Vilka är era erfarenheter av surfplattor och vilka tips kan ni ge mig? Finns det någon jag verkligen bör undvika?

Firandet inleddes förvisso med kladdkakefrossa men när det sen kom till hardcorefirandet så blev det som sedan länge planerat. När jag förlorade mitt senaste jobb för två år sedan gick stor del av bearbetningsprocessen åt till att fundera över hur jag skulle fira när jag fick ett nytt jobb (resten av tiden gick till att läsa Wolf Hall vilket bevisar att det var en lååång bearbetningsprocess). Tanken var att jag skulle köpa något riktigt onödigt, och då naturligtvis något bokligt onödigt (det kan naturligtvis diskuteras om något bokligt kan vara onödigt men…). Planen utvecklades ganska snart till att innehålla åtta inbundna Sookie Stackhouseböcker eftersom jag äger dem i relativt sönderlästa pocketvarianter och gärna skulle vilja matcha de senaste tre böckerna som är inbundna. Helt onödigt egentligen (eller i alla fall ickenödvändigt) men behöver jag säga att 8XSookie i detta nu är på väg till en brevlåda nära mig?

Innan det högtidliga tillkännagivandet görs kan jag meddela att 16 personer var med i utlottningen, 21 antal lotter figurerade och en person stod som slutlig vinnare. Och vinnaren är Malin med Bara en sida till. Grattis, hoppas du får mycket nöje av dvd:erna! Maila mig (fiktivahelena[at]gmail.com) en adress så skickar jag 2xBeing Human till dig

En av de där sakerna jag skaffat bara för att är första säsongen av Being Human som jag förvisso redan sett när den gick på tv men som jag tänkte att jag kanske ville se om någon gång. Men eftersom det aldrig kommer hända så tänkte jag låta kärleksfesten från tidigare i veckan fortgå bland fiktiviteterna. Det får helt enkelt bli en utlottning där någon av er vinner en höstpresent i form av första säsongen av en serie om varulven, vampyren och spöket som delar lägenhet. Nämnas bör kanske att det är en BBC-serie vilket i alla fall i min värld borgar för kvalitet. Läs mer om serien här.

Uppdatering: Utlottningen gäller numera (efter fynd i gömmorna) inte bara en utan två säsonger av Being Human! Båda är inplastade och i nyskick.

För att delta i utlottningen behöver du berätta i kommentarerna till detta inlägg att du vill vara med. En extralott i dragningen får du om du dessutom skriver en rad om utlottningen på din blogg. Utlottningen stänger vid midnatt på söndag (23/10) och på måndagen meddelar jag vem vinnaren är.

Det är ju såhär att jag under några dagar för nästan exakt ett år sedan satt ensam vid mitt köksbord och skrev klart mitt avhandlingsmanus, skrev sista ordet, satte sista punkten… Några dagar, samma dagar, för ett år sedan tvingades jag också ta små raster för att andas, rensa och då och då ta emot små sms-meddelanden om hur min farfar äntligen fick somna in. Hur man på fredagen satte in den slutliga vården, hur han somnade på lördag eftermiddag och sedan aldrig vaknade igen på lördag kväll. Och sen skriva, måste skriva, mot deadline. Och det sorgligt och ödesmättat ironiska i att han dog samtidigt som jag skrev klar den där boken. Han som hade sett det stora i att få hålla den i sin hand. Jag har fortfarande lite svårt att släppa det.

Jag tänker ganska ofta på hur obeskrivligt skönt det är att aldrig mer behöva kämpa mot en avhandlingsdeadline och att aldrig mer behöva disputera (det är verkligen inte rakt igenom negativt att doktorera men det är väldigt krävande framförallt mot slutet och jag har inte orkat glömma det än). De senaste veckorna har jag dock inte funderat över det en enda gång. Istället har jag försjunkit i någon sorts melankoli i vilken det varit lite skönt att vistas. Jag tänker inte på farfar hela tiden heller, kanske inte ens särskilt ofta, men i bakgrunden pågår dessa veckor en långsam sorg där jag minns honom i min barndom, minns hans hemska sista år, minns de där dagarna förra året, minns krocken mellan inbillad viktighet och verklig förgänglighet.

Och kanske är det därför de sorgesamma böckerna samlas på hög runt mig just nu. För att jag måste försjunka i mörkret ibland eftersom det blir så himla djupt om man låter det växa utan att besöka det. Och så är det ju det där med att mörker (om det nu ens är mörker det är) inte bara är tungt och sorgligt, det är väldigt fint också. Att minnas.

