lämnar jag inte säng/fåtölj/soff-myset särskilt mycket just nu. Som ni kanske märkt har jag inte mycket till bloggidéer heller, men jag kör på med mina recensioner och så jobbar jag på en liten grej inför december som jag tror kommer bli bra.

Därutöver äter jag rätt stora mängder pepparkakor och hoppas helt enkelt på det bästa. Hur är det hos er?

Som julafton!

Idag är det dags för det stora avslöjandet! Jag älskar pirret i magen som den här dagen för med sig, förväntan och samtalen om litteratur. Sen säger det poff, pristagaren har namngivits och jag tappar intresset (för det mesta). Men timmarna fram till dess är värda alla poff i hela världen. Vill du veta mer om vem jag tror ska vinna så hittar du en sån spekulation på Kulturkollo. Detär också där du kan läsa om pristagaren senare idag. Om inget mycket oförutsett inträffar (Atwood!) så jag måste säga något här också…

Det som varit

Nu är det slut på semester och ledighet också för mig. Vardagen står för dörren och jag välkomnar den som vanligt. Jag gillar semester, men jag gillar tack och lov vardag också. Och hösten! Hur sommaren förflutit har ni kunnat se på mitt instagramkonto, men här är ett rätt representativt nedslag – böcker, böcker, katt, nostalgi och jordgubbar. En riktigt bra sommar. Hur har du haft det?

 

   

 
 

Tillbaka från de döda…

… eller i alla fall från de väldigt, väldigt förkylda! Få tillfredsställelser är så stora som när en orkar sitta upprätt i mer än fem minuter i sträck efter en riktig feberresa. När en kommer utanför dörren och nästan kan känna doften av vår, när förmågan att läsa återvänder och livet blir värt att leva igen. Det är lite Sound of music-varning på den känslan, det är svårt att inte brista ut i musikalsång helt enkelt.

Vad jag fördrivit tiden med? Ja, jag har inte läst, inte varit vaken och inte varit en förträfflig förälder till mina barn. Jag har inte lagat mat och inte samtalat eller varit någon särskilt trevlig fru heller. Jag har legat i sängen, sovit, gnällt och gnagt mig igenom två säsonger av The Taste, säsong 1 finns inte på Youtube, annars hade jag sett den också. Bara så ni vet.

Virginia

VirginiaWoolf (1)

Virginia Woolf är egentligen en sagogestalt i mitt inre. Hon har på något sätt alltid funnits där. Hon går som en kvinna i svart, alltid på väg ut ur bilden, alltid lite oskarp, diffus, bortvänd…

När jag första gången mötte henne var det djupt inne i fiktionen. I Michael Cunninghams Timmarna där hon är centralgestalt, också utanför sina egna scener. Hon är magnifik i all sin vardaglighet. Hon grep mig och har sen dess aldrig släppt taget.

Och till slut läste jag henne. På ett sätt ovilligt, utan att vilja rubba min fantasigestalt, kvinnan i periferin. Men jag läste hennes Londontexter eftersom jag skulle besöka London för första gången. Och jag fastnade för den skarpa iakttagelseförmågan, och den där rösten. Den kritiska, den på gränsen till ironiska, den under ytan arga, draperad i humor.

Ett eget rum – så feministisk så tidigt, Mot fyren – obeskrivlig, genial!

Hon har inte försvunnit när jag läst henne, orden har inte suddat ut henne. När jag läste Susan Sellers bok om Virginia och systern Vanessa såg jag henne till och med skarpare än tidigare. Kvinnan i svart. Hon som går längs stranden och samlar sina stenar. Hon som fann livet så olevbart svårt att hon fyllde sina fickor med sten och gick ut i  floden. Den döden, så till synes romantisk men också så oändligt fasansfull. Jag kan inte sluta tänka på den även om jag vill. Virginia Woolf var en stor författare som förtjänar hågkomst bortom sitt slut.

Virginia Woolf hos Cunningham är (som jag minns det) den sårade, döende poeten – hon som är för stor för livet. Virginia hos mig är en skarpögd, ettrig och konstaterande ordkonstnär. Jag älskar min Virginia mest av de två. Väldigt mycket. Och jag är glad att jag läste, att jag kunde transformera henne till sitt geni och sin mänsklighet snarare än sin död. Men hon kommer alltid vandra i mitt synfälts utkant, som en påminnelse och ett minne. Som den anförvant hon varit när livet varit svårt, men med allt det vackra hon lämnat kvar för att vi inte ska behöva gå samma väg ut i strömmen. Kanske mot den.

Detta inlägg är en del av Kulturkollos bloggstafett på Internationella kvinnodagen.

Kvinnor!

