Läs Gardell med mig!

Första försöket med fiktiva klubben gick väl sådär, men några intressanta diskussioner blev det i alla fall under resans gång och därför gör jag ett nytt omstrukturerat försök. Den här gången ska inte den löst sammanhållna klubben läsa samma bok och diskussionerna ska inte heller föras här på Fiktiviteter. Istället får klubbverksamheten mer formen av en regelrätt, gammalmodig, utmaning. Vi (=de som känner sig manade) ska den här gången läsa/läsa valfri roman av Jonas Gardell och sedan skriva om den på sin egen blogg.

Tanken är att var och en väljer bok/böcker och att vi hörs här på bloggen under läsningen och diskuterar kring våra upplevelser och återupplevelser och sedan i månadsskiftet januari/februari 2012 (eller senare om man vill ha mer tid på sig) skriver alla deltagare varsitt inlägg om den lästa boken och sina upplevelser av den och utmaningen i sin egen blogg. Jag kan tänka mig att många av oss kommer att återuppleva en del tonårsminnen som behöver tas upp till terapeutiska samtal medan andra möter Gardell för första gången och kanske vill diskutera andra sidor av hans författarskap.

Själv har jag inte bestämt än vad jag ska läsa men jag tror att det kommer att bli en omläsning av någon av mina favoritböcker – kanske Fru Björks öden och äventyr eller möjligen Frestelsernas berg. Vilka är era Gardellfavoriter och vilka skulle ni vilja läsa alternativt läsa om?

Fiktiva klubben: Bibliotekspolisen

Nu har en månad gått. Några av oss har läst Stephen Kings långnovell Bibliotekspolisen, några har börjat men gett upp och ytterligare andra har jagat boken utan att få tag i den. Hur som helst så är idag dagen för att sätta igång Fiktiva klubbens första riktiga samtal. Och alla får vara med – de som läst novellen nu eller för länge sen, de som tog sig två sidor in i berättelsen, de som läst annat av King och de som finner någon av frågorna så intressant att den bara måste besvaras oavsett Kingerfarenhet eller inte. Alla får som sagt vara med. En liten varning utfärdas dock för dem som inte läst novellen men vill göra det i framtiden och det är den traditionella spoilervarningen – för detta inlägg såväl som för kommentarerna.

Något kort om handlingen kanske jag bör säga också, för dem som inte orkade igenom, innan vi drar igång diskussionerna. Sam Peebles besöker biblioteket för första gången sedan barndomen och han gör det för att låna böcker. Den läskiga bibliotekarien hotar honom dock och det står ganska omgående klart att det är något som inte stänger. Sam upptäcker att biblioteket som han såg det den där kvällen såväl som den creepiga bibliotekarien inte existerar. Men de lånade böckerna finns och när han glömmer att lämna tillbaka dem i tid börjar riktigt obehagliga saker hända…

Jag konstaterar att Bibliotekspolisen inte är Stephen Kings främsta verk – inledningen är till exempel rätt pladdrig och slutet är väldigt abrupt. Vad tycker ni andra? Men oavsett den litterära standarden på texten så väcker den en hel del frågor och några av de jag samlat på mig under läsningen tänkte jag presentera nu, som en inledning till diskussionerna. Känn er mycket fria att avvika från dem om ni har andra uppslag. Välj en eller flera eller alla att säga er mening om. Nu kör vi!

Stephen King verkar ha en komplex biblioteksrelation. I Det är biblioteket en tillflyktsort och en plats för skräck, i Bibliotekspolisen möter vi bara skräcken i biblioteket. Hur tänker ni kring detta? Ni som läst mer av King än vad jag har gjort – återfinns biblioteket i fler av hans verk och hur ser det i såfall ut där? Som bibliotekarie blir man ju lite smånervös över hur barnverksamheten egentligen såg ut när King växte upp. Och så blir man lite smickrad över att yrkeskåren begåvas med en av sina fåtaliga skurkar 😉

Fastnar du för någon karaktär, finns det någon du gillar eller någon du rent av skulle vilja skicka Bibliotekspolisen på? Själv är jag lite förtjust i Dave men det finns egentligen bara en bit av novellen som fastnar på riktigt hos mig och det är berättelsen om den döende pojken Joe och basebollarna. Där visar King mästerligheten en liten stund tycker jag och jag kan inte låta bli att tänka på lille Georgie (i Det) som står med sin pappersbåt vid brorsans säng, Georgie som också snart ska dö. Över huvud taget kommer jag nog att minnas de utsatta barnen bäst. Inte bara Joe utan också barnen på biblioteket. Sagostunden har fått en helt ny innebörd… Hur tänker ni om King och de utsatta barnen som ju är ett återkommande tema hos honom?

