Grattis Maria Lang!

Maria Lang-dagen jag anordnade i lördags är över, och oj vad bra den blev! Som ett grattis på den verkliga födelsedagen, Dagmar Langes 100-årsdag, bjuder jag idag på en sammanfattning av vad som egentligen hände. 

Innan den officiella temadagen ens hunnit börja ploppade det upp några inlägg: Feministbiblioteket skrev på morgonen om sin relation till Maria Lang och Fantastisk fiktion berättade redan dagen innan om sin relation till pusseldeckare i allmänhet och Camilla vid skiljevägen i synnerhet. Och så blev det ett extra bonusinlägg hos Feministbiblioteket också.

22 texter blev det allt som allt. Några av oss skrev om vår kärleksrelation till Maria Lang. Och så pratade vi Nora, erotik och ond bråd död förstås.

Eftersom vi var så många som skrev blev inläggen väldigt varierade. Men några teman kan skönjas. Vi var några som skrev om vår relation och vårt möte med Maria Lang. Jag inledde dagen med ett litet minne över ensamhet och Maria Lang-läsning. Cinnamon skrev om sin nya bekantskap med Lang. Tröst för ett knytt berättar om sin långa relation till Lang och vad hon gillar mest. Och Lottens bokblogg skrev om sitt möte med Maria Lang.

Jag skrev om poesin i De röda kattorna, stämningen i Kung liljekonvalje av dungen och både jag och Annas bokbord fördjupade oss i debuten Mördaren ljuger inte ensam.

Dark places skrev om god och ond erotik hos Lang och bjöd också på ett vykort från Nora/Skoga. Sagas bibliotek fördjupade sig i Lang och operan vilket jag som operanovis uppskattade mycket. Feministbiblioteket utnämnde Lang till veckans feminist. Fantastisk fiktion diskuterar vad en deckare är. Skuggornas bibliotek skrev om Lang som sommarläsning och hur det är att återuppleva böcker. Bokdetektiven skrev om Maria Langs egen relation till deckargenren och de starka åsikter hon ofta gav uttryck för. Marias boklivs text om Maria Lang som snuttefilt behandlade ett ämne som många av oss återkom till (trösten i det bekanta och det vilsamma i att läsa det kända). Det här har jag läst skrev om  Maria Langs ungdomsböcker och särskilt Akta dig Katja.

Och slutligen, Den ultimata Maria Lang-kalendern är uppdaterad!

Varierat alltså, och läsvärt! Jag hoppas att alla som gillar Maria Lang fått sitt lystmäte för ett tag framåt, och så hoppas jag att vi lyckats locka någon ny stackare i fördärvet 🙂

Kvällen sänker sig

Maria Lang-dagen är över och jag är alldeles lycklig över alla fina och varierade inlägg den innehållit. Jag kommer att publicera en ordentlig sammanfattning på måndag, den dag som skulle ha varit Dagmar Langes 100-årsdag. Redan nu vill jag passa på att tacka alla som varit med och gjort den här dagen så lyckad. Tack alla för att ni ville dela Lang-kärleken med mig och alla andra!

De röda kattorna

Säv, säv, susa,
våg, våg, slå.
I sägen mig var Ingalill
den unge månde gå?

Av alla de poesistycken Maria Lang använt och introducerat för mig (japp, hon var min huvudsakliga dealer på poesi där ett tag) så är det säv och våg och Ingalill som sitter djupast i mig. Den är så fasansfullt hjärtskärande vacker. Så grym i all den där enkelheten.

Möjligen är det också den mest välfunna för att beskriva boken till vilken den är knuten. De röda kattorna är våldsamt enkel, sorglig och hjärtskärande.

Jag har en återkommande plan varje sommar att jag ska företa en resa i de röda kattornas spår och göra ett fotografiskt inlägg här på bloggen. De röda kattorna springer nämligen omkring i min hembygd. Människor som nämns existerar i min verkliga begreppsvärld. Hotellet där en del av handlingen utspelar sig är beläget alldeles bredvid det hus där jag växte upp och mina föräldrar fortfarande bor. Alster och Mårbacka och de storheter som hör hemma där är mina barndomsvänner. Gustaf och Selma som berättade sagor för mig redan när jag växte upp. Jag ska göra det inlägget i sommar.

De röda kattorna är inte Maria Langs bästa bok (den är helt ok), men det är nog den som ligger närmast mig. Allra närmast mitt hjärta. Och med den och säven och vågen och Ingalill avslutar jag den här fantastiska Langhyllardagen. En ordentlig sammanfattning kommer på måndag som ett sista hurrarop på den verkliga hundraårsdagen.