Men jag sitter i alla fall i sängen, febern är nästan borta och jag hyser små förhoppningar om att kanske komma längre än tre meter från sängen framåt helgen…

Jag förstår att ni alla undrar hur det går med läsandet när man är så fasansfullt sjuk som jag är (ja, jag är gnällig när jag är sjuk – jag tycker att det är då man ska vara det, min man tycker bara att det är charmigt ). Jo sådär kan man väl säga. När jag gick in i febern höll jag på med Joyce Carol Oates Änkans bok men den blev för jobbig, det känns rätt bra att den blev pausad såhär i efterhand eftersom lunginflammation spelar en stor och obehaglig roll i den boken… Den bok jag orkade läsa under den där första helgen var en utmaning från Swedish zombie – en zombieroman av det definitivt läskiga och definitivt riktigt läsvärda slaget (recension kommer såklart när jag fungerar igen). Man kan väl kanske ifrågasätta mitt omdöme dels då jag nyligen infekterad av sjukdom läser om folk som förvandlas av mystisk smitta dels då zombieskräck och feberyra fungerar väldigt bra/dåligt (beroende på vad man vill uppnå, jag hade några riktigt läskiga febersyner efter att jag läst klart boken…) tillsammans. Men jag skyller på att jag var sjuk och förvirrad och inte visste bättre. Och så fick jag ju en svårslagen och påtaglig läsupplevelse…

Men sen blev det bara Maria Lang för hela slanten. Fem av hennes mer högkvalitativa böcker har det blivit och det var dessutom böcker som jag inte läst på väldigt länge. Lyckades också efter konsultation av Maria Langkalendern passa in en tidsmässigt korrekt läsning av De röda kattorna. Under helgen pre diagnos och medicin men post den allra vidrigaste febern läste jag Elin Grelssons Du hasar av trygghet som jag gillade mycket och hoppas orka skriva en recension av senare i veckan. Och så läste jag något för mig så ovanligt som en serieroman, Mats Jonssons Mats kamp, och hej hur fantastisk var inte den!?! Ska också recenseras såklart men dessförinnan kan jag passa på att rekommendera i alla fall.

Det var nog hela sammanfattning av min sjukläsning såhär långt. Och annars? Ja, jag kan ju säga att lunginflammation inte alls var som jag tänkte mig, mindre hostigt faktiskt men mer hjärtklappning och disktrasekänsla. Inte romantiskt alls som man tror när man läser om alla de där tragiska och romantiska kvinnorna från litterär fordom (det framställs väl inte så eftersträvansvärt kanske men auran är ju klart sepiafärgad och romantisk), jag är i alla fall jäkligt glad att slippa vara lungsjuk på en engelsk hed och istället få ligga i min säng och bli pysslad med av min snälla familj. Öroninflammation visade sig också vara en överraskning då den på mig inte fört med sig mer än ett uns smärta. Det är mer som att någon har kört in tio marsmallows i örat vilket orsakat total dövhet men ont gör det ju inte. Med det inte sagt att öroninflammation inte gör ont för det vet jag att det gör för de allra flesta men jag ser det som en av de saker jag är mycket tacksam för för tillfället. Jag föredrar marsmallowsvarianten…

Ja, ja nog med tjat. Det jag ville säga är att jag är jättesjuk för tillfället men på bättringsvägen och om några dagar är jag tillbaka med riktigt med energi, recensioner och sånt. Och den där sammanfattningen av finaste Whedonhelgen. Och så laddar jag för bokmässan med Linda och en hel hög andra bokbloggare nu på fredag förstås.

Men som sagt, det här är en bokblogg så här nöjer jag mig nog med att säga att jag hoppas att hon kommer att tycka om skolan lika mycket som hon älskat tanken på den under sommaren. Jag hoppas att hon ska gilla att lära sig och att lära känna. Jag hoppas att hon ska få fortsätta vara glad om mornarna och bubblig vid eftermiddagshämtningen.

Och så hoppas jag förstås att hon lär sig läsa riktigt snabbt så att jag får börja pracka på henne böcker av alla de slag Till dess läser vi tillsammans – böcker om hundar, böcker om bokstäver och böcker om flickor som heter Moa och kan förvandla sig till monster.