De är många just nu, kvinnorna! Här på bloggen har det mest handlat om Virginia Woolf, på Kulturkollo har temat varit just Kvinnor och jag skriver till exempel om den ädla konsten att bryta normer och berättar om några förebilder. Imorgon är det dags att fira Internationella kvinnodagen med en bloggstafett, mitt inlägg publiceras här klockan 04:00 imorgon bitti, hela publiceringsschemat hittar du här.

Det är verkligen februari nu…

Jag är trött hela tiden, somnar när jag läser och nästan när jag hjälper barnen med läxor, äter middag och annat som egentligen borde få min fulla uppmärksamhet. All denna trötthet kan naturligtvis förklaras med februari. Jag läser men oerhört långsamt. Möjligen börjar det bli dags för en Anita Blake, det var länge sen nu. Hur bokbotar ni er februaritrötthet, eller hur undviker ni den om ni lyckas göra det?

Bokrean…

Mja, årets bokrea lockar inte alls. Jag beställde en trettiokronorsbok (ja, en!) – Dolly av Susan Hill, men den var slutsåld direkt så jag sitter nu här och väntar på noll böcker från rean. Det är helt ovanligt och nästan lite chockartat. Så nu plockar jag med en monsterbeställning av fullprisböcker istället. Så kan en också göra. Faktiskt.

Har du hittat några godbitar på bokrean?

Massolit Book Blog Awards

Priset är detsamma, namnet nytt. Nu är det dags att nominera till Massolit Book Blogg Awards (tidigare Forma)!

Jag har haft den stora, stora äran att vara finalist (och jag är tydligen inte för blyg för att framhålla det heller, kolla bara i högermarginalen…) och det är himla fint ska jag säga. Nu sitter jag här på min kammare och plitar på en ganska lång lista över folk och inlägg som jag ska nominera. Det tycker jag faktiskt är det bästa med priset, insikten om hur mycket bra det finns att läsa där ute. #boblmaf FTW! Som man säger. Typ…

Ur pressmeddelandet: Massolit Förlagsgrupp vill uppmärksamma de bokbloggar som under 2014 på bästa sätt främjat intresset för litteraturen och skapat ett eget rum för den bokintresserade att vistas i.

Priset delas ut i följande kategorier:
1. Årets bokblogg
2. Årets nischade bokblogg
3. Årets bokbloggsinlägg

Nomineringen är öppen för alla från och med 6 februari och pågår till den 13 februari på massolit.se.
Efter nomineringsperiodens slut sammanträder en jury som utser tre finalister per kategori.

En allmän omröstning pågår den 2-9 mars och vinnaren utses under Massolit Book Blog Awards den 11 mars. Årets vinnare erbjuds att sitta med i nästa års jury. Det är inte möjligt att få priset två år i rad.

Årets jury består av:
Annika Hermele, Stockholm läser och bokcirklar.se
Carin Söderström, Adlibris
Carina Nunstedt, Books & Dreams
Eva Nordgren, Ericssons Bokhandel
Johanna Palm, Bokunge.se, vinnare Årets bokbloggsinlägg 2013
Julia Holke, Massolit Förlagsgrupp
Karin Larsson, Sista timmen, vinnare Årets nischade bokblogg 2013
Marcus Stenberg, Marcusbiblioteket.se, vinnare Årets bokblogg 2013
Mette Kristoffersson, Massolit Förlagsgrupp

Dags för omröstning!

Elva böcker är nominerade till finaste priset – Bokbloggarnas litteraturpris 2014! Rösta kan alla som innehar en blogg som skriver om böcker och röster skrivs som meddelande till Bokbloggarnas litteraturpris på facebook eller via mejl till litteraturpriset@breakfastbookclub.se. Röstningen pågår till klockan 23.59 den 22 januari 2015. Mer info finns här. Och de nominerade är:

En mörderska bland oss av Hannah Kent (Massolit)

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (Brombergs)

En enda natt av Simona Ahrnstedt (Forum)

Eleanor & Park av Rainbow Rowell (Berghs)

Röd som blod av Salla Simukka (Rabén & Sjögren)

Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg (Albert Bonniers förlag)

Världens viktigaste kyss av David Levithan (Gilla Böcker)

Onanisterna av Patrik Lundberg (Rabén & Sjögren)

Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart (Lavender Lit)

Liv till varje pris av Kristina Sandberg (Norstedts)

Kanske ihop av Johanna Lindbäck (Lilla Piratförlaget)

Jag har läst sex av de nominerade och kanske hinner med någon till innan den 22:a, jag har hur som helst inte ens kommit i närheten av att bestämma vem jag ska rösta på än…

 

Tv-serieåret 2014

2014 var året då netflix och HBO nordic flyttade in hos mig. Med långtgående följder… Jag har sett en hel del tv i år, vi tar det serie för serie:

Bones
Besattheten! Under några månader i våras såg jag minst två avsnitt per kväll och jag verkligen älskade karaktärerna, sen dog det lite i säsong sju under sommaren. Nu har vi inte setts på ett tag.