Säv, säv, susa,
våg, våg, slå.
I sägen mig var Ingalill
den unge månde gå?

Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.

Det voro henne gramse vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.

De voro henne gramse för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.

De stucko en ögonsten med tagg
de kastade smuts i en liljas dagg.

Så sjungen, sjungen sorgsång.
I sorgsna vågor små,
säv, säv, susa,
våg, våg, slå!

Gustav Fröding, ur Nya dikter (1894)

 

 

Kung liljekonvalje av dungen

Känslan jag får av den här boken… Den där tiden på året när allt är möjligt (skolavslutning, försommar, liljekonvaljer) parat med att allt är förbi så som det är för Annelie Hammar redan när jag slår upp boken. Av de nya Langfilmer jag sett tror jag att det är Kung liljekonvalje av dungen som lyckats bäst med att fånga stämningen från en bok, det regntunga försommarmörkret. Den äldre Ljuvlig är sommarnatten som också baseras på boken minns jag som superb men det är mycket länge sen jag såg den.

Det här är den första boken utan Puck, första boken där Christer förälskar sig en smula, den första Langdeckaren jag läste. Och som jag fastnade för de här småstadspassionerna och detaljerna med bröllopsbuketter och poesin som Lang alltid strör omkring sig, aldrig utan baktanke.

Kung liljekonvalje av dungen är en väldigt enkel berättelse om olycklig kärlek i flera led och dess konsekvenser. Och på det enkla är hon fenomenalt bra Maria Lang. Det här är och förblir en av mina bästa Langböcker, men konstigt nog är det också en som jag inte läst lika ofta som många andra. Möjligen för att jag inte vill förlora upplevelsen. Möjligen för att jag inte behöver eftersom jag kan känna boken och stämningen i den bara genom att hålla boken i handen. Det är magi det mina vänner.

Mördaren ljuger inte ensam

Jag kan omöjligt veta hur många gånger jag läst Maria Langs debutroman Mördaren ljuger inte ensam. 20 gånger? 30? det är i alla fall väldigt många gånger och varje gång blir jag lika förälskad.

Det beror inte på morden eller intrigen utan uteslutande på karaktärerna och hur de presenteras. Puck som redan från första stund lovar att bli den där perfekta kompisen genom serien, den som ser och analyserar fram det jag ligger steget efter med. Eje som är så fantastiskt nallemysig och trygg, och professorstorr på det charmiga viset. Och Christer som ordnar biffen, och att ingenting blir ordnat.

Jag älskar de där middagrna där diskussionerna flyger kring akademiska ämnen, poesi och passion. Som jag skulle vilja vara med ibland! Och det är nog där det ligger, det känns verkligen som att jag förflyttas till den där ön, sover i de där små gästrummen och hör folk smyga omkring i buskarna, älskande, mördare. Och jag vill inte vara någon annanstans trots att det är otäckt.

Mördaren ljuger inte ensam är den bästa av Langs böcker och min favorit, den bok jag bär allra närmast hjärtat. Men det var långt ifrån mitt första möte med Lang. Den allra första var den bok som jag skriver om om en liten stund – Kung liljekonvalje av dungen.

Den ultimata Maria Langkalendern

Dagen till ära är det dags för en uppdatering av Maria Langkalendern! Nytt är att alla böcker nu finns tidsbestämda (utom novellsamlingen Ögonen som är just en novellsamling och utspelar sig på skilda tider), alla böcker jag recenserat finns länkade och så har jag lagt in lite fler bilder. Totalrenovering med andra ord. Den gamla kalendern hittar du här och där kan du också läsa alla hjälpsamma kommentarer med tips och diskussioner. Jag har också glädjen att meddela att jag bestämt mig för att läsa om och recensera alla Langböcker innan jag är klar med den här kalendern.

Januari-februari:

Dubbelsäng i Danmark – Bok 27 i serien, utspelar sig i januari och lämpar sig särskilt till läsning om man har äktenskapliga problem (vilket ju en hel del av böckerna med Christer och Camilla i fokus gör…).

Ånglok 16 på fel spår – Bok 39, utspelar sig under ca ett halvårs tid men med start vid nyår.

Inga pengar till Vendela – Bok 32, utspelar sig från den 21 februari och en tid framåt.

Staden sover – Bok 23, utspelar sig i kyla och snö och inleds natten mellan den 5e och 6e februari.