En sak som jag tycker att King är riktigt bra på även när han är dålig är att hitta den privata skräcken. Bibliotekspolisen är ju Sams egen skräckfigur precis som ondskan i Det skiftar form beroende på vem som ska skrämmas i Det. Håller ni med mig?

Jag är ju lite svag för vampyrer och gillar Kings vampyrtema här, hur vampyren suger rädsla och skräck istället för blod. Hur tycker ni att King här förhåller sig till vampyrmyten – kan Ardelia kallas vampyr? Vad gör det för handlingen och skräcken att hon är kvinna och att hon koncentrerar sig på att skrämma livet ur barn?

Jag tycker att King återigen ramlat i påtaglighetsfällan. Det blir lite för många beskrivningar och snablar för min smak. Det enda jag är riktigt nöjd med i den vägen är att han faktiskt aldrig går in särskilt noga på hur de där två barnen dödades i biblioteket. Hur tänker ni kring dessa ingående beskrivningar (av Ardelias skräckutseende exempelvis)? Tycker ni som jag att de förstör skräckmomentet en smula eller menar ni tvärtom att det ökar läskighetsnivån?

Det var några av mina tankar och funderingar – diskutera gärna vidare i kommentarerna och kom med egna funderingar och frågor!

 

Fiktiva klubben: Halvtidsrapport om Bibliotekspolisen

Jag hoppas att det går bra för alla er som vill hänga med i Fiktiva klubben den här inledningsomgången. Och framförallt håller jag tummarna för att ni fått tag på novellen/boken, jag har förstått att den inte är helt lätt att spåra upp.

Själv har jag inte kommit sådär överdrivet långt in i berättelsen och jag är lite osäker på vart King ska föra mig den här gången. Jag antar att det ska bli barnsligt läskigt och mörkt snart och att kanske hela världen kolapsar… Än så länge, kanske 50 sidor in, är inte Bibliotekspolisen någon fantastisk berättelse (Som Det eller tre fjärdedelar av Different Seasons) och det förväntar jag mig väl inte heller att den blir. Men det finns embryon till spänning där och som bibliotekarie tar man ju alla litteratära bibblotanter man kan få, hur stereotypa och/eller krypande läskiga de än må vara…

Den första november ska jag dock ha läst ut novellen och då återkommer jag med inlägg och diskussionsfrågor så att vi kan ta tag i Bibliotekspolisen och King tillsammans.

Hur går det för er, har ni fått tag i novellen och har ni hunnit läsa något ännu?

Fiktiva läseklubben

När bloggen fyllde två bad jag om förslag på sånt ni vill läsa på bloggen. Ett förslag var att jag borde anordna en liten läsecirkel här. Såna anordnar ju förvisso En bokcirkel för alla hela tiden och med den äran men det finns nog plats för en liten variant här i den fiktiva världen också. Alltså startar vi Fiktiva läsklubben idag!

Som första utmaning tänkte jag mig att vi skulle läsa Stephen Kingnovellen Bibliotekspolisen (hittas i del två av Mardrömmar/Four after midnight). Det känns som ett ganska lagom åtagande att ge sig på att läsa och diskutera en långnovell (eftersom det är King vi pratar om så rör det sig inte om någon vanlig novell utan om en text på 200 sidor+). Vill ni läsa den med mig? Eller har ni kanske redan läst och känner er upplagda för att analysera den i höst?

Planen är att vi läser den med start nu och under hela oktober. Någon eller några gånger under månaden skriver jag inlägg som kan ligga till grund för diskussioner (i kommentarerna) om vår läsupplevelse. Runt den första november skriver jag ett längre inlägg om novellen där jag också tillfogar några diskussionsfrågor och sedan kan samtalet få flöda i kommentarerna.

Vill ni haka på? Ingen anmälan är nödvändig men hojta gärna till i kommentarerna om ni har idéer och tankar om genomförandet.