Supernatural
Besattheten! Min andra Netflix-serie som jag sett på det där utsvultna sättet med flera avsnitt per kväll. Tokälskade fram till avsnitt fyra (tror jag) i säsong tre, där tog det totalstopp. Men jag har inte gett upp, vi vilar lite från varandra bara.

Doctor Who
Senaste säsongen (som jag snart ska recensera ordentligt) introducerar en helt ny inkarnation av Doktorn och sånt är ju alltid lite knöligt för oss vanemänniskor. Men jag är väldigt förtjust i Peter Capaldi sen Torchwood och eftersom jag aldrig tog till mig Matt Smiths doktor så är jag mer än nöjd.

Agents of S.H.I.E.L.D
Det här var en kamp. De första kanske 19 avsnitten var lite “meh”, vilket jag skrivit om här. Men eftersom det är Whedon så kämpade jag på och hej vilket drag det blev när handlingen kom ikapp Captain Amererica 2. Galet! Och bra. Recension kommer snart.

How I met your mother
Det här är guilty pleasure det mina vänner. Det finns så många tveksamheter när det gäller könsroller och normer här att jag har väldigt svårt att försvara att jag tittat såpass mycket på den här serien i höst. Men det är så avkopplande för hjärnan, och så betyder den absolut ingenting, jag har inte investerat någonting i HIMYM utan bara suttit några (många) timmar i dess sällskap och det är precis vad jag behövt. 

True detective
Min nemesis! Också här är en recension på g (så snart jag kommit mig för att se de sista avsnitten). Där kommer jag berätta varför det tog mig över ett halvår att se en serie som egentligen kan betecknas miniserie och så kommer jag förstås ge min syn på den här diskussionen om bristen på kvinnoroller med kläder och förnuft i serien. Men så mycket kan jag säga som att jag varit helt fascinerad.

Och så slutligen då, tjejen från bilden ovan – Veronica Mars. Förvisso såg jag klart större delen av tv-serien innan 2014 föddes men en film är också en tv-seriehändelse. Och Veronica Mars-filmen var på intet sätt fantastisk men den var ändå precis vad mitt krossade (pga för tidigt nedlagd serie) seriehjärta behövde.

Hur såg ditt tv-serieår ut (= har du några tips till mig inför 2015?)

Boktolvan, vidga mina vyer-utgåvan

Inspirerad av världsläget, den sorgliga situationen i nationen, Kulturkollos normbrytarvision för 2015 och mina egna begränsningar har jag nu konstruerat en vidga mina vyer-utmaning till mig själv. Jag läser så väldigt centrerat kring Europa och Nordamerika och det kommer jag att fortsätta med, det vore naivt att tro något annat, eller att vilja något annat – jag trivs ju i den delen av världen. Men samtidigt är det roligt, viktigt och spännande att vidga sina vyer och blicka mot andra delar av världen än de närmaste. Och så finns ju alltid chansen att hitta något nytt att gilla och trivas i.

Så jag gör en boktolva. Tolv böcker av författare från (födda i, uppväxta i, boende i) andra delar av världen än Europa och Nordamerika ska jag läsa. När jag gjort det är jag klar med utmaningen, ingen tidspress, inga krångligheter och inga egentliga regler. Jag börjar nu.

Till en början hade jag tänkt producera en inspirationslista att plocka från men sådana finns det så fina redan hos Lyran och Anna och Ivana så jag besöker dem lite istället. Tips på böcker jag inte får glömma emottages också tacksamt i kommentarerna.

23. Till den som inte vill fira jul över huvud taget

hunger games triology

Det finns faktiskt anledningar att inte fira jul och om en inte gör det kan jag tänka mig att ett riktigt mastodontlästips inför de stundande dagarna kan vara på sin plats. Mitt råd: läs Hungerspelstrilogin! Den är uppslukande, omfattande och så är den garanterat julfri.

Det finns många orsaker att älska de här böckerna, och kanske framförallt orsaker att fortsätta tipsa alla jag möter om att läsa dem. Där finns en klassaspekt som känns intressant, där finns arenan och spelet och bladvändarspänningen, där finns den komplicerade kärleken (Kattniss och hennes killar) och den okomplicerade (Katniss och Prim). Där finns en stark hjältinna som tar plats och är envis smart och korttänkt på ett sätt ungdomsbokstjejer inte alltid är.

Läs mer om boken!

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters läskalender 2014. Utan egentlig koppling till julen i annat än formen, bara en himla massa lästips.