Mars-april:

Camilla vid skiljevägen – Bok 30, utspelar sig i någon sorts vårvinter. Lämpar sig också vid äktenskapliga problem och om man råkar få ett oemotståndligt erbjudande från operan…

Arvet efter Alberta – Bok 29, utspelar sig i ett regnigt och ett på grund av snösmältningen översvämmat Skoga. Lämplig läsning vid komplicerade arvsskiften.

Intrigernas hus – Bok 22, utspelar sig i mars.

Docka vit, docka röd – bok 34, inleds en blåsig aprildag. Passar alla som vill få sin adliga dos opera i kombo med dockteater.

Maj-juni:

Ofärd i huset bor – Bok 11, utspelar sig på våren.

Farligt att förtära – Bok 2, utspelar sig i slutet av maj och lämpar sig som läsning i samband med studentexamination

Se döden på dig väntar – Bok 7, utspelar sig i maj/juni.

Vår sång blir stum – Bok 12, utspelar sig i slutet av maj eller början av juni och är ännu en examensbok

Kung liljekonvalje av dungen – Bok 9, utspelar sig i början av juni, strax efter att liljekonvaljerna blommat över. Måsteläsning i samband med bröllop…

Siden sammet – Bok 17, utspelar sig under vår och försommar. Lämpar sig som särskilt fin läsning för den klädintresserade eller den som driver eget modehus (som man ju så ofta gör…)

Ingen returbiljett – Bok 21, på tåg.

Vem väntar på världshuset – Bok 24, utspelar sig under försommaren. Lämpar sig bäst för den som vill lära sig mer om Lasse Maja om jag inte missminner mig.

Vi var tretton i klassen– Bok 25, utspelar sig den 1 juni, perfekt läsning innan du åker på den där klassåterträffen…

Klappa inte katten – bok 37, utspelar sig strax innan äppelträden gått i blom vilket rimligtvis borde vara i maj. Av boken minns jag inget men jag tror inte att den är så antikattisk som det låter…

Tvillingen i spegeln – bok 40, utspelar sig huvudsakligen under en och samma pingsthelg.

Flyttbil försvunnen – bok 41, inleds en helg i maj och avslutas en pingsthelg. Kanske kan passa som uppladdning inför flytt eller för att fira att någon sådan inte behöver företas…

En främmande man – Bok 14, utspelar sig under midsommarhelgen.

Använd aldrig arsenik – Bok 36, här picknickas det och Almi klagar över allergi, här har jag för mig att man också lär sig att inte ta emot en ostsmörgås från vem som helst.

Juli – augusti:

Mördaren ljuger inte ensam – Bok 1, den bästa av böckerna som lämpar sig särskilt bra som semesterläsning, företrädesvis på en ö. Filmen är ganska ok men gör boken på intet sätt rättvisa.

Rosor kyssar och döden – Bok 5, utspelar sig i juli och passar bra som förberedelseläsning inför förlovningsfester.

Svart sommar – Bok 19, utspelar sig i juli och kan passa den som likt Christer får semestern förstörd av jobbtankar och mord…

Svar till ensam Eva – Bok 31, tar sin början i vinterkyla men avslutas under en regnig sommar. Om vådan av kontaktannonser och korsord…

Inte fler mord – Bok 3 utspelar sig i augusti och har sympatiskt nog en majestätisk katt i en av huvudrollerna.

Mörkögda augustinatt – Bok 8, utspelar sig i augusti och är traditionell och oumbärlig läsning i samband med kräftskiva.

September-oktober:

Tre små gummor – Bok 15, utspelar sig i början av september och är ett måste för den som ska besöka Nora marknad

De röda kattorna – Bok 18, utspelar sig i septembersolen på Mårbacka och andra delar av Värmland.

Farliga drömmar – Bok 10, utspelar sig under en mörk, kall, tröstlös höst

Att vara kvinna – Bok 13, utspelar sig under den mörkare och lite regnigare årstiden och lämpar sig som förberedelselitteratur om man ämnar bevista en kvinnosakskongress.

Mördarens bok – Bok 24, utspelar sig på senhösten. Fungerar fint som influensaläsning då Christer kämpar med denna åkomma boken igenom. Också lämplig för den som är i förlagsbranchen.

Det är ugglor i mossen – Bok 26, mycket regnig, mycket höstig…

Gullregn i oktober – Bok 33, utspelar sig i oktober, och det finns gullregn…

Se Skoga och sedan… – Bok 42 (den sista och inte så särskilt läsvärda), regn och rusk.

November-december:

En skugga blott – Bok 4, utspelar sig i november-december. Läses med fördel innan man disputerar men efter att man lämnat manus till tryck.

Körsbär i november – Bok 28, utspelar sig logiskt nog i november och kan tänkas lämplig för alla dem som någonsin funderat på att äta ett körsbär (jag är inte en av dem.).

Fyra fönster mot gården – Bok 35, börjar i november, mord i januari, avslutas i februari.

Dödligt drama på Dramaten – Bok 38, utspelar sig i mitten av december och lämpar sig särskilt väl för den som vill frottera sig med Dramatens skådespelarelit, det kryllar av verkliga personer.

Vitklädd med ljus i hår – Bok 20 som naturligtvis är en bok om Lucior och höjer några varningens fingrar inför det här med lussande i ottan.

Tragedi på en lantkyrkogård – Bok 6, utspelar sig under en julhelg och lämpar sig därför som jullovsläsning.

Jag och Maria, en förtvivlad kärlekshistoria

Under en period av mitt liv – det måste vara (häpnadsväckande) 20 år sedan nu – dammsög jag varje bokhylla i släkten efter Lang-deckare (och de stod där i en överraskande omfattning). Det var starten till ett maniskt samlande som renderat mig en nära på komplett Langsamling idag.

Jag älskar Maria Langs böcker med en brinnande passion men förstås inte reservationslöst. Vissa böcker är helt enkelt inte särskilt bra och ibland blir det obehagligt att ställas inför tidens stereotyper i form av den kroknästa judiske girigbuken eller den känslomässigt snedvridna lesbiska kvinnan. Men det är trots allt ett tidsdokument och jag tycker även att Lang ganska ofta också krossar fördomar och föreställningar om det normala.

Maria Lang har den mysrysliga kvaliteten som jag tycker så mycket om, som jag söker men så sällan eller aldrig hittar någon annanstans. Kanske för att vi har en historia ihop som jag inte har med någon annan författare. För det där samlandet jag ägnade mig åt för 20 år sen var inte bara en jakt på lässlukarböcker, det var också en flykt. Jag vet inte hur många timmar jag spenderade på en bänk i en skog bortanför en skola som jag hatade med sorglig intensitet. Den totala och skamfyllda ensamheten och så Körsbär i november. Inte sällan med tårarna rinnande ner för kinderna men ändå alltid trygg djupt inne i den där boken jag släpade runt. Maria Lang har hållit mig i handen så många gånger att det känns som hemma när jag läser hennes böcker idag. Antagligen är det därför jag fortsätter låta dem stötta mig genom trötthet och sjukdom (om Lang som medicin kan du läsa här) och depression. Och semester och glädje och vardag.

Idag är vi ett gäng som ska skriva om vår Maria Lang och om våra erfarenheter av hennes böcker, Dagmar Lange får ett rungande grattis på 100-årsdagen från oss några dagar i förskott, det är hon verkligen värd.

Imorgon är det Langdag…

… Och då är vi 13 bloggare som ska skriva sammanlagt 18 inlägg om Maria Lang. Det kommer bli en fantastisk heldag, häng på du också! Schemat för dagen ser ut såhär:

09:45 Fiktiviteter 
10:00 Bokdetektiven 
10:30 Marias bokliv 
11:00 Fiktiviteter
11:30 Dark places 
12:00 Sagas bibliotek 
12:15 Feministbiblioteket
12:30 Fiktiviteter 
13:00 Tröst för ett knytt 
13:15 Cinnamon books 
13:30 Skuggornas bibliotek 
14:00 Fantastisk fiktion 
14:15 Fiktiviteter 
14:30 Dark places 
15:00 Annas bokbord 
15:30 Lottens bokblogg 
16:00 Det här har jag läst 
16:15 Fiktiviteter 

Nu firar vi Maria!

Nu börjar det bli hög tid för en temadag, eller hur!?! Tidigare har vi hyllat Jonas Gardell och Jane Austen och i år av alla år är det naturligtvis dags att ge Maria Lang den uppmärksamhet hon förtjänar. Lördagen den 29 mars, två dagar innan det som skulle ha varit huvudpersonens 100-årsdag, är det dags! Vill du vara med och skriva om Maria Lang, hennes böcker eller något annat relaterat? Himla kul tycker jag i så fall, maila mig (fiktivahelena@gmail.com) senast torsdagen den 27 mars så gör jag ett schema.

Och tro det eller ej, det här är också ett inlägg helt i linje med min feministiska vecka. Den som läser bara en smula Maria Lang blir snart varse att det finns en hel del tuffa kvinns i hennes värld och att den tuffaste av dem alla är hon själv. Maria Lang/Dagmar Lange är en sann feministisk förebild och synnerligen uppfriskande att läsa på det sättet. Jag ska nog ta och läsa om Att vara kvinna